tag:blogger.com,1999:blog-6272618505791772819.post8158012504341590082..comments2023-02-20T18:51:21.426+01:00Comments on Släktforskning och DNA-genealogi.: Det här med namn...Niklas Lindberghttp://www.blogger.com/profile/04536660950352775420noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-6272618505791772819.post-30695047744150930622011-11-10T10:50:12.692+01:002011-11-10T10:50:12.692+01:00Intressant artikel. Själv är jag lite villrådig va...Intressant artikel. Själv är jag lite villrådig vad det gäller normering. Först normerade jag, men nu försöker jag hålla mig till födelsebokens stavning som den "rätta". Jag tycker att det är lite tråkigt att t.ex. normera Carl till Karl eller Christina till Kristina. Det är ju en del av vår historia hur namn stavades för 100 eller 200 år sedan. Däremot använder jag normering när jag inte hittat födelseboken, och det skiljer sig i husförhörslängderna.<br /><br />Det där med efternamn är svårare. Oftast dyker ju efternamnen inte upp i husförhörslängder förrän personen flyttar hemifrån, och i födelseboken anges inte efternamn alls. Det värsta exemplet i min forskning är en kvinna som först hette Amanda Persdotter, sedan till och från Amanda Persson och Amanda Nilsson (Pappan hette Per Nilsson). Vilket namn är det "rätta"?Johan Malmrosnoreply@blogger.com