Släktforskare brukar älska att komplettera sin släktforskning med bilder...
Det hjälper till att levandegöra historien och även den uslaste bild kan vara ovärderlig om det är den enda som finns kvar på en person.
Det mesta som jag säger om bilder har jag och andra sagt åtskilliga gånger förr, men trots detta så är både jag och andra fortfarande dåliga på att hantera våra bilder så att de kan vara värdefulla även för kommande generationer.
Var därför rädd om era bilder och se till att märka dem med information om vem det är som är med på bilden!
Det är nämligen ett gissel att sitta med gamla bilder och försöka gissa vem som är fotograferad.
Och även om du själv tycker att det är självklart vem som är vem på dina egna bilder du har nu, så kommer det en tid när du och din kunskap inte längre finns kvar och då är det plötsligt inte lika självklart att andra vet vem som är vem...
Jag och många andra sitter med lådor mer eller mindre fyllda med gamla bilder som varit våra far- och morföräldrars och har inte en blekaste aning om vilka personer som finns med på dem.
Förr fotograferade man inte på samma sätt som vi gör idag, oftast togs porträttbilder i fotostudio och när folk började få egna kameror så småningom så var det inte vanligt att man knäppte på "allt och inget" som vi gör idag, utan man tog bilder vid högtider och födelsedagar osv.
Men ibland går bilder i arv och hamnar till sist hos någon som har väldigt liten anknytning till personen på bilderna och även uppmärkta bilder kan ge oss huvudbry... Vem är Evy? Hittar ingen sån i släkten alls, osv...
Jag sitter just nu och går igenom en låda med bilder som har varit min mormors och där hittade jag en nästan spöklik bild som jag funderar på om det skulle kunna vara på min mormorsmor, eller kanske till och med min mormorsmormor?
Min mormors mor hette Sara Kristina Trygg, gift Svedlund, och hon var född 1874 i Hanebo i Hälsingland och dog 1925 i Bollnäs, Hälsingland.
Själv är jag inte alls insatt i hur folk var klädda vid olika tidsperioder och det vore intressant om någon med lite kunskap kunde utvärdera vilken tid den här bilden kan vara ifrån?
Men sen kvarstår såklart frågan att försöka identifiera kvinnan på bilden... Är det min mormors mor, eller är det kanske nån helt annan? Hoppet kan ju stå till att jag så småningom kanske hittar fler bilder hos andra i släkten där man vet vem det är eller någon faktiskt har skrivit ett namn på baksidan av bilden...
För att veta vem man är måste man känna till sitt ursprung... Vet du vem du är? Om du är nyfiken på dina anor, din släkt och din familjehistoria så kan släktforskning och DNA-genealogi ge dig svar.
2011-12-23
2011-12-20
Ha med dig släktforskningen i mobilen.
Nuförtiden kan man göra nästan allt med sin mobiltelefon.
Släktforska också?
Fram tills för några dagar sedan var det bara Ancestry som hade en fri app för iPhone. Men nu har även MyHeritage släppt sin efterlängtade och efterfrågade app och de lanserar direkt både för iPhone och Android, vilket var ett mycket smart drag som direkt gör att de springer om Ancestry.
Jag har nu självklart laddat ner och testat den nya appen från MyHeritage och jag är hittills mycket nöjd!
Själva släktforskningen är dock inget jag skulle vilja göra i en app, oavsett vem den kommer ifrån. Det viktiga för mig är att man ska kunna ta med sig sitt släktträd i fickan och ha det tillgängligt att leta i och kanske visa andra vid de tillfällen man inte sitter vid sin dator.
Appen från MyHeritage är enkel att använda och det går även bra att skicka upp bilder direkt in i släktträdet och man får en tydlig överblick av personerna i trädet.
Tidigare hade MyHeritage två andra appar; en som enbart gick att skicka upp bilder till ditt släktträd som hette FamilyConnect och en annan där man kunde jämföra bilder på sig själv eller kompisar mot massa kändisar för att se vem man liknar mest...
Kändis-prylen har man även bakat in i den nya appen och även om jag personligen inte anser det vara särskilt nödvändigt så kanske en del tycker den funktionen är kul att ha med.
Självklart är appen gratis men förutsätter att du har ett släktträd upplagt på MyHeritage, vilket är gratis om man håller sig under 250 personer i trädet.
Överlag tycker jag att tjänsten från MyHeritage är snäppet bättre an den Ancestry erbjuder och när man nu släppt en app för både iPhone och Android tror jag många kommer att upptäcka vad MyHeritage kan erbjuda oss släktforskare.
Läs gärna mer om appen och MyHeritage på MyHeritage svenska blog; http://blog.myheritage.se/2011/12/nyhet-myheritageappen-for-iphone-ipad-android-lanseras-i-dag/
http://blog.myheritage.se/2011/12/myheritage-firar-ny-mobilapp-med-instruktionsvideo/
Släktforska också?
Fram tills för några dagar sedan var det bara Ancestry som hade en fri app för iPhone. Men nu har även MyHeritage släppt sin efterlängtade och efterfrågade app och de lanserar direkt både för iPhone och Android, vilket var ett mycket smart drag som direkt gör att de springer om Ancestry.
Jag har nu självklart laddat ner och testat den nya appen från MyHeritage och jag är hittills mycket nöjd!
Själva släktforskningen är dock inget jag skulle vilja göra i en app, oavsett vem den kommer ifrån. Det viktiga för mig är att man ska kunna ta med sig sitt släktträd i fickan och ha det tillgängligt att leta i och kanske visa andra vid de tillfällen man inte sitter vid sin dator.
Appen från MyHeritage är enkel att använda och det går även bra att skicka upp bilder direkt in i släktträdet och man får en tydlig överblick av personerna i trädet.
Tidigare hade MyHeritage två andra appar; en som enbart gick att skicka upp bilder till ditt släktträd som hette FamilyConnect och en annan där man kunde jämföra bilder på sig själv eller kompisar mot massa kändisar för att se vem man liknar mest...
Kändis-prylen har man även bakat in i den nya appen och även om jag personligen inte anser det vara särskilt nödvändigt så kanske en del tycker den funktionen är kul att ha med.
Självklart är appen gratis men förutsätter att du har ett släktträd upplagt på MyHeritage, vilket är gratis om man håller sig under 250 personer i trädet.
Överlag tycker jag att tjänsten från MyHeritage är snäppet bättre an den Ancestry erbjuder och när man nu släppt en app för både iPhone och Android tror jag många kommer att upptäcka vad MyHeritage kan erbjuda oss släktforskare.
Läs gärna mer om appen och MyHeritage på MyHeritage svenska blog; http://blog.myheritage.se/2011/12/nyhet-myheritageappen-for-iphone-ipad-android-lanseras-i-dag/
http://blog.myheritage.se/2011/12/myheritage-firar-ny-mobilapp-med-instruktionsvideo/
2011-12-17
Släkt med släkten?
Av tradition så tillhör alla sin fars släkt, men idag börjar begreppet släkt att luckras upp och bli ganska godtyckligt.
Och det kanske är bra, men det krånglar till det en del för släktforskare.
Fram tills ganska nyligen så var det regel att ett barn fick sitt efternamn från sin far. Antingen hade man ett släktnamn som nedärvdes eller så användes s.k patronymikon, dvs barnet fick sin fars förnamn som efternamn med ändelsen son- eller dotter.
Att kvinnor bytte ut sitt släktnamn mot mannes vid giftermål är ett ganska modernt påhitt. Förr behöll kvinnor sitt eget efternamn även som gifta.
Idag är det inte ovanligt att man vid giftermål gemensamt tar det efternamn som man tycker är "finast" och att barnen får sin mors efternamn.
Troligen beror en del av denna "revolt" på att vi i Sverige varit urusla på att använda släktnamn. Här har det framförallt varit adeln och de högre samhällsklasserna som burit släktnamn. Och det är därför som vi mest har s.k son-namn.
Ett släktnamn i Sverige är också sällan unikt, utom de adliga släktnamnen, vilket gör att själva känslan och stoltheten över sitt "vanliga" släktnamn sällan är uttalat.
Många som saknar ett släktnamn eller har ett vanligt släktnamn skapar idag sina egna släktnamn, vilket även var vanligt för 150 år sedan. Skillnaden är att idag måste ett nybildat släktnamn vara unikt, vilket bör innebära att alla de nya släkter som uppstår idag har bättre förutsättningar.
För många är begreppet "den närmaste släkten" mer viktigt än att att tillhöra en släkt med många medlemmar man kanske aldrig haft kontakt- eller umgåtts med.
"Den närmaste släkten" består oftast av ett flertal olika släkter, men samhörigheten är trots det stor.
Idag börjar man också att se ett mönster med att folk väljer och själv definierar sin släkttillhörighet. Dels har man med stöd av namnlagen möjlighet att vid efternamnsbyte välja ett efternamn ifrån hela sin antavla som använts inom de senaste fyra generationerna och dels så ser man allt oftare att man efter t.ex en släktforskning, sen väljer att framhäva en liten del av sina anor, kanske är det några valloner eller präster osv som man utser som viktigast i sitt ursprung trots att det kanske var på sin mormors farmors mors sida som det "intressanta" fanns.
Jag kallar detta för "selektivt ursprung" och känner att det ökat markant efter att teve-serier som "Vem tror du att du är?" och liknande blivit populära.
Självklart är det inget fel i att känna stolthet över enskilda personer i sin familjehistoria, även om alla rötter man har varit lika ovärderliga för att man idag existerar.
"Släktkänslan" tror jag kommer och går i perioder. Just nu tycks det bli vanligare med bildandet av släktföreningar av olika slag och sådana spelar säkert en viktig roll i att påverka och starta en tankeprocess hos många om vad begreppet släkt betyder för just dem.
Och det kanske är bra, men det krånglar till det en del för släktforskare.
Fram tills ganska nyligen så var det regel att ett barn fick sitt efternamn från sin far. Antingen hade man ett släktnamn som nedärvdes eller så användes s.k patronymikon, dvs barnet fick sin fars förnamn som efternamn med ändelsen son- eller dotter.
Att kvinnor bytte ut sitt släktnamn mot mannes vid giftermål är ett ganska modernt påhitt. Förr behöll kvinnor sitt eget efternamn även som gifta.
Idag är det inte ovanligt att man vid giftermål gemensamt tar det efternamn som man tycker är "finast" och att barnen får sin mors efternamn.
Troligen beror en del av denna "revolt" på att vi i Sverige varit urusla på att använda släktnamn. Här har det framförallt varit adeln och de högre samhällsklasserna som burit släktnamn. Och det är därför som vi mest har s.k son-namn.
Ett släktnamn i Sverige är också sällan unikt, utom de adliga släktnamnen, vilket gör att själva känslan och stoltheten över sitt "vanliga" släktnamn sällan är uttalat.
Många som saknar ett släktnamn eller har ett vanligt släktnamn skapar idag sina egna släktnamn, vilket även var vanligt för 150 år sedan. Skillnaden är att idag måste ett nybildat släktnamn vara unikt, vilket bör innebära att alla de nya släkter som uppstår idag har bättre förutsättningar.
För många är begreppet "den närmaste släkten" mer viktigt än att att tillhöra en släkt med många medlemmar man kanske aldrig haft kontakt- eller umgåtts med.
"Den närmaste släkten" består oftast av ett flertal olika släkter, men samhörigheten är trots det stor.
Idag börjar man också att se ett mönster med att folk väljer och själv definierar sin släkttillhörighet. Dels har man med stöd av namnlagen möjlighet att vid efternamnsbyte välja ett efternamn ifrån hela sin antavla som använts inom de senaste fyra generationerna och dels så ser man allt oftare att man efter t.ex en släktforskning, sen väljer att framhäva en liten del av sina anor, kanske är det några valloner eller präster osv som man utser som viktigast i sitt ursprung trots att det kanske var på sin mormors farmors mors sida som det "intressanta" fanns.
Jag kallar detta för "selektivt ursprung" och känner att det ökat markant efter att teve-serier som "Vem tror du att du är?" och liknande blivit populära.
Självklart är det inget fel i att känna stolthet över enskilda personer i sin familjehistoria, även om alla rötter man har varit lika ovärderliga för att man idag existerar.
"Släktkänslan" tror jag kommer och går i perioder. Just nu tycks det bli vanligare med bildandet av släktföreningar av olika slag och sådana spelar säkert en viktig roll i att påverka och starta en tankeprocess hos många om vad begreppet släkt betyder för just dem.
Ett gammalt släktträd...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)