Lite info om DNA-tester

Är du intresserad av och vill veta lite mer om genealogiska DNA-tester?

Här tänkte jag göra en presentation av de vanligaste testerna och gå igenom några frågor kring detta med DNA-tester.

Med genealogiska DNA-tester menar jag tester som används för släktforskning. Dessa tester har normalt ingen juridisk giltighet och man får inte heller fram någon ev. känslig medicinsk information.

I mitt företag; Trosa Anverk (Anverket) så arbetar jag dagligen med släktforskning och DNA-genealogi och jag har gjort en personlig och framförallt yrkesmässig bedömning att Family Tree DNA (FTDNA) är den "bästa" leverantören att använda om man vill göra DNA tester som har med släktforskning att göra.

Innan du testar dig.

Det viktigaste innan du beställer ett DNA-test är att först klargöra vilket syfte du har. En del låter priset bli avgörande för vad de beställer och får sen inte alls ut det man egentligen ville ha och många andra beställer ett test innan de vet vad de ska ha testet till och inser först efteråt att det kanske egentligen var ett annat test de borde beställt.
Många tror också att man med resultatet från ett DNA-test får ett färdigt släktträd, men så är det inte!

Det är alltid bra att ha gjort en traditionell släktforskning innan man börjar tänka på DNA-genealogi. Ju mer information du redan vet (eller tror dig veta) om ditt ursprung och din släkt, desto större chans att du kan få ut ytterligare information med ett DNA-test.
MEN å andra sidan är det också fullt möjligt att göra DNA-tester även för den som inte har någon information alls, t.ex för den som är adopterad eller liknande.

Olika typer av DNA-test.

DNA-tester är användbara både till dig som har en helt "komplett" släktforskning och den som har "luckor" och olösta mysterier som inte går att klara upp med hjälp av kyrkböckerna.
Likaså kan man använda DNA-tester för att bekräfta eller avfärda förmodade släktskap, hitta nya släktingar och för att lära sig mer om sitt djupare ursprung.

•  atDNA- autosomalt DNA (både män och kvinnor och omfattar alla släktled)
• YDNA - Följer könskromosomen Y (endast hos män och på det raka fädernet)
• mtDNA - Mitokondriellt DNA (både män och kvinnor, men följer endast det raka mödernet)
• XDNA - Följer könskromosomen X (män och kvinnor)

atDNA har funnits i ca 3 år nu och är däremot mycket användbart för just släktforskning. Testet jag rekommenderar heter Family Finder

YDNA finns att beställa i olika nivåer som sätts utifrån antal markörer man testar; 12, 25, 37, 67 och 111 markörer. Om man väljer ett test på 67- eller 111 markörer så kan man ha viss nytta av det även i släktforskningen.

mtDNA finns också att beställa i flera nivåer; HVR1, HVR2 och FMS (FGS). Ett komplett mtDNA på FMS-nivå kan i vissa fall vara till nytta även i släktforskningen, men mtDNA är överlag mer intressant för den som vill veta mer om sitt djupare ursprung på det raka mödernet.

 XDNA är lite speciellt då det är ett autosomalt DNA som är direkt kopplat till den kvinnliga könskromosomen X (som även män har). Nedärvningen skiljer sig dock en del från vanligt atDNA och kan vara mycket användbart för släktforskningen. Ingår i Family Finder.

Sammanfattningsvis så är det atDNA och testet Family Finder som är praktiskt användbart och mest intressant för just släktforskning, men det är relativt begränsat till att hitta släktskap som ligger upp till max 5-6 generationer bakåt i tiden (även om det ibland går att hitta släktskap som ligger betydligt mer avlägset än så.).

Vem ska man testa?

När det gäller Family Finder testet så är det bäst att testa de äldre generationerna i första hand. Har man t.ex sina far- och morföräldrar i livet så är det optimalt att låta dessa testa sig eftersom de har allt det DNA som du själv har och mycket mer (som har försvunnit vid varje generations nedärvning). Har man bägge sina föräldrar testade så finns det ingen anledning att själv testa sig (för annat än att få bekräftat att man är deras biologiska barn).
Har man inga föräldrar att testa så är det sitt eget DNA man få använda sig av, men har man syskon så är det fördel att testa dessa också, eftersom syskon inte ärver exakt samma DNA från föräldrarna och man därmed får större material att jämföra med än om man bara testar sig självt.

Länkar, tips och mer information.

Att lära sig allt om DNA-genealogi tar tid och kräver att man studerar flitigt.
Det kan tyckas mycket krångligt och svårt, men precis som med all kunskap så gäller det att ta sig över den första tröskeln och börja med grundläggande baskunskaper för att sedan fördjupa sig i det som intresserar mest.
Det finns en del böcker, framförallt på engelska som kan vara intressanta, men annars finns gott om material att förkovra sig i på Internet i form av bloggar, forum, facebook-grupper och liknande.

Jag ger här ett fåtal länktips för den som vill lära sig mer.

Family Tree DNAs FAQ innehåller information om nästan allt som rör genealogiska DNA-tester.
DNAeXplained är en blogg skriven av Roberta Estes som både ger baskunskaper men även möjlighet att gå riktigt på djupet när det gäller DNA-genealogi.
DNA-anor är en Facebook-grupp på svenska som tar upp allt kring detta med DNA-tester. Möjlighet att läsa, fråga och knyta kontakter med likasinnade.
Hur gör man? En praktisk och detaljerad steg-för-steg instruktion hur det går till att göra ett DNA-test.

Jag har även tidigare här i min egen blogg skrivit några inlägg som berör DNA-genealogi (obs en del inlägg är flera år gamla).
Fader okänd och Family Finder DNA-test
En ny dimension
Haplogruppsheraldik
Kan man vara mer släkt med farfar än med farmor?
Släktfiskare
Admixtureanalys av DNA-test

Och om man känner att detta med DNA-tester och DNA-genealogi är intressant, men inte har tid, ork eller vilja att lära sig och hantera detta själv så finns såklart även min prisvärda tjänst DNA-Assistans, där du själv väljer vad- och hur mycket hjälp du vill ha.

Att byta efternamn

 Nuförtiden är det mycket populärt att byta efternamn av olika skäl.
Vanligaste orsaken brukar vara att man tycker att man har ett alltför vanligt efternamn, oftast då ett s.k "son-namn" som t.ex Johansson, Nilsson, Svensson, Karlsson, Andersson, Olsson, Persson, Eriksson, osv, osv...

Man har då främst två möjliga vägar att gå;
Dels kan man fantisera ihop ett helt nytt släktnamn, som sedan måste granskas ur ett flertal aspekter för att eventuellt kunna godkännas. Det nya släktnamnet får t.ex inte väcka anstöt, kunna förväxlas med registrerat varumärke osv osv.

En annan variant, som blir allt mer populär, är att man får leta fram ett gammalt släktnamn ur sin egen släkt och byta till det. Även här finns det regler och krav som man måste följa.

Byte till gammalt släktnamn – Kravet för att byta till ett gammalt släktnamn är att efternamnet ska ha burits i rakt nedstigande led i din släkt i minst två generationer och senast inom fyra generationer räknat från och med dina föräldrar.

OBS! Adopterad person har enbart möjlighet att använda släktnamn från sina juridiska föräldrars släkt och inte de biologiska!

Med andra ord så får du fram en komplett översikt av vilka släktnamn som är möjliga att välja genom att göra en anforskning som går 5 generationer bakåt i tiden.

Utifrån resultatet av din antavla så kan du sedan välja ut ett lämpligt släktnamn du vill ansöka om. Oftast har man kanske ett visst hum om vad folk i släkten har hetat, men för många är det helt okänt och kan bli mycket spännande att se vad som dyker upp.
Ibland kan det bli så att man precis ramlar utanför huvudregeln och att det hamnar på 5 generationer istället för 4, har man då tur att ha sin förälder i livet så finns där en möjlighet att det istället är föräldern som gör namnbytet och att sedan resten av barn och barnbarn osv kan ändra senare när dennes namnbyte är godkänt.

Ansökan om ändring av efternamn (gammalt släktnamn) görs hos PRV på blankett N2 och du måste bifoga personbevis och utdrag ur födelseböcker som styrker att aktuellt släktnamn har burits och nedärvts enligt reglerna. Giltiga, vidimerade utdrag ur födelseböcker måste dock beställas direkt från Riksarkivet. Så även om man kan göra det själv är man tvungen att anlita och betala Riksarkivet för dessa utdrag.

För den som inte har tid, ork eller kunskap att själv ta reda på vilka släktnamn som finns i sin egen släkt går det utmärkt att beställa t.ex en Släktnamnskontroll eller ännu hellre ett Anverk som förutom att visa vilka släktnamn som finns i din släkt, även ger dig massor av annan spännande information om din släkt och ditt ursprung.

Admixture analys av DNA-test.

Många DNA-släktforskare gillar att  använda olika verktyg och kalkylatorer som finns tillgängliga. Admixture är ett av de mer populära då man gjort ett autosomalt DNA-test. Den här typen av verktyg finns på bl.a gedmatch.com.

För tillfället är ett av de mest populära verktygen Eurogens K36 Admixture Proportions.

Jag har använt detta verktyg både på min fars- och mors DNA resultat och fick då följande presentation av resultatet;

Pappa;
North_Sea        24.08%
Fennoscandian        19.14%
North_Atlantic        12.47%
Eastern_Euro        11.49%
French             6.85%
East_Central_Euro     6.60%
Iberian             6.29%
Italian             5.34%
Central_Euro         5.10%
North_Caucasian         1.40%
Basque             0.56%
Volga-Ural         0.35% 
West_Med         0.25%
Oceanian         0.09%

Mamma;
Fennoscandian        23.85%
North_Sea        19.11%
North_Atlantic        11.40%
Eastern_Euro         9.76%
East_Central_Euro     7.60%
Central_Euro         6.91%
Iberian             5.47%
French             5.02%
East_Balkan         4.68%
Basque             3.65%
Volga-Ural         1.28%
West_Med         1.26%

Som synes är det i mångt och mycket ganska likvärdiga resultat. Min mamma har lite mer östligt ursprung tydligen.

Jag blir lite nyfiken på det franska och italienska inslaget på min fars resultat (och från Oceaninen?), men som vanligt vid den här typen av analyser på det riktigt djupa ursprunget är det inte troligt att det går att få fram något ur tillgängligt källmaterial.

Jag passade även på att köra resultaten i det kända; Hunter/Gatherer vs. Farmer (Jägare/samlare gentemot Bonde), vilket också är ett testverktyg från Eurogens.

Pappa:
Baltic Hunter Gatherer        66.48%
Mediterranean Farmer        25.16%
Anatolian Farmer         5.92%
Oceanian Hunter Gatherer     1.05%
North Eurasian Hunter Gatherer     0.89%
Bantu Farmer             0.28%
South American Hunter Gatherer     0.22%

Mamma:
Baltic Hunter Gatherer        67.10%
Mediterranean Farmer        26.03%
Anatolian Farmer         3.09%
North Eurasian Hunter Gatherer     2.29%
Middle Eastern Herder         0.52%
South Asian Hunter Gatherer     0.50%
South American Hunter Gatherer     0.30%
Pygmy Hunter Gatherer         0.16%

Utifrån dessa resultat tycks 3/4 av mina anor riktigt långt tillbaka i tiden ha varit jägare/samlare och bara 1/4 var bönder.

Dessa admixture analyser är som sagt ganska populära och ganska intressanta, men ur ett släktforskningsperspektiv ger det föga användbar information.

Att starta en släktförening.

Är släkten "värst" eller "bäst"?
Ja, alla har vi vår egen uppfattning om vad vi tycker och tänker om släkten. I vissa släkter råder en mycket familjär känsla även mellan relativt avlägsna släktingar och i andra släkter har kanske inte ens syskon kontakt med varandra sedan barndomen...

Om man vill försöka öka sammanhållningen och intresset för den egna släkten, så kan det vara en god idé att starta en egen släktförening.

Det primära syftet med en släktförening brukar vara att "stärka sammanhållningen inom en släkt" och det kan man självklart göra på en mängd olika sätt. Vanligast är kanske att man arrangerar återkommande släktträffar, men många skriver även släktböcker, ger ut stipendier, åker på gemensamma resor till olika platser som varit viktiga i släktens historia, osv.

Vad är då en släkt? Enligt Wikipedia så är den vanligaste definitionen att det är en grupp personer med en bekräftad gemensam förfader, eller ana. Alla ättlingar, dvs barn, barnbarn och barnbarnsbarn osv, till personen kan alltså sägas tillhöra en "släkt."
Det blir dock ett ganska selektivt sätt att definiera en släkt eftersom alla personer ofta har hundratals med bekräftade förfäder, så därmed tillhör man också hundratals med släkter.

Om alla personerna däremot även delar samma släktnamn, som de nedärvt från den gemensamme förfadern, ja då talar vi om en mer konkret definition av en släkt.
I Sverige är dock bruket av släktnamn en ganska modern företeelse för majoriteten av befolkningen. Om man inte tillhörde en släkt som var adlig. Eller kanske en smeds- eller prästsläkt osv.
Resten av befolkningen hette annars Johansson, Svensson, Andersson, Olsson, Nilsson, Pettersson, Larsson, osv, eftersom vi klassiskt haft ett patronymiskt namnskick där vi fått vår fars förnamn som efternamn med tillägget -son eller -dotter.
Vilket vi kan se effekten av idag då alla varianter av son-namn fortfarande är klart dominerande.
Och många av de släktnamn som finns idag är heller inte särskilt unika och de flesta som bär dem är inte alls släkt med varandra på något sätt.

Men den vanligaste formen av släktföreningar brukar vara "strikta", dvs alla medlemmar har en gemensam förfader OCH de har alla samma efternamn som de ärvt från denne förfadern genom generationer. Enligt den definitionen kan man bara tillhöra en släkt och släktskapet nedärvs via sin fader. Detta är även det klassiska begreppet av en släkt inom genealogin.

Enligt vissa är en släktförening en "klubb för inbördes beundran" och bara något som "finare", oftast äldre, släkter sysslar med, men nuförtiden börjar det bli allt mer vanligt med släktföreningar oavsett hur "fin" eller gammal en släkt är och för många är det en väldigt trevlig och intressant sak att engagera sig i.

Det är heller inte så krångligt att starta upp en ideell släktförening; man behöver en styrelse, lite stadgar och sen är det i princip bara att köra på.
Men det lönar sig att förbereda sig en del och arbeta fram en form av verksamhetsplan, dvs tänka igenom vad syftet med föreningen ska vara och vilka aktiviteter och engagemang som kan användas för att uppnå det syftet. Likaså är det bra om man på förhand snackar in sig lite med andra i släkten så att man inte står helt ensam vid starten. Att ha en ansvarig genealog är t.ex en bra idé. Dvs en person som har som ansvar i sin roll att hålla ordning på släktskap och hålla släktträdet aktuellt och uppdaterat.
Jag är t.ex anlitad som genealog i ett flertal släktföreningar, både stora och små, där man valt att använda extern kompetens. Oftast för att man vill veta att allt fungerar och är korrekt och att det kan vara en fördel att ha en "opartisk" person i den rollen då det av naturliga skäl är svårt att ställa samma krav på en ideellt engagerad släktmedlem.

Släktföreningar kan vara ett bra sätt att lära sig mer om sin släkt. Om man dessutom hittar engagerande och populära aktiviteter att genomföra så brukar det vara ett bra sätt att lära känna nya människor och det brukar ofta vara en speciell känsla att veta att den man lär känna trots allt är ens släkting. Alla i släkten kan vara med och dela med sig av sina släkthistorier, fotografier och deltaga i att få ihop "släktpusslet".

Vem var min farmors far?

Alma Elvira Pettersson, 1908-1976

Än så länge vet vi inte vem som var min farmors far. Min farmor "Vivvi" var född 1908 utan angiven fader i kyrkböckerna...
Enligt en muntlig, ganska vag historia inom familjen, så skulle det ha varit en "rödhårig sjökapten" som var den okände fadern.

Min farmors mor var, vid tiden för min farmors födelse, sjömansänka sedan något år tillbaka och tycktes röra sig mellan hemförsamlingen Mönsterås i Småland och Stockholm.
Min farmor föds uppe i Spånga församling, men det var nog mest en "skenmanöver" då familjen både före och efter födseln finns i Mönsterås.

Min farmor var som ung extremt rödhårig, vilket hennes mor och hennes halvsyskon inte tycks ha varit. Min farmor födde 10 barn, varav de flesta är mer eller mindre rödhåriga och även många utav hennes barnbarn likaså.
Personligen är jag kanske inte att betrakta direkt som rödhårig, men absolut lite "rödlätt", liksom min egen son är...
Det rödhåriga skulle med andra ord kunna vara ett ganska starkt arv från min farmors okände far.
På bilden ser farmor mest gråhårig ut, hon var ca 60 år när bilden togs.

I Sverige är det kanske inte så vanligt med extremt rödhåriga personer, så tanken har fallit mig att kanske den "rödhårige sjökaptenen" kom från annat land?
Enligt rapporter så är rödhårighet relativt ovanligt, en del säger att ca 1-2 % av befolkningen är rödhåriga, men andra, t.ex "Sällskapet Rödhåriga i Sverige" menar att det kanske bara rör sig om några promille egentligen.

Enligt studier så är rödhårighet tydligen vanligast hos personer från Skottland och Irland.

Med detta i bakhuvudet så är det nu extra spännande att se att min fars DNA-testresultat hela tiden får nya matchningar mot personer med just Skotskt eller Irländskt ursprung!
Ungefär 25 % av hans matchningar indikerar alltså ett ursprung från Skottland och/eller Irland!

Så jag börjar absolut känna att den rödhårige sjökaptenen mycket väl kan ha varit en sjöman från Irland eller Skottland. Det är åtminstone min nuvarande arbetsteori.

Nu återstår att se om jag med fortsatta DNA-matchningar kan lyckas ringa in rätt person så småningom. De flesta matchningarna jag har i nuläget är tyvärr ganska avlägsna, men rätt som det är så kan det dyka upp något riktigt nära. Min farmors far kan ju haft andra barn och barnbarn osv, eller att han hade syskon eller kusiner vars ättlingar kanske testar sitt DNA så småningom?

Mycket spännande är det och med hjälp av DNA så har jag faktiskt hopp om att vi någon gång ska få veta exakt vem som var min farmors far!

DNA-året 2013

I våra grannländer Finland och Norge, ligger man några år före oss svenskar vad gäller genealogiska DNA-tester.

Men 2012 var ett ganska bra år även här i Sverige och om vi fortsätter att följa våra grannars utveckling så bör vi se en rejäl ökning av DNA-tester för släktforskning under året 2013.

Jag har sett beräkningar som visar att ungefär 10000 svenskar kommer att beställa ett genealogiskt DNA-test under 2013 och kanske upp mot 25000 ytterligare under 2014.

Jag hoppas verkligen att det blir så och att vi svenskar också inser värdet och de fantastiska möjligheter som genealogiska DNA-test innebär, precis som våra grannar gjort och framförallt USA, som idag dominerar stort.

Jag är den enda APG-listade genealogiska DNA-konsulten i Sverige och jag kommer göra mitt yttersta för att sprida budskapet och upplysa folk om alla fördelarna med DNA-tester för släktforskning.

Ett av mina mål för 2013 är att hålla några gratis seminarier i ämnet DNA för släktforskning här i min hemkommun Trosa. Vi är drygt 11000 invånare här i Trosa kommun och mitt mål är att få minst 100 personer att göra ett genealogiskt DNA-test under 2013.

Mormors mormors mormors mormor hette Margta.

Margta Nilsdotter föddes 1698-08-27 i Tönnånger i Skog församling i Hälsingland. Hennes mor tycks ha hetat Margta även hon, fast troligen Persdotter i efternamn.
I födelseboken står det visserligen Margreta, men stavningsvarianterna på namnet var många på den tiden. (Margareta, Margeta, Margreta, Margrita, osv).

Jag har inte ännu hunnit utreda Margtas föräldrar så väl, men det kommer. Kanske hittar jag ytterligare en generation bakåt så småningom?

Idag vet jag att Margta tillhörde haplogruppen J2b1a, vilket är lite ovanligt i dessa trakter.
Att jag vet det beror på att min egen mor testat sitt DNA och tagit ett s.k mtDNA-test.
Just mtDNA nedärvs från mor till barn och det sker ytterst sällan några mutationer eller förändringar, så min mor har ärvt det från sin mor och hon i sin tur från sin mor osv, osv, ända tillbaks till kanske 10-20 000 år sedan eller ännu längre.

Haplogrupp J2b1a ligger närmast under J2b1, som lär ha uppstått mellan 10000 och 20000 år sedan i Nära Östern. (se kartan)

Enligt Wikipedia så är just J2b1 en haplogrupp som i princip inte existerar i Europa.
"J2b1 = Virtually absent in Europe. Found in diverse forms in the Near East."

Så lite nyfiken blir jag såklart hur det kommer sig att en linje med J2b1a hamnat uppe i Hälsingland.på 1600-talet. Det kan förstås vara så att det inte är så unikt som man tror, utan att statistiken förändras varteftersom fler låter testa sitt DNA och underlaget därmed blir större.

Min mors matchningar, dvs andra som testat sig och har samma variant av J2b1a är idag endast två personer; en kvinna i Danmark och en i England. Enligt statistiken så är det ungefär 50 % chans att vi skulle kunna hitta en gemensam anmoder inom de närmaste 28 generationerna, vilket kan innebära ca 700 år tillbaka i tiden. Det lär tyvärr bli svårt att kunna hitta och bekräfta detta i några källor.

Min mor har dock gjort ett komplett mtDNA-test (FMS) och får man en match på den nivån så bör man hitta gemensam anmoder någongång de senaste 16 generationerna, vilket är lite närmre tidsmässigt och kanske, med lite tur, även möjligt att kunna bekräfta med källor.
Den som gör ett FMS (komplett) mtDNA-test får också alltid sin fullständiga haplogrupp bestämd.