På björnjakt i hälsingland...

Jag har släktforskat en hel del på min mormors anor i Hälsingland och här finns många intressanta livsöden och spännande historier att hämta ur kyrkböckerna.

Några av anorna här kommer ursprungligen från Finland och som i slutet av 1600-talet slog sig ner som svedjefinnar i Hanebo (X) församling. Bland annat på platserna Raman och Tönsen verkar det finnas gott om personer med finskt ursprung.

Min mormors mormors farfars farmor hette Cecilia Henriksdotter (1703-1784) och hon hade en brorson som hette Olof Andersson och han var född den 7 december 1744 i just Raman.

Någon vecka efter att Olof firat sin 34e födelsedag så ger han och några andra sig ut i hälsingeskogarna på björnjakt...

Hur vanligt det var med björnjakt vet jag inte, men det fanns väl lite fler björn på den tiden.

Hur som helst så slutar historien inte så bra för Olof... Tydligen går något galet i björnjakten och han dör den 20 december 1778, efter att ha legat svårt skadad i omkring 4 dagar.

Såhär ser den lite underliga dödsnotisen ut i dödboken;

Texten lyder;
Biten och illa sargad i hufvudet af en Björn, som han i följe med andra ämnade skjuta, hwarefter han lefde, allsomst 4 dygn.
 Jag är ingen expert på björnar, men skulle gissa på att den vid den tidpunkten borde ligga i ide och att det kanske rörde sig om tjuvjakt? Bästa att inte väcka den björn som sover säger man ju...