X-DNA är kopplat till våra X-kromosomer. Det finns två typer av könskromosomer; X- och Y.
Kvinnor har två X-kromosomer (XX) och män har en Y-kromosom och en X-kromosom (XY).
Ett vanligt misstag är att folk blandar ihop X-DNA och mtDNA (mitokondriellt DNA). Dessa har alltså inget med varandra att göra.
Till skillnad från Y-DNA, som nedärvs oförändrat (förutom om en mutation sker) från far till son, så nedärvs X-DNA genom möjlig rekombinering, där slumpen påverkar och DNA kan blandas. Men till skillnad från vanligt autosomalt DNA så följer X-DNA ett eget mönster som till en början kan tyckas förvirrande och krångligt, men egentligen är ganska enkelt.
Grundregeln är följande:
En man får sitt X-DNA enbart från sin mor.
En kvinna får sitt X-DNA både från sin far och sin mor.
Utifrån detta kan man förstå att en kvinna har fått sin ena X-kromosom från sin farmor och den andra är en trolig blandning som kommer från hennes morföräldrar.
Att jag skriver trolig blandning beror på att det faktiskt är möjligt att det det inte blivit någon blandning av hennes morföräldrars X-DNA. Och att hon kanske fått enbart X-DNA från den ena av sina morföräldrar. Men "normalt" sett sker en rekombinering eller blandning av något slag. Slumpen påverkar helt och det kan vara 50 % från bägge, men allt mellan 1-99 %.
Det här innebär att X-DNA är omöjligt att göra säkra beräkningar på.
Om man saknar X-DNA matchning med någon så bevisar eller säger detta egentligen ingenting. Släktskapet man har kan fortfarande finnas på mormors sida osv där man normalt antar att det borde finnas X-DNA som stödjer detta. Syskon däremot har alltid X-DNA match med varandra och en man har alltid X-DNA match med sin mor och en kvinna alltid match med sina föräldrar och sin farmor.
Om man däremot har X-DNA matchning med någon så betyder det att man (åtminstone) har ett släktskap med personen från någon av de möjliga positioner i sin antavla där det finns möjlighet att X-DNA har nedärvts.
Om jag t.ex tar min morbror som startperson och han har en X-DNA matchning med någon så kan jag ta upp hans antavla och eliminera vissa delar direkt.
Eftersom det rör sig om en man så vet vi att han inte kan ha ärvt något X-DNA från sin far och då faller hela den grenen bort. Från hans mors sida så ramlar hans morfars far bor, eftersom grundregeln säger att en man inte kan nedärva X-DNA till söner.
Om det istället är min mor som är startperson och hon har en X-DNA matchning med någon, så ser samma antavla ut såhär när jag eliminerat de delar som det är omöjligt att ha fått X-DNA från för hennes del.
Det är alltså fler öppna positioner för en kvinna, men ju fler generationer bakåt man går så försvinner det fler grenar vart eftersom om man följer grundregeln.
Många har antagit att X-DNA alltid rekombinerar, dvs blandas, men så behöver det alltså inte vara. Många har också antagit att vid denna rekombinering så får man 50 % från respektive part, vilket alltså inte heller är fallet. Det innebär att det finns en hel del kalkyler som visar att man utifrån mängden X-DNA (mängd DNA anges normalt i cM eller centiMorgans) går att använda för att beräkna avståndet till hur avlägset ett släktskap till den man matchar är, men dessa är inte användbara mer än som teoretiska exempel.
Vad som är känt är att storleken på X-DNA vi ser är som mest 196 cM, vilket alltså är ett värde t.ex en man som jämförs med sin mor bör få. Eller en kvinna som jämförs med sina föräldrar. Kvinnan har ju två X-kromosomer och matchar alltså "fullt" både med sin far och sin mor.
En del tidigare metoder som utgick från 50 % rekombinering, la fram teorier om att man därmed kunde halvera mängden X-DNA för varje generation bakåt man gick; 196- 98- 49- 24- 12- 6- och 3. Och därmed stega sig bakåt 6 generationer och att om man då t.ex hade 6 cM X-DNA match med någon så fanns släktskapet omkring 5 generationer bakåt. Men så är alltså inte fallet!
Eftersom det dels ibland helt uteblir rekombinering och det annars sker rekombinering som kan ligga långt ifrån 50-50%, så kan man få relativt låga värden på släktskap som ligger förhållandevis nära och man kan få relativt höga värden på släktskap som ligger förhållandevis långt tillbaka.
Man kan även ha helt utebliven X-DNA matchning på personer som har sitt släktskap på de positioner som borde ha medfört att det nedärvts X-DNA.
Är då X-DNA användbart i DNA-genealogin? JA, absolut! På grund av sitt speciella nedärvningsmönster så kan vi ha nytta av det OM vi har X-DNA matchning med någon. Om det däremot saknas X-DNA i matchningen, så betyder det inte så mycket och vi kan inte dra några större slutsatser från det.
X-DNA får man fram som ett delresultat när man testar sitt autosomala DNA i testet Family Finder från Family Tree DNA (FTDNA). Det är ett DNA-test framtaget speciellt lämpat för släktforskning.