2013-06-30

Tunna blodslinjer...

Jag har tittat lite närmare på min mors "blodslinje", dvs släktskapet som följer mitt raka mödernes linje; mor, mormor, mormorsmor osv. Jag har tidigare skrivit en del om detta i inlägget "Mormors mormors mormors mormor hette Margta."
Jag har fortfarande inte kommit längre bak i tiden än att det bör vara så att hennes mor hette Margta Persdotter och att hon dog före sin make; Nils Nilsson Ankarhult, som var båtsman i Skog församling i Hälsingland och dog 1745.

Denna Margta Persdotter, tillhörde en relativt ovanligt blodslinje, eller haplogrupp, som idag kallas mtDNA J2b1a och det innebär att hon fört denna blodslinje vidare till sina barn och alla kvinnliga ättlingar har sen haft möjlighet att föra blodslinjen vidare.

Jag tillhör alltså samma blodslinje eftersom jag ärvt den från min mor, men jag kan själv inte föra den vidare, eftersom jag är en man. Vi män kan bara föra vår manliga blodslinje (Y-DNA) vidare till våra söner om vi får några. Och det i sin tur innebär att vi män har två blodslinjer som vi ärvt, medans kvinnor bara ärvt den från sin mor.

Jag tänkte att det vore lite spännande att forska fram och följa alla kvinnliga släktled som stammar från denna Margta Persdotter fram till i nutid för att se hur många av oss som delar samma blodslinje idag.
Jag kände självklart till vilka kvinnorna var bland mina närmaste familjemedlemmar; som var min mormor, min mor, min syster och min systerdotter, men hur det sen såg ut var jag mer osäker på. Jag visste att min mormor hade flera systrar, men insåg snart att ingen av dessa hade fått några döttrar.

Jag började från "början" och fann då att Margta Persdotter endast tycks ha fått tre döttrar (en dog dock som spädbarn), varav en alltså var min anmoder, Margta Nilsdotter. Det visade sig dock att hennes syster, Annika Nilsdotter endast fick två söner, så där dog den delen av blodslinjen ut när Annika själv avled, 85 år gammal år 1785.

Min anmoder Margta fick tre döttrar, så det var åtminstone lite mer att gå vidare på. Men bara två av dessa fick egna döttrar och det var inte så många visade det sig. Och på det här sättet fortsatte det ju längre jag kom i mina efterforskningar..
Nästan alla kvinnliga ättlingar fick en del barn, men relativt döttrar och vissa av dem enbart söner.

När jag sen var "färdig" så visar det sig att det faktiskt endast är min mor, min syster och min systerdotter som är de kvinnor som lever idag på just den här blodslinjen!

Man skulle kunna säga att vi är på väg att "dö ut", men å andra sidan tycks det hela tiden ha varit såhär, endast ett fåtal kvinnor som lyckats hålla den här blodslinjen levande.

Det finns dock ett litet "hopp" kvar och det rör sig om en dotter till Brita Hansdotter (född 1728-08-09 i Hamrånge och död där 1757-12-26). Dottern hette, kanske föga förvånande, Margta (Andersdotter) och var född 1755-09-11 i Hamrånge.
Jag vet i nuläget inte vad som hände med den flickan efter att hennes mor avled 1757 och hennes far skall ha dött 1760.
Så här finns alltså en möjlighet att den lilla flickan kan ha överlevt och i sinom tid fått egna döttrar som sedan också lyckats få döttrar osv. Kanske... Om någon råkar veta något om detta så får ni hjärtans gärna höra av er.

Nu är min systerdotter bara 12 år idag och troligen lyckligt ovetande om att det kanske är endast hon som kan hålla liv i den här tunna blodslinjen; J2b1a från Tönnånger i Skog, Hälsingland.

Sen kan det förstås vara så att "min" Margta Persdotter hade massor av systrar som fått mängder av kvinnliga ättlingar, så att blodslinjen endast är tunn på just hennes linje? Kanske får jag svar på det någon gång om det visar sig att någon annan ättling testar sitt mtDNA och vi matchar varandra, det återstår att se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en kommentar