Men är inte biologiskt och genetiskt samma sak kanske ni då undrar? Och till viss del är det så, men det jag avser med genetiskt är främst ett biologiskt släktskap som går att bevisa med DNA-tester.
För även om vi skulle ha kunnat säkerställa ett biologiskt släktskap i låt oss säga tio generationer, så behöver det inte betyda att det finns kvar något DNA från den generationen i nuvarande generation.
Enkelt uttryckt är det så att för varje generation i ett släktled, så är det endast 50 % av DNA som förs vidare. Med andra ord så "tvättas" eller "lakas" en persons DNA bort med tiden.
Låt oss utgå från dig själv; du har 100 % av "ditt" DNA. Dina barn har 50 % av ditt DNA och dina barnbarn 25 %, deras barn 12,5 % och sen nästa generation 6,25 %. När vi kommer 5 generationer framåt i tiden så har dina ättlingar endast 3,12 % av ditt DNA kvar i sig.
Från och med barnbarnen så är det dessutom så att slumpen avgör en hel del. Dina barn har alltid 50 % av ditt DNA, men ditt barnbarn kan ha allt mellan 15 och 35 %, så 25 % är bara ett medelvärde.
Sjätte generationen så är ditt DNA reducerat till ca 1,5 % och på sjunde är vi nere i 0,75 %...
Gustav Vasa som dog år 1560 har möjligen mängder av ättlingar som lever idag, men det har gått kanske 18-20 generationer sen han levde och därmed bör hans DNA vara urlakat sedan länge. Så även om vi tog fram ett DNA-test på kvarlevor från honom, skulle det resultatet troligt inte matcha någon människa idag även om det var hans biologiska ättlingar vi jämför med.
Det jag talar om är s.k autosomalt DNA, dvs det DNA vi får från bägge våra föräldrar som i sin tur fått sitt från sina föräldrar osv.
Det finns även andra typer av DNA; Y-DNA och mtDNA och dessa nedärvs oförändrat från far till son respektive mor till barn. Mutationer kan förstås ske med tiden. För att kunna använda DNA och se om vi är släkt med Gustav Vasa så krävs det dels att någon gjort ett DNA-test på honom och att vi sen har honom som anfader på det raka obrutna fädernet eller har hans mor; Cecilia Månsdotter, som vår anmoder på det raka obrutna mödernet. Detta kan förstås vara möjligt, men om vi då skulle få en genetisk matchning så kan vi inte i detalj få veta hur långt tillbaka det släktskapet sträcker sig eftersom matchningar på Y-DNA och mtDNA är mycket ospecifika.
Vi släktforskare använder oftast kyrkböckerna för att försöka bevisa och kartlägga vårt biologiska ursprung, trots att kyrkböcker egentligen endast beskriver juridiskt släktskap.
Med DNA-tester kan vi istället bevisa genetiskt släktskap, vilket dock endast är en del av det biologiska.
Jag har t.ex 7-männingar som testat sig där vi inte kan hitta några spår på genetiskt släktskap. Via kyrkböckerna kan vi juridiskt styrka att vi är 7-männingar, men vi matchar inte med DNA. (Risken finns förstås att uppgifterna i kyrkböckerna INTE återger den biologiska sanningen.)
Om man däremot testar en kusin eller en 3-männing att jämföra med, då ska testet garanterat hitta det släktskapet, men när det gäller 4-männingar och mer avlägset släktskap så finns alltså risken att man inte delar tillräckligt med DNA för att det ska bli en matchning.
Ofta förekommer genetiska DNA-matchningar med personer där släktskapet ligger ända upp till 7-8 generationer (eller kanske ändå längre tillbaks) i tiden, men det är alltså ingen garanti.
Det autosomala test jag rekommenderar heter Family Finder från FTDNA.
Eftersom så mycket DNA hela tiden "förspills" så är det vettigt att i första hand testa de man har kvar i de äldre generationerna. Har man far- eller morföräldrar i livet så är det oerhört värdefullt eftersom du endast har ca 25 % av deras DNA i dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar