Barnet anges oftast som "oäkta" och med det menar prästen att barnet är tillkommet och fött utom äktenskapet, något som inte var uppskattat men trots det väldigt vanligt. Mellan 5-10 % av alla barn förr i tiden var s.k "oäktingar", så det var absolut inget unikt.
Idag sägs det att ungefär 60 % av alla barn som föds är "oäktingar", dvs födda utan att föräldrarna är gifta. Men nuförtiden är det däremot väldigt ovanligt att fadern är "okänd" eftersom myndigheterna gör allt de kan för att alla barn ska ha båda sina föräldrar kända. Dels för barnets skull och dels för att myndigheterna vill se till att rätt person får ta ett ekonomiskt ansvar som förälder under barnets uppväxt.
Beroende på när i tiden man hittar ett barn som saknar pappa i födelseboken är det olika stor chans att man ska lyckas hitta vem som är den okände fadern. Efter år 1920 är min erfarenhet att det är ganska goda chanser att identifiera fadern. Den värsta perioden är från mitten av 1800-talet och fram till 1920... Då ska man ha rejält med tur för att ha någon framgång.
I början av 1800-talet finns det hyffsade chanser och på 1600- och 1700-talet är det nog enklast att hitta den "skyldige".
Det här har ju såklart mest med hur samhället såg ut vid tidsperioderna, men också skiljer det en hel del beroende på vart i landet och i vilken samhällsklass personerna tillhörde.
Det är som sagt vanligt att man som släktforskare stöter på problemet med okända fäder som ger retsamma luckor i antavlan och är frustrerande för att man kanske aldrig får veta. Man tappar liksom en del av sin historia och sitt ursprung...
Jag har nästan alltid någon utredning på gång gällande en okänd fader. Jag brukar säga till mina kunder att inte ha alltför stora förväntningar, men faktum är ju att ibland har man tur och ibland ger ett gott utredningsarbete ändå resultat. Så absolut bör man göra ett försök även då chanserna att lyckas är små.
I mina egen antavla har jag ett antal luckor som är otroligt frustrerande. Bl. a är min farmor född oäkta och utan angiven fader 1908, vilket får anses vara en period då det är närmast "omöjligt" att få fram vem som var fadern. Självklart kommer jag aldrig att ge upp tanken på att nån gång få veta vem som var min farmors far. Man kan säga att tiden som tickar på i det här fallet kan vara till gagn för alla släktforskare då olika arkiv och källor hela tiden gås igenom och görs tillgängliga. Och någonstans kanske det finns nedtecknat just den information man idag saknar.
Den kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund och kan vara trevlig och lättläst läsning för alla släktforskare som känner sig osäkra på vart och hur man kan leta efter just okända fäder.
Min farmor Alma Elvira, föddes i Spånga (AB) 1908-12-28 men egentligen bodde hennes mor i Mönsterås (H) och födelsenotisen finns även med i Mönsterås födelsebok. Hittills har jag inte haft någon framgång med att identifiera hennes okända pappa.
Jag har ett sådant fall som jag vill sätta igång att gräva i så måningom, från runt 1820. Ska bli spännande att se om jag faktiskt kommer fram till något.
SvaraRadera