Men så ser det ju tyvärr ut i mer sällsynta fall, mer vanligt är att husförhörslängderna börjar en bra bit in på 1800-talet och att födelse- och dödböcker kanske finns från mitten eller slutet av 1700-talet.
Har man otur, vilket jag tycker mig ha ibland, så har kyrkböckerna brunnit upp i slutet av 1800-talet och lämnat ett stort svart hål i församlingens samlade historia. Visst finns det ibland mantalslängder och domboksmaterial som gör att man åtminstone kan få fram något, men det är endast marginellt mot vad man annars hade kunnat hitta i fullständiga kyrkböcker.
Jag har anor från Hamrånge församling i Gästrikland (Gävleborgs län). Hamrånge är tyvärr en församling där kyrkböckerna är mycket bristfälliga och med enorma luckor.
Husförhörslängderna börjar visserligen 1723, men är ganska ofullständiga fram till omkring år 1770.
Sitter just nu och letar i dödboken och ser att det t.ex är lucka mellan år 1727 och 1738.
Man undrar vad som hände under dessa 11 år och hur många personer som dött utan att lämna spår efter sig i historien?
Det kan vara väldigt frustrerande för en släktforskare att hamna med sin forskning i församlingar med stora luckor i kyrkböckerna. Risken är stor att man inte kan komma vidare bakåt och att vissa viktiga uppgifter aldrig går att bekräfta eller hitta.
Annars brukar jag tycka att en del skånska församlingar är riktigt jobbiga då de oftast börjar först långt in på 1800-talet, men jag har insett att det finns "tråkiga" församlingar överallt i Sverige. Ibland finns det ju kyrkböcker men de är i så uselt skick att de i princip är oläsliga vilket också är jobbigt.
Känns igen, det där.
SvaraRaderaJag har precis samma problem i Arjeplog, där 30 års hursförhörslängder saknas, en generation, mellan åren 1827-1854 och födelse-, vigsel- och dödböckerna är ännu värre... Allt på grund av en brand, som tog delar av kyrkoboksmaterialet. Irriterande!