2011-04-25

Släktforskning med hjälp av DNA-teknik.

Nuförtiden börjar det bli mer populärt att använda DNA-teknik i sin släktforskning. Dvs att man får fram sin s.k Haplogrupp.
Jag håller precis själv på att läsa in mig på ämnet och lära mig mer om hur jag på bästa sätt skulle kunna ta hjälp av modern DNA-teknik i släktforskandet.

Det finns flera spännande aspekter varför det kan vara bra att komplettera sin traditionella släktforskning med test av DNA;
  • Det kan fungera som en kvalitetskontroll över att de uppgifter man har funnit är korrekta. Vetenskapen säger att rent allmänt så har det under hela människans historia varit så att ungefär 10 % av alla barn som föds inte har den pappa som man tror att man har.
  • Man kan få hjälp att hitta okända släktingar och lära sig mer om sitt ursprung, som man annars aldrig skulle hitta genom traditionell släktforskning.
  • Man kan vara delaktig och ge ett birag till den internationella forskningen där man försöker kartlägga hur människan har utvecklats och spridit sig över vårt jordklot.
Det optimala vore ju om alla tog prov på sitt DNA. Men i nuläget får man väl säga att "ju fler desto bättre" och det börjar bli populärt även för folk som inte annars sysslar med släktforskning att låta ta prov på sitt DNA för att få lite spännande information om sitt ursprung.

Rent tekniskt så finns det förenklat sätt två olika DNA tester som är av intresse för släktforskare; Y-DNA där man kan följa arvet från far till son och mtDNA där man kan följa arvet från mor till barn. Det är alltså lite "orättvist" fördelat så att en man ärver dels sin fars Y-DNA och sin mors mtDNA, medans en kvinna endast ärver sin mors mtDNA.
Om man är kvinna och vill få veta mer om sitt "manliga" ursprung måste man alltså ta DNA prov från sin far eller bror (och hoppas att man inte tillhör de 10 % som har en annan pappa än man tror sig veta...)

Y-DNA ärvs i princip oförändrat från far till son och det gör att om jag själv tar DNA prov så vet jag att min far och hans far osv ska ha samma Y-DNA som jag själv har. Om jag låter min Y-DNA läggas in i en databas och det visar sig finnas andra män med samma Y-DNA så vet jag att vi är släkt och har haft en delad anfader på faderslinjen.
Vad gäller mtDNA så ärvs den alltså från mor till barn, dvs både till söner och döttrar. Men sönernas mtDNA går i sin tur inte vidare till deras barn, utan det kan bara nedärvas från kvinnor.

Så om jag tar prov på mig själv så är det alltså två raka linjer bakåt jag kan följa; min far, farfar, farfarsfar, farfarsfarfar osv med Y-DNA och min mor, mormor, mormorsmor, mormorsmormor osv med mtDNA.

Vill jag täcka in mer arvslinjer så måste jag försöka hitta släktingar som ger mig mer information utifrån hur deras koppling till släktlinjerna ser ut.
T.ex så kan jag låta ta prov från min morbror och då få vetskap om min morfars Y-DNA och därmed min morfars far, morfars farfar osv. Min morbrors mtDNA bör ju dock vara identiskt med mitt eget.
På det här sättet kan man försöka pussla ihop släktingars DNA för att få ihop en mer heltäckande översikt.

Det som kan tänkas vara lite känsligt vad gäller detta med att testa DNA vore ju om man får resultat som visar att man inte alls är släkt med folk man hittills varit släkt med... Det här tror jag kan skrämma en del från att testa sig faktiskt.

Sen är det ju inte gratis heller... De billigaste testerna kostar idag cirka 1000 kr och beställs framförallt från amerikanska företag där marknaden exploderat senaste åren. Nästan alla dessa företag erbjuder bra möjligheter att matcha sitt DNA mot en databas och man får frivilligt lägga in om ens kontaktuppgifter ska vara synliga för andra eller ej.


Jag lär återkomma med mer om detta i bloggen framöver.

Här är ett litet länktips till den Svenska Haplogruppdatabasen

2011-04-04

Att skriva en biografi

En biografi är en redogörelse för en persons liv framställd av någon annan. Om framställningen är gjord av personen själv kallas den självbiografi eller memoarer. Ordet biografi kommer ifrån grekiskans biographi´a, av bi´os 'liv' och gra´phō 'skriva'.

En biografi skrivs som en historia eller berättelse till skillnad från att enbart presentera fakta rakt upp och ner. Som underlag ligger självklart de fakta som funnits i kyrkböckerna, men berättelsen framförs på ett mer personligt sätt och innehåller reflektioner, tolkningar och åsikter av författaren, dvs jag, som skriver biografin.

Varje person är ju unik och har sin egen biografi, därför kan ju innehållet variera i det närmaste oändliga, men här kan du se ett exempel på hur en kortare biografi kan se ut. Det är min mormors morfars far som är huvudpersonen;

BIOGRAFI

Jöns Persson Trygg (1803-1876)

Tisdagen den 18 januari 1803 föds pojken Jöns i byn Sveden i Segersta församling i Hälsingland.
Hans föräldrar är dåvarande drängen, senare bonden, Per Jönsson och hans hustru Anna Nilsdotter.
Jöns är deras första barn och de har gift sig bara några månader tidigare, den 22 oktober 1802.

Onsdagen den 19 januari döps Jöns och faddrar och vittnen vid dopet är; bonden Lars Olofsson och hans hustru ifrån Västtjära och drängen Lars Larsson och pigan Sigrid Larsdotter ifrån Sveden.

I samband med Jöns födelse flyttar familjen inom socknen, från Sveden till Hullsta där Annas föräldrar finns.

I Hullsta kommer Jöns att bli kvar i 22 år, mellan åren 1803 till 1825. Under denna period växer familjen och Jöns får flera syskon;
Kerstin, född 11 augusti 1805
Nils, född 21 september 1808
Sigrid, född 12 september 1812
Per, född 4 juni 1815
Och till sist Lars, som föds 4 augusti 1818

1823 dör fadern i familjen, som då bara är 42 år gammal och detta tycks påverka familjens möjligheter att behålla gården. Jöns som är äldsta son blir nu istället soldat och får soldatnamnet Trygg. Det var ett soldatnamn som använts sedan länge inom socknen och som burits av flera soldater tidigare.

Resten av familjen splittras nu under de närmaste åren då de flesta barnen flyttar vidare till olika ställen. Jöns flyttar 1825 till gården Mårdnäs, där han av någon anledning får jobba några år som dräng i väntan på att han ska få sin militära placering färdig.

1828 blir det tydligen klart att Jöns ska vara soldat och bo på Östra Djupa och han noteras nu som soldat nr 125 och lever där ensam i drygt 13 år, fram till den 31 maj 1841 då han gifter sig med en piga i Mårdnäs med namnet Stina Kajsa Johansdotter. Båda var då 38 år gamla.

Lysningsdatum inför vigsel var söndagarna 16, 23 och 30 maj och vigselnotisen talar om att det är; Soldaten nr 125 vid Kungliga Hälsinglands Regemente, Jöns Trygg vid Djupa och pigan Stina Kajsa Johansdotter på Mårdnäs som gifter sig.

Det noteras inför vigseln;
"Blifvande brudgummen begärde lysning och företedde Compagniechefens tillstånd, såväl som blifvande brudens skriftliga tillstånd af hennes bror såsom giftoman"

Stina Kajsa Johansdotter, var född 1803 i Voxna församling i Hälsingland.
Hon anges i husförhörslängden vara "deflorerad" och anges även varit anklagad för barnamord av ett tidigare oäkta barn 1839.

Efter vigseln flyttar Stina Kajsa till Jöns bostad i Östra Djupa och knappt sex månader senare, torsdagen den 18 november 1841 föds sonen Per.


Jöns och Stina Kajsa får sen inga fler barn och den lilla familjen lever tillsammans ända fram till år 1862 då sonen Per också väljer den militära karriären, han anges vara ”rekryt nr 109” och lämnar hemmet och flyttar till intilliggande Hanebo församling i Hälsingland.
Någon gång mellan 1851 och 1858 noteras att Jöns pensioneras som soldat.

Jöns och hans hustru Stina Kajsa får ytterligare nästan 15 år tillsammans i Östra Djupa efter att sonen flyttat hemifrån.

Jöns Trygg avlider den 7 oktober 1876. Han var då 72 år gammal och hade bott i Segersta församling hela sitt liv. Som dödsorsak anges; Bensår
Han begravs på Segersta kyrkogård den 15 oktober 1876

Hans hustru lever vidare som änka i drygt 10 år för att sedan avlida 1887.

När jag skriver biografier så försöker jag sätta mig in i personens situation och miljö så gott det går. Det gäller att försöka få en överblick hur huvudpersonen relaterar till sin omgivning och gärna ha en hyffsad koll på vad som allmänt var på gång rent historiskt vid den tidpunkt som huvudpersonen levde. Det är bra om man som författare av en biografi även är någorlunda hemma i geografin och på de platser där huvudpersonen huserat under sin livstid. Ofta får man ägna en stund åt att göra lite "bakgrundsresearch" på orten och även den sysselsättning personen hade.

Självklart blir en biografi som är konstruerad hundratals år efter att personen dött och i huvudsak baserad på uppgifter ur kyrkböckerna, inte lika innehållsrik som en självbiografi eller då författaren kunnat träffa och fråga ut huvudpersonen. Men biografier är uppskattade som komplement till släktforskningen och ett lite mer "levande" sätt att få sina anor presenterade på.

Bild från Generalmönsterrullan 1843 för Hälsinge Regemente, Livkompaniet