Om fadern t.ex hette Lars Andersson så fick hans söner heta Larsson i efternamn och döttrarna fick heta Larsdotter. Och så fortsatte man på samma sätt så att när t.ex Lars son, Sven sen fick sin egen son som fick heta Anders, så hette han Svensson i efternamn, osv osv.
Detta efternamnsskick kallas också Patronymikon.
Det var först runt slutet av 1800 talet och i början på 1900 talet som man allmänt slutade med detta namnskick och man istället fick ärva sin fars efternamn. Och det var ungefär vid samma tidpunkt som kvinnor tog sig mannens efternamn vid giftermål.
Innan dess hade kvinnorna behållit sitt efternamn genom hela livet även då de var gifta. Det man också gjorde runt den här tiden var att göra om alla kvinnors "dotter-namn" till "son-namn". T.ex Karlsdotter blev plötsligt Karlsson i kyrkböcker och mantalslängder. Lite tråkigt tycker jag att det blev...
Innan dess hade kvinnorna behållit sitt efternamn genom hela livet även då de var gifta. Det man också gjorde runt den här tiden var att göra om alla kvinnors "dotter-namn" till "son-namn". T.ex Karlsdotter blev plötsligt Karlsson i kyrkböcker och mantalslängder. Lite tråkigt tycker jag att det blev...
Som ni säkert förstår fanns det alltså förr en hiskeligt massa Sven Andersson och Lars Larsson osv, men så fanns det också de som tog sig eller fick ett annat efternamn som de ibland bara använde på sig själva, men det hände även att det tagna efternamnet gick vidare till barnen och då hade man plötsligt ett släktnamn som efternamn istället.
Släktnamnen var ofta kopplade till orten man bodde på eller så kunde det kanske vara ett soldatnamn som man fick behålla som släktnamn.
Adel, borgare och präster brukade rent allmänt ta sig ett släktnamn. Men även t.ex smeder och andra yrkesgrupper kunde ofta ses bära ett eget släktnamn.
I mitten av 1800-talet så var det många som flyttade in från landet till storstäderna och då var det också mycket vanligt att man tog sig ett nytt släktnamn och valde bort sitt "son-namn".
Meningen med ett släktnamn är ju egentligen att det ska vara unikt för just en släkt, dvs man ska på personens efternamn kunna se vilken släkt han tillhör.
Men riktigt så blev det ju inte utom inom adeln som har sina släktnamn skyddade. Annars var det förr mer eller mindre fritt fram att ta sig vilket släktnamn som helst och ibland var det ju tydligen enklast att ta sig ett befintligt namn och det medför att det finns massor av "släkter" med samma släktnamn trots att de inte alls är besläktade med varandra.
T.ex min farfars far var tvungen att byta sitt efternamn, Lindman, eftersom det även fanns en soldat på roten som skulle heta just så (Lindö rote i Vallentuna (AB)).
Varför han istället valde att ta sig släktnamnet Lindberg kan man ju endast spekulera om. Det kan ha varit att han använde det befintliga Lindman som grund och sen mixade med gårdsnamnet Berg där han var uppväxt. Eller så blandade han Lindman och Wahlberg (som var hans morfars namn och den som uppfostrade honom). Eller så tyckte han bara att just Lindberg lät praktiskt och bra.
Det trista är ju att tusentals med obesläktade personer har använt sig av just Lindberg som släktnamn genom åren och idag är Lindberg ett av de vanligaste efternamnet i Sverige.
Om du har ett släktnamn och är intresserad av att få veta vem i din släkt som var den första som tog det så kan det vara ett bra delmål i din släktforskning. Om du inte har tid, ork eller lust att släktforska själv, så kan det kanske vara intressant att beställa en Efternamnsutredning som ger dig en bra överblick i hur just du ärvt ditt efternamn.
Ibland kan släktnamnen ha tagits åtskilliga generationer bakåt i tiden, vanligast är dock att det kommer från mitten av 1800-talet.
Meningen med ett släktnamn är ju egentligen att det ska vara unikt för just en släkt, dvs man ska på personens efternamn kunna se vilken släkt han tillhör.
Men riktigt så blev det ju inte utom inom adeln som har sina släktnamn skyddade. Annars var det förr mer eller mindre fritt fram att ta sig vilket släktnamn som helst och ibland var det ju tydligen enklast att ta sig ett befintligt namn och det medför att det finns massor av "släkter" med samma släktnamn trots att de inte alls är besläktade med varandra.
T.ex min farfars far var tvungen att byta sitt efternamn, Lindman, eftersom det även fanns en soldat på roten som skulle heta just så (Lindö rote i Vallentuna (AB)).
Varför han istället valde att ta sig släktnamnet Lindberg kan man ju endast spekulera om. Det kan ha varit att han använde det befintliga Lindman som grund och sen mixade med gårdsnamnet Berg där han var uppväxt. Eller så blandade han Lindman och Wahlberg (som var hans morfars namn och den som uppfostrade honom). Eller så tyckte han bara att just Lindberg lät praktiskt och bra.
Det trista är ju att tusentals med obesläktade personer har använt sig av just Lindberg som släktnamn genom åren och idag är Lindberg ett av de vanligaste efternamnet i Sverige.
Om du har ett släktnamn och är intresserad av att få veta vem i din släkt som var den första som tog det så kan det vara ett bra delmål i din släktforskning. Om du inte har tid, ork eller lust att släktforska själv, så kan det kanske vara intressant att beställa en Efternamnsutredning som ger dig en bra överblick i hur just du ärvt ditt efternamn.
Ibland kan släktnamnen ha tagits åtskilliga generationer bakåt i tiden, vanligast är dock att det kommer från mitten av 1800-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar