Alla biologiska släktskap går inte att bevisa med DNA-tester.

Jag brukar ofta säga att det finns tre typer av släktskap; biologiskt, juridiskt och socialt. På senare tid har jag även börjat med att tillägga ett fjärde; genetiskt.

Men är inte biologiskt och genetiskt samma sak kanske ni då undrar? Och till viss del är det så, men det jag avser med genetiskt är främst ett biologiskt släktskap som går att bevisa med DNA-tester.

För även om vi skulle ha kunnat säkerställa ett biologiskt släktskap i låt oss säga tio generationer, så behöver det inte betyda att det finns kvar något DNA från den generationen i nuvarande generation.

Enkelt uttryckt är det så att för varje generation i ett släktled, så är det endast 50 % av DNA som förs vidare. Med andra ord så "tvättas" eller "lakas" en persons DNA bort med tiden.

Låt oss utgå från dig själv; du har 100 % av "ditt" DNA. Dina barn har 50 % av ditt DNA och dina barnbarn 25 %, deras barn 12,5 % och sen nästa generation 6,25 %. När vi kommer 5 generationer framåt i tiden så har dina ättlingar endast 3,12 % av ditt DNA kvar i sig.
Från och med barnbarnen så är det dessutom så att slumpen avgör en hel del. Dina barn har alltid 50 % av ditt DNA, men ditt barnbarn kan ha allt mellan 15 och 35 %, så 25 % är bara ett medelvärde.

Sjätte generationen så är ditt DNA reducerat till ca 1,5 % och på sjunde är vi nere i 0,75 %...

Gustav Vasa som dog år 1560 har möjligen mängder av ättlingar som lever idag, men det har gått kanske 18-20 generationer sen han levde och därmed bör hans DNA vara urlakat sedan länge.
Så även om vi tog fram ett DNA-test på kvarlevor från honom, skulle det resultatet troligt inte matcha någon människa idag även om det var hans biologiska ättlingar vi jämför med.
Det jag talar om är s.k autosomalt DNA, dvs det DNA vi får från bägge våra föräldrar som i sin tur fått sitt från sina föräldrar osv.

Det finns även andra typer av DNA; Y-DNA och mtDNA och dessa nedärvs oförändrat från far till son respektive mor till barn. Mutationer kan förstås ske med tiden. För att kunna använda DNA och se om vi är släkt med Gustav Vasa så krävs det dels att någon gjort ett DNA-test på honom och att vi sen har honom som anfader på det raka obrutna fädernet eller har hans mor; Cecilia Månsdotter, som vår anmoder på det raka obrutna mödernet. Detta kan förstås vara möjligt, men om vi då skulle få en genetisk matchning så kan vi inte i detalj få veta hur långt tillbaka det släktskapet sträcker sig eftersom matchningar på Y-DNA och mtDNA är mycket ospecifika.

Vi släktforskare använder oftast kyrkböckerna för att försöka bevisa och kartlägga vårt biologiska ursprung, trots att kyrkböcker egentligen endast beskriver juridiskt släktskap.
Med DNA-tester kan vi istället bevisa genetiskt släktskap, vilket dock endast är en del av det biologiska.

Jag har t.ex 7-männingar som testat sig där vi inte kan hitta några spår på genetiskt släktskap. Via kyrkböckerna kan vi juridiskt styrka att vi är 7-männingar, men vi matchar inte med DNA. (Risken finns förstås att uppgifterna i kyrkböckerna INTE återger den biologiska sanningen.)
Om man däremot testar en kusin eller en 3-männing att jämföra med, då ska testet garanterat hitta det släktskapet, men när det gäller 4-männingar och mer avlägset släktskap så finns alltså risken att man inte delar tillräckligt med DNA för att det ska bli en matchning.
Ofta förekommer genetiska DNA-matchningar med personer där släktskapet ligger ända upp till 7-8 generationer (eller kanske ändå längre tillbaks) i tiden, men det är alltså ingen garanti.
Det autosomala test jag rekommenderar heter Family Finder från FTDNA.

Eftersom så mycket DNA hela tiden "förspills" så är det vettigt att i första hand testa de man har kvar i de äldre generationerna. Har man far- eller morföräldrar i livet så är det oerhört värdefullt eftersom du endast har ca 25 % av deras DNA i dig.

Testa alla syskon med Family Finder

Family Finder är ett autosomalt DNA-test för släktforskare som kan hjälpa dig att bekräfta eller avfärda förmodade släktskap, att verifiera ditt släktforskningsresultat eller att bara hitta nya släktingar.

Alla ärver vi 50 % av vårt DNA från vår far och 50 % från vår mor och de har i sin tur självklart ärvt lika mycket från sina föräldrar, osv.

Ett vanligt misstag är att folk anser att syskon därmed har helt likvärdigt DNA och att det inte är lönt att låta mer än ett av syskonen göra Family Finder testet.

I själva verket så har normalt alla individer i en syskonskara en del DNA som de är ensamma om att ha bland syskonen. Detta DNA har de självfallet fått från sina föräldrar och det är slumpen som avgör hur det fördelas.

Principen är kanske enklare att förstå när man inser att ens föräldrar har 100 % DNA vardera och att när vi fick våra 100 % DNA av dem, så var det alltså hälften av deras DNA som vi INTE fick. Men det var kanske så att brorsan fick en liten bit av det som jag själv inte fick osv...

När man sysslar med DNA-genealogi är varenda liten bit DNA man kan få tag på och jämföra med, ytterst värdefull, så allra bäst är självklart om man har sina föräldrar i livet och ser till att testa dem. Men har man bara en eller ingen förälder att testa, då blir plötsligt ens syskons DNA alltså extra värdefullt och mycket användbart.

Som ett exempel har jag här gjort en liten tabell med matchningar som min mor och hennes bror (min morbror) fick i Family Finder under några veckors tid (från 7/6 till den 1/7 - 2013).

Datum	Match nr	Mor - cM	Morbror - cM
13-06-07	Match 1	X	31,73/8,38
13-06-07	Match 2	X	33,03/8,38
13-06-07	Match 3	X	20,99/8,38
13-06-07	Match 4	26,82/7,91	26,56/7,91
13-06-07	Match 5	X	36,48/9,40
13-06-07	Match 6	45,75/8,88	22,20/7,77
13-06-17	Match 7	22,37/7,95	25,47/7,95
13-06-17	Match 8	21,44/9,95	32,16/9,10
13-06-17	Match 9	28,39/10,09	32,21/10,09
13-06-17	Match 10	29,98/11,12	29,46/11,12
13-06-17	Match 11	40,50/9,34	X
13-06-17	Match 12	X	26,96/7,74
13-06-17	Match 13	35,71/8,03	32,49/8,03
13-06-24	Match 14	53,30/9,79	X
13-06-24	Match 15	43,69/8,14	X
13-07-01	Match 16	X	23,58/8,94
13-07-01	Match 17	24,06/7,91	X

Som synes fick min mor och morbror tillsammans in 17 stycken nya matchningar dessa veckor, varav endast 7 stycken var gemensamma och hela 10 stycken endast matchade en av dem!
Man kan även se att vissa av matchningarna är relativt stor skillnad på vad avser mängden DNA (som anges i centiMorgans, första värdet anger delat DNA och andra värdet längsta sammanhängande segment (shared DNA och longest block).
Ett X anger att de inte finns med på matchningslistan.

Om endast en av dem hade varit testad så hade man alltså missat en hel del värdefull och intressant information.

Så se till att beställa Family Finder test till så många av dina syskon som möjligt, det kan löna sig!

Tunna blodslinjer...

Jag har tittat lite närmare på min mors "blodslinje", dvs släktskapet som följer mitt raka mödernes linje; mor, mormor, mormorsmor osv. Jag har tidigare skrivit en del om detta i inlägget "Mormors mormors mormors mormor hette Margta."
Jag har fortfarande inte kommit längre bak i tiden än att det bör vara så att hennes mor hette Margta Persdotter och att hon dog före sin make; Nils Nilsson Ankarhult, som var båtsman i Skog församling i Hälsingland och dog 1745.

Denna Margta Persdotter, tillhörde en relativt ovanligt blodslinje, eller haplogrupp, som idag kallas mtDNA J2b1a och det innebär att hon fört denna blodslinje vidare till sina barn och alla kvinnliga ättlingar har sen haft möjlighet att föra blodslinjen vidare.

Jag tillhör alltså samma blodslinje eftersom jag ärvt den från min mor, men jag kan själv inte föra den vidare, eftersom jag är en man. Vi män kan bara föra vår manliga blodslinje (Y-DNA) vidare till våra söner om vi får några. Och det i sin tur innebär att vi män har två blodslinjer som vi ärvt, medans kvinnor bara ärvt den från sin mor.

Jag tänkte att det vore lite spännande att forska fram och följa alla kvinnliga släktled som stammar från denna Margta Persdotter fram till i nutid för att se hur många av oss som delar samma blodslinje idag.
Jag kände självklart till vilka kvinnorna var bland mina närmaste familjemedlemmar; som var min mormor, min mor, min syster och min systerdotter, men hur det sen såg ut var jag mer osäker på. Jag visste att min mormor hade flera systrar, men insåg snart att ingen av dessa hade fått några döttrar.

Jag började från "början" och fann då att Margta Persdotter endast tycks ha fått tre döttrar (en dog dock som spädbarn), varav en alltså var min anmoder, Margta Nilsdotter. Det visade sig dock att hennes syster, Annika Nilsdotter endast fick två söner, så där dog den delen av blodslinjen ut när Annika själv avled, 85 år gammal år 1785.

Min anmoder Margta fick tre döttrar, så det var åtminstone lite mer att gå vidare på. Men bara två av dessa fick egna döttrar och det var inte så många visade det sig. Och på det här sättet fortsatte det ju längre jag kom i mina efterforskningar..
Nästan alla kvinnliga ättlingar fick en del barn, men relativt få döttrar och vissa av dem enbart söner.

När jag sen var "färdig" så visar det sig att det faktiskt endast är min mor, min syster och min systerdotter som är de kvinnor som lever idag på just den här blodslinjen!

Man skulle kunna säga att vi är på väg att "dö ut", men å andra sidan tycks det hela tiden ha varit såhär, endast ett fåtal kvinnor som lyckats hålla den här blodslinjen levande.

Det finns dock ett litet "hopp" kvar och det rör sig om en dotter till Brita Hansdotter (född 1728-08-09 i Hamrånge och död där 1757-12-26). Dottern hette, kanske föga förvånande, Margta (Andersdotter) och var född 1755-09-11 i Hamrånge.
Jag vet i nuläget inte vad som hände med den flickan efter att hennes mor avled 1757 och hennes far skall ha dött 1760.
Så här finns alltså en möjlighet att den lilla flickan kan ha överlevt och i sinom tid fått egna döttrar som sedan också lyckats få döttrar osv. Kanske... Om någon råkar veta något om detta så får ni hjärtans gärna höra av er.

Nu är min systerdotter bara 12 år idag och troligen lyckligt ovetande om att det kanske är endast hon som kan hålla liv i den här tunna blodslinjen; J2b1a från Tönnånger i Skog, Hälsingland.

Sen kan det förstås vara så att "min" Margta Persdotter hade massor av systrar som fått mängder av kvinnliga ättlingar, så att blodslinjen endast är tunn på just hennes linje? Kanske får jag svar på det någon gång om det visar sig att någon annan ättling testar sitt mtDNA och vi matchar varandra, det återstår att se.

Lite info om DNA-tester

Är du intresserad av och vill veta lite mer om genealogiska DNA-tester?

Här tänkte jag göra en presentation av de vanligaste testerna och gå igenom några frågor kring detta med DNA-tester.

Med genealogiska DNA-tester menar jag tester som används för släktforskning. Dessa tester har normalt ingen juridisk giltighet och man får inte heller fram någon ev. känslig medicinsk information.

I mitt företag; Trosa Anverk (Anverket) så arbetar jag dagligen med släktforskning och DNA-genealogi och jag har gjort en personlig och framförallt yrkesmässig bedömning att Family Tree DNA (FTDNA) är den "bästa" leverantören att använda om man vill göra DNA tester som har med släktforskning att göra.

Innan du testar dig.

Det viktigaste innan du beställer ett DNA-test är att först klargöra vilket syfte du har. En del låter priset bli avgörande för vad de beställer och får sen inte alls ut det man egentligen ville ha och många andra beställer ett test innan de vet vad de ska ha testet till och inser först efteråt att det kanske egentligen var ett annat test de borde beställt.
Många tror också att man med resultatet från ett DNA-test får ett färdigt släktträd, men så är det inte!

Det är alltid bra att ha gjort en traditionell släktforskning innan man börjar tänka på DNA-genealogi. Ju mer information du redan vet (eller tror dig veta) om ditt ursprung och din släkt, desto större chans att du kan få ut ytterligare information med ett DNA-test.
MEN å andra sidan är det också fullt möjligt att göra DNA-tester även för den som inte har någon information alls, t.ex för den som är adopterad eller liknande.

Olika typer av DNA-test.

DNA-tester är användbara både till dig som har en helt "komplett" släktforskning och den som har "luckor" och olösta mysterier som inte går att klara upp med hjälp av kyrkböckerna.
Likaså kan man använda DNA-tester för att bekräfta eller avfärda förmodade släktskap, hitta nya släktingar och för att lära sig mer om sitt djupare ursprung.

•  atDNA- autosomalt DNA (både män och kvinnor och omfattar alla släktled)
• YDNA - Följer könskromosomen Y (endast hos män och på det raka fädernet)
• mtDNA - Mitokondriellt DNA (både män och kvinnor, men följer endast det raka mödernet)
• XDNA - Följer könskromosomen X (män och kvinnor)

atDNA har funnits i ca 3 år nu och är däremot mycket användbart för just släktforskning. Testet jag rekommenderar heter Family Finder

YDNA finns att beställa i olika nivåer som sätts utifrån antal markörer man testar; 12, 25, 37, 67 och 111 markörer. Om man väljer ett test på 67- eller 111 markörer så kan man ha viss nytta av det även i släktforskningen.

mtDNA finns också att beställa i flera nivåer; HVR1, HVR2 och FMS (FGS). Ett komplett mtDNA på FMS-nivå kan i vissa fall vara till nytta även i släktforskningen, men mtDNA är överlag mer intressant för den som vill veta mer om sitt djupare ursprung på det raka mödernet.

 XDNA är lite speciellt då det är ett autosomalt DNA som är direkt kopplat till den kvinnliga könskromosomen X (som även män har). Nedärvningen skiljer sig dock en del från vanligt atDNA och kan vara mycket användbart för släktforskningen. Ingår i Family Finder.

Sammanfattningsvis så är det atDNA och testet Family Finder som är praktiskt användbart och mest intressant för just släktforskning, men det är relativt begränsat till att hitta släktskap som ligger upp till max 5-6 generationer bakåt i tiden (även om det ibland går att hitta släktskap som ligger betydligt mer avlägset än så.).

Vem ska man testa?

När det gäller Family Finder testet så är det bäst att testa de äldre generationerna i första hand. Har man t.ex sina far- och morföräldrar i livet så är det optimalt att låta dessa testa sig eftersom de har allt det DNA som du själv har och mycket mer (som har försvunnit vid varje generations nedärvning). Har man bägge sina föräldrar testade så finns det ingen anledning att själv testa sig (för annat än att få bekräftat att man är deras biologiska barn).
Har man inga föräldrar att testa så är det sitt eget DNA man få använda sig av, men har man syskon så är det fördel att testa dessa också, eftersom syskon inte ärver exakt samma DNA från föräldrarna och man därmed får större material att jämföra med än om man bara testar sig självt.

Länkar, tips och mer information.

Att lära sig allt om DNA-genealogi tar tid och kräver att man studerar flitigt.
Det kan tyckas mycket krångligt och svårt, men precis som med all kunskap så gäller det att ta sig över den första tröskeln och börja med grundläggande baskunskaper för att sedan fördjupa sig i det som intresserar mest.
Det finns en del böcker, framförallt på engelska som kan vara intressanta, men annars finns gott om material att förkovra sig i på Internet i form av bloggar, forum, facebook-grupper och liknande.

Jag ger här ett fåtal länktips för den som vill lära sig mer.

Family Tree DNAs FAQ innehåller information om nästan allt som rör genealogiska DNA-tester.
DNAeXplained är en blogg skriven av Roberta Estes som både ger baskunskaper men även möjlighet att gå riktigt på djupet när det gäller DNA-genealogi.
DNA-anor är en Facebook-grupp på svenska som tar upp allt kring detta med DNA-tester. Möjlighet att läsa, fråga och knyta kontakter med likasinnade.
Hur gör man? En praktisk och detaljerad steg-för-steg instruktion hur det går till att göra ett DNA-test.

Jag har även tidigare här i min egen blogg skrivit några inlägg som berör DNA-genealogi (obs en del inlägg är flera år gamla).
Fader okänd och Family Finder DNA-test
En ny dimension
Haplogruppsheraldik
Kan man vara mer släkt med farfar än med farmor?
Släktfiskare
Admixtureanalys av DNA-test

Och om man känner att detta med DNA-tester och DNA-genealogi är intressant, men inte har tid, ork eller vilja att lära sig och hantera detta själv så finns såklart även min prisvärda tjänst DNA-Assistans, där du själv väljer vad- och hur mycket hjälp du vill ha.

Att byta efternamn

 Nuförtiden är det mycket populärt att byta efternamn av olika skäl.
Vanligaste orsaken brukar vara att man tycker att man har ett alltför vanligt efternamn, oftast då ett s.k "son-namn" som t.ex Johansson, Nilsson, Svensson, Karlsson, Andersson, Olsson, Persson, Eriksson, osv, osv...

Man har då främst två möjliga vägar att gå;
Dels kan man fantisera ihop ett helt nytt släktnamn, som sedan måste granskas ur ett flertal aspekter för att eventuellt kunna godkännas. Det nya släktnamnet får t.ex inte väcka anstöt, kunna förväxlas med registrerat varumärke osv osv.

En annan variant, som blir allt mer populär, är att man får leta fram ett gammalt släktnamn ur sin egen släkt och byta till det. Även här finns det regler och krav som man måste följa.

Byte till gammalt släktnamn – Kravet för att byta till ett gammalt släktnamn är att efternamnet ska ha burits i rakt nedstigande led i din släkt i minst två generationer och senast inom fyra generationer räknat från och med dina föräldrar.

OBS! Adopterad person har enbart möjlighet att använda släktnamn från sina juridiska föräldrars släkt och inte de biologiska!

Med andra ord så får du fram en komplett översikt av vilka släktnamn som är möjliga att välja genom att göra en anforskning som går 5 generationer bakåt i tiden.

Utifrån resultatet av din antavla så kan du sedan välja ut ett lämpligt släktnamn du vill ansöka om. Oftast har man kanske ett visst hum om vad folk i släkten har hetat, men för många är det helt okänt och kan bli mycket spännande att se vad som dyker upp.
Ibland kan det bli så att man precis ramlar utanför huvudregeln och att det hamnar på 5 generationer istället för 4, har man då tur att ha sin förälder i livet så finns där en möjlighet att det istället är föräldern som gör namnbytet och att sedan resten av barn och barnbarn osv kan ändra senare när dennes namnbyte är godkänt.

Ansökan om ändring av efternamn (gammalt släktnamn) görs hos PRV på blankett N2 och du måste bifoga personbevis och utdrag ur födelseböcker som styrker att aktuellt släktnamn har burits och nedärvts enligt reglerna. Giltiga, vidimerade utdrag ur födelseböcker måste dock beställas direkt från Riksarkivet. Så även om man kan göra det själv är man tvungen att anlita och betala Riksarkivet för dessa utdrag.

För den som inte har tid, ork eller kunskap att själv ta reda på vilka släktnamn som finns i sin egen släkt går det utmärkt att beställa t.ex en Släktnamnskontroll eller ännu hellre ett Anverk som förutom att visa vilka släktnamn som finns i din släkt, även ger dig massor av annan spännande information om din släkt och ditt ursprung.

Admixture analys av DNA-test.

Många DNA-släktforskare gillar att  använda olika verktyg och kalkylatorer som finns tillgängliga. Admixture är ett av de mer populära då man gjort ett autosomalt DNA-test. Den här typen av verktyg finns på bl.a gedmatch.com.

För tillfället är ett av de mest populära verktygen Eurogens K36 Admixture Proportions.

Jag har använt detta verktyg både på min fars- och mors DNA resultat och fick då följande presentation av resultatet;

Pappa;
North_Sea        24.08%
Fennoscandian        19.14%
North_Atlantic        12.47%
Eastern_Euro        11.49%
French             6.85%
East_Central_Euro     6.60%
Iberian             6.29%
Italian             5.34%
Central_Euro         5.10%
North_Caucasian         1.40%
Basque             0.56%
Volga-Ural         0.35% 
West_Med         0.25%
Oceanian         0.09%

Mamma;
Fennoscandian        23.85%
North_Sea        19.11%
North_Atlantic        11.40%
Eastern_Euro         9.76%
East_Central_Euro     7.60%
Central_Euro         6.91%
Iberian             5.47%
French             5.02%
East_Balkan         4.68%
Basque             3.65%
Volga-Ural         1.28%
West_Med         1.26%

Som synes är det i mångt och mycket ganska likvärdiga resultat. Min mamma har lite mer östligt ursprung tydligen.

Jag blir lite nyfiken på det franska och italienska inslaget på min fars resultat (och från Oceaninen?), men som vanligt vid den här typen av analyser på det riktigt djupa ursprunget är det inte troligt att det går att få fram något ur tillgängligt källmaterial.

Jag passade även på att köra resultaten i det kända; Hunter/Gatherer vs. Farmer (Jägare/samlare gentemot Bonde), vilket också är ett testverktyg från Eurogens.

Pappa:
Baltic Hunter Gatherer        66.48%
Mediterranean Farmer        25.16%
Anatolian Farmer         5.92%
Oceanian Hunter Gatherer     1.05%
North Eurasian Hunter Gatherer     0.89%
Bantu Farmer             0.28%
South American Hunter Gatherer     0.22%

Mamma:
Baltic Hunter Gatherer        67.10%
Mediterranean Farmer        26.03%
Anatolian Farmer         3.09%
North Eurasian Hunter Gatherer     2.29%
Middle Eastern Herder         0.52%
South Asian Hunter Gatherer     0.50%
South American Hunter Gatherer     0.30%
Pygmy Hunter Gatherer         0.16%

Utifrån dessa resultat tycks 3/4 av mina anor riktigt långt tillbaka i tiden ha varit jägare/samlare och bara 1/4 var bönder.

Dessa admixture analyser är som sagt ganska populära och ganska intressanta, men ur ett släktforskningsperspektiv ger det föga användbar information.

Att starta en släktförening.

Är släkten "värst" eller "bäst"?
Ja, alla har vi vår egen uppfattning om vad vi tycker och tänker om släkten. I vissa släkter råder en mycket familjär känsla även mellan relativt avlägsna släktingar och i andra släkter har kanske inte ens syskon kontakt med varandra sedan barndomen...

Om man vill försöka öka sammanhållningen och intresset för den egna släkten, så kan det vara en god idé att starta en egen släktförening.

Det primära syftet med en släktförening brukar vara att "stärka sammanhållningen inom en släkt" och det kan man självklart göra på en mängd olika sätt. Vanligast är kanske att man arrangerar återkommande släktträffar, men många skriver även släktböcker, ger ut stipendier, åker på gemensamma resor till olika platser som varit viktiga i släktens historia, osv.

Vad är då en släkt? Enligt Wikipedia så är den vanligaste definitionen att det är en grupp personer med en bekräftad gemensam förfader, eller ana. Alla ättlingar, dvs barn, barnbarn och barnbarnsbarn osv, till personen kan alltså sägas tillhöra en "släkt."
Det blir dock ett ganska selektivt sätt att definiera en släkt eftersom alla personer ofta har hundratals med bekräftade förfäder, så därmed tillhör man också hundratals med släkter.

Om alla personerna däremot även delar samma släktnamn, som de nedärvt från den gemensamme förfadern, ja då talar vi om en mer konkret definition av en släkt.
I Sverige är dock bruket av släktnamn en ganska modern företeelse för majoriteten av befolkningen. Om man inte tillhörde en släkt som var adlig. Eller kanske en smeds- eller prästsläkt osv.
Resten av befolkningen hette annars Johansson, Svensson, Andersson, Olsson, Nilsson, Pettersson, Larsson, osv, eftersom vi klassiskt haft ett patronymiskt namnskick där vi fått vår fars förnamn som efternamn med tillägget -son eller -dotter.
Vilket vi kan se effekten av idag då alla varianter av son-namn fortfarande är klart dominerande.
Och många av de släktnamn som finns idag är heller inte särskilt unika och de flesta som bär dem är inte alls släkt med varandra på något sätt.

Men den vanligaste formen av släktföreningar brukar vara "strikta", dvs alla medlemmar har en gemensam förfader OCH de har alla samma efternamn som de ärvt från denne förfadern genom generationer. Enligt den definitionen kan man bara tillhöra en släkt och släktskapet nedärvs via sin fader. Detta är även det klassiska begreppet av en släkt inom genealogin.

Enligt vissa är en släktförening en "klubb för inbördes beundran" och bara något som "finare", oftast äldre, släkter sysslar med, men nuförtiden börjar det bli allt mer vanligt med släktföreningar oavsett hur "fin" eller gammal en släkt är och för många är det en väldigt trevlig och intressant sak att engagera sig i.

Det är heller inte så krångligt att starta upp en ideell släktförening; man behöver en styrelse, lite stadgar och sen är det i princip bara att köra på.
Men det lönar sig att förbereda sig en del och arbeta fram en form av verksamhetsplan, dvs tänka igenom vad syftet med föreningen ska vara och vilka aktiviteter och engagemang som kan användas för att uppnå det syftet. Likaså är det bra om man på förhand snackar in sig lite med andra i släkten så att man inte står helt ensam vid starten. Att ha en ansvarig genealog är t.ex en bra idé. Dvs en person som har som ansvar i sin roll att hålla ordning på släktskap och hålla släktträdet aktuellt och uppdaterat.
Jag är t.ex anlitad som genealog i ett flertal släktföreningar, både stora och små, där man valt att använda extern kompetens. Oftast för att man vill veta att allt fungerar och är korrekt och att det kan vara en fördel att ha en "opartisk" person i den rollen då det av naturliga skäl är svårt att ställa samma krav på en ideellt engagerad släktmedlem.

Släktföreningar kan vara ett bra sätt att lära sig mer om sin släkt. Om man dessutom hittar engagerande och populära aktiviteter att genomföra så brukar det vara ett bra sätt att lära känna nya människor och det brukar ofta vara en speciell känsla att veta att den man lär känna trots allt är ens släkting. Alla i släkten kan vara med och dela med sig av sina släkthistorier, fotografier och deltaga i att få ihop "släktpusslet".