2012-04-30

Jaga spöken

Det finns de som anser att släktforskning är ett tämligen menlöst tidsfördriv och att istället för att jaga det förflutna bör man ägna energi åt att se till nuet och framtiden.

Men som släktforskare måste jag självklart försvara släktforskningen som koncept och jag vet att för många är det en viktig aktivitet som fyller många fler funktioner än bara att fördriva tiden med.

Som uppdragsforskare utför jag släktforskning åt andra som inte har tiden, viljan, orken eller kunskapen att släktforska på egen hand, men som ändå är intresserade av sitt ursprung och sin familjehistoria.
Vi svenskar är annars ganska inställda på att släktforskning är en syssla man "gör själv", precis som de flesta svenskar anser om t.ex sin trädgård.

Men det mesta har vi tidigare "gjort själva" och idag tycker vi inte det är konstigt att låta bagaren baka brödet åt oss, eller köpa en färdig klänning, eller anlita en snickare att bygga vår nya altan. Vi skulle kunna själva, men vi prioriterar helt enkelt hellre annat eller har inte tid, ork eller kunskap.

Släktforskning är inte ett dugg spännande, intressant eller roligt för alla, men förvånansvärt många är trots detta intresserade av att få veta mer om sina rötter och sitt ursprung.

Jag kommer ofta i kontakt med personer som "gett upp" sin släktforskning då de insett att tiden, orken eller viljan helt enkelt inte räcker till. Precis som jag vet att det står mängder av brödbakningsmaskiner, symaskiner och svindyr snickarutrustning och samlar damm runt om i våra hem. De påminner oss om spruckna illusioner och ambitioner vi haft men inte haft tid, ork, kunskap eller lust att fullfölja.

Intresset för sina sedan länge döda släktingar anses ibland vara på gränsen till det morbida och visst ska vi inte glömma att lägga mest energi på våra nära och kära som fortfarande lever, men våra anfäder - och anmödrar förtjänar också att bli ihågkomna och få leva vidare i våra medvetanden och minnen.

Utan dem hade vi inte funnits och det är många tusen års "arbete" som ligger bakom var och en av oss som lever idag.
Så det handlar inte om att "jaga spöken", utan mer att hedra livet.
Och det tror jag absolut att man kan göra med släktforskning oavsett om man gör den själv eller ger någon uppdraget att hjälpa till.