Att verifiera och bekräfta obrutna släktled

Vi är alla ett resultat av två obrutna släktled, våra raka, obrutna fäderne- och mödernelinjer.
Det är en ganska svindlande tanke egentligen att vi har två helt obrutna linjer av män och kvinnor från oss själva tillbaka till mänsklighetens begynnelse. Blodslinjer brukar jag kalla det för.
De flesta blodslinjer dör ut efter ett tag eller bryts.

En blodslinje dör ut när det inte längre finns någon ättling som för den vidare. Manliga blodslinjer kan endast föras vidare av manliga ättlingar och kvinnliga blodslinjer nedärvs av kvinnor.
Vissa blodslinjer frodas och sprider sig, får starkt fäste och goda tillväxtmöjligheter, andra överlever knappt och mot alla odds.

Om jag tittar på mina egna blodslinjer så finns det ganska många av oss på den manliga sidan, bara om vi går en liten bit tillbaka i tiden och utgår från min farfars farfar, så är vi minst 35 manliga ättlingar (på det obrutna fädernet) kvar i livet idag och många av dem är unga eller barn.
På min mors blodslinje är det raka motsatsen; även om jag backar så långt tillbaka som 9 generationer, dvs till min mormors mormors mormors mormors mor och sen följer alla hennes kvinnliga ättlingar (på det obrutna mödernet) så finns där endast tre (3) kvinnor kvar i livet från den linjen; - min mor, min syster och min systerdotter! (under förutsättning att de uppgifter jag funnit är korrekta.)

Det finns DNA-tester för att ta reda på vilken blodslinje man tillhör, man får en beteckning på den och man kan sen jämföra sig med andra personer som också gjort testet för att se om man tillhör samma linje.
På fädernet kan man testa sitt Y-DNA och på mödernet kan man testa sitt mtDNA.
Män har både Y-DNA och mtDNA (men kan enbart föra sitt Y-DNA vidare till sina sönder). Kvinnor saknar Y-DNA men kan alltså föra sitt mtDNA vidare till sina barn.
mtDNA förändras väldigt sällan i normala fall och kan föras vidare från generation till generation helt identiskt under många hundratals generationer. Y-DNA har en tendens att förändras, eller mutera, lite oftare.

Vi har alltså inget problem att ta reda på vilken blodslinje, eller haplogrupp, vi själva har och därmed vet vi även vad de på vårt raka obrutna fäderne- och möderne hade för DNA. Vi kan så att säga rekonstruera deras DNA utifrån vårt eget. MEN det stora problemet är att vi inte med säkerhet kan säga att vi vet vilka dessa personer är. Det som står i kyrkböckerna kan vara fel! 
Om vi däremot hade DNA från dessa personer så skulle vi kunna ha jämfört och fått det bekräftat, men det har vi sällan.

Så det är alltså mycket svårt att säkerställa en blodslinje eller ett rakt obrutet släktled genom att bara utgå från sig själv eftersom man inte med säkerhet kan säga att vi vet vårt eget ursprung. Den finns stora risker att den kedja man kunnat bekräfta via kyrkböckerna egentligen är bruten flera gånger om, framförallt på den manliga sidan.

Idag är det tyvärr många som fastslår historiska personers DNA genom att endast utgå från sitt eget resultat. Och det kan såklart bli helt fel på många sätt och vis beroende på hur stort inflytande den personen som hävdar något sådant har. Man kan skapa en sanning utifrån en möjligt scenario.

Ett mycket bättre sätt är självklart att använda sig av flera personer som har helt olika vägar och linjer bakåt till den historiska person man försöker fastställa DNA på. Som t.ex det nyligen i media uppmärksammade fallet med Bure-släkten. Den typen av projekt ökar sannolikheten att det blir rätt, men helt säker kan man aldrig blir utom i de fall då man faktiskt har riktigt DNA från den aktuella "urfadern" eller "urmodern" att jämföra med.

Därmed bör det vara riktigt intressant om vi snart kan börja få mer praktisk möjlighet att jämföra vårt eget DNA med olika historiska personers, där man fått tag på deras DNA i samband med arkeologiska utgrävningar och liknande. Idag görs tyvärr dessa DNA-tester inte på samma nivå som våra genealogiska DNA-test, men kommer troligen och förhoppningsvis att bli mer avancerade med tiden nu när det är mer tillgänglig teknik.
Det vore väldigt spännande och jag vet att det pågår en del projekt runt om i Sverige med bl.a utgrävningar av vikingagravar där man planerar att göra högupplösta DNA-test som sen ska kunna jämföras även genealogiskt med alla oss som gjort DNA-tester som komplement till vår släktforskning.