Jag tar hundratals bilder varje år på min son och min närmsta familj och det har jag gjort sedan det blev populärt med digital fotografering. Vissa bilder blir kanske fästa på papper, men majoriteten hamnar på olika digitala förvaringsplatser; hårddiskar, cd-skivor, dvd-skivor, usb-minnen, osv.
Det hela känns lite läskigt då man inte kan veta hur bra det blir i framtiden med att komma åt alla bilderna... Tekniken går framåt i rasande tempo och olika format och standarder förändras. Det är bara att se på detta med disketter... Hur många använder disketter idag? Mina senaste datorer har inte ens någon fysisk enhet för att läsa disketter, så alla mina "back-uper" och annat jag förr tyckte var viktigt att spara är nuförtiden inte längre åtkomligt för mig. Och skulle jag mot förmodan hitta en diskettläsare är det inte säkert att det sparade materialet längre är i bra skick...
Det gäller t.ex även filmer på VHS-band som man sparat för "framtiden" och som vid en uppspelning nu (om man hittar en VHS-bandspelare...) så kan filmerna på barnen, bröllopet, osv kanske bara vara ett flimmrigt brus...
Förr i tiden tog man inte bilder så ofta. Vanligt folk hade ingen kamera att springa runt och knäppa bilder med i tid och otid, utan man gick till en fotograf och lät denne ta ett porträtt eller familjefoto som man sedan ramade in och satte upp på väggen eller sparade i ett fint album.
Detta gör att man sällan ser bilder från förr som visar något vardagligt. Nästan alla som är med på bild är klädda i bästa finkläderna och oftast tagna i en fotoatelje.
De här bilderna från förr som vi släktforskare oftast älskar - och ibland hatar!
Vi älskar dem för att det är så värdefullt att kunna få se sina anor och gamla släktingar på bild och vi hatar dem för att det oftast inte är någon ordning på de gamla bilderna och ingen vet vem som är vem och när de är tagna... Det här är ett stort problem som man då, liksom nu, inte tänker på. Självklart känner du till vem du har tagit bilder på. Men sen blir vi gamla och glömska och till sist dör vi. Bilderna är kvar, men nu plötsligt är det mer osäkert om en bild föreställer mormor eller farmor, eller kanske det var en bild på tanten som bodde i huset brevid?
Enklaste lösningen på det här problemet är att man försöker märka sina bilder med namn och år och kanske plats. Givetvis får man vara försiktig och inte förstöra bilderna, men hellre en identifierad bild med några kråkfötter på än en fin bild där man inte vet vem bilden föreställer...
Jag har tyvärr inte särskilt många bilder från förr. Jag har en låda med diverse blandade bilder som har varit mina morföräldrars. De flesta bilderna är tyvärr omärkta och även om vi ibland kan gissa, så vet vi inte med säkerhet vilka alla personerna är.
Det finns nuförtiden vissa dataprogram som med tämligen avancerade metoder är duktiga på att analysera bilder och göra jämförelser och kunna identifiera personer på bilder. Det bästa är då om man har bilder på en person som man vet med säkerhet vem det är och sen kan man låta programmet jämföra med andra bilder och se om det kan vara samma person som t.ex barn osv. Men än sålänge är den tekniken inget som är billigt eller enkelt att använda för vanligt folk...
Jag har en släkting på min morfars sida som ibland skickar mig lite bilder från förr som funnits i hennes familjs ägo. Sånt här är guld värt och något som man med dagens teknikutbud på scanners eller digitalkameror lättare kan dela med sig av. Plötsligt kan man som släktforskare få ta del av gamla och värdefulla bilder och detta är ju också en form av "back-up" på orginalbilden, liksom man kanske kan få hjälp att identifiera personer på bilderna.
Det finns en trevlig tjänst som heter Porträttfynd och där folk kan skicka in sina gamla bilder (kopior) som kanske kan komma till glädje för någon annan eller som man kan försöka få hjälp med att identifiera personer. I skrivande stund finns det 112184 bilder där att titta på. Helt fantastiskt!
Gå till Rötter och sen klickar du på Porträttfynd i menyn för att kunna se bilderna.
Den här bilden fick jag nyligen från min käre släkting Christine och det är inte något ateljefoto, utan ovanligt nog en utomhusbild som ska föreställa Agda Wong (1885-1934) och hennes mor Anna Sofia Svensdotter (1862-1945). Dvs min morfars faster och farmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar