2014-10-26

Att leta efter okänd far med hjälp av DNA

Många släktforskare stöter på begreppet "fader okänd" i sin släktforskning.
Vanligtvis är det då tyvärr ganska liten chans att man med tillgängliga källor lyckas hitta och identifiera den okände fadern. Och när man har gjort sitt bästa med de traditionella källorna är det många som gett upp och försökt förlika sig med att man antagligen aldrig får veta vem den okände mannen var.

Men nu är det många som inser att det här med genealogiska DNA-tester faktiskt kan vara en väg att lösa dessa gåtor. Och helt klart så finns det chans och möjligheter, även om de fortfarande är ganska sällsynt att man lyckas. Men med tiden bör chanserna öka och möjligheterna bli fler.

Förut hade vi endast Y-DNA och mtDNA att testa, men idag kan vi testa även autosomalt DNA.
mtDNA har aldrig varit lämpat för att söka efter okända fäder med, men Y-DNA har använts och vissa gör det fortfarande. Y-DNA nedärvs från far till son och det innebär att om man ska använda Y-DNA krävs det att den okände finns på en obruten fädernelinje, så är det din okände morfar du försöker hitta så blir det plötsligt mycket svårt eller omöjligt att använda Y-DNA.
Dessutom är Y-DNA ett oerhört "trubbigt" verktyg som gör att det är svårt att dra klara slutsatser från resultatet. Även om du nu letar efter en okänd farfars far och själv är en man.
Problemet är att även med en perfekt matchning med Y-DNA, kan det gemensamma släktskapet ligga många, många, många generationer bakåt i tiden.

Med autosomalt DNA har vi större möjligheter att söka efter okända fäder oavsett om det är mormors far eller farmors morfar vi eftersöker. Problemet här är istället att det okända släktskapet får inte ligga för lång tillbaka i tiden och att det krävs mycket arbete med att sortera de matchningar man får och att vi får släktingar som är relaterade till alla våra släktled. Med andra ord gäller det då att ha bra koll på den delen i släktträdet som inte är okända, eftersom vi måste leta fram de släktmatchningar som är relevanta. Och det är oftast inte helt enkelt.
När vi sen tror oss ha identifierat de släktskap som är kopplade till den okände fadern, så är det vanligen några generationers glapp och det uppstår en "gråzon" som kan vara krävande att ta sig igenom.

Viktigast att tänka på är att testa personer som ligger så nära den "okända" personen som möjligt. Dvs är det farmors okända far jag söker efter så är det bäst att testa farmor om hon är i livet, därefter fadern och om inte det är möjligt till sist, en själv. Varje ny generation innebär att mängder av värdefullt DNA försvinner, så försök alltså komma så nära som möjligt. Detsamma gäller om man mot förmodan har en "misstänkt" person som man letat upp levande ättlingar till, sök så nära som möjligt.

Man kan också ta med andra, redan kända släktingar, i testandet. Har du tex en kusin på din fars sida, så kan dennes testresultat i kombination med ditt eget, ge värdefull information för att framförallt utesluta släktskapsmatchningar. (Får ni gemensamma matchningar så bör dessa rimligen inte vara kopplade till din okände morfar, osv)

Helt klart är att DNA-tester som Family Finder ger möjligheter och en chans att få upp ledtrådar och viktiga pusselbitar i jakten på en okänd far om denne inte finns alltför långt tillbaka i antavlan. Men räkna med att det tar tid och att det krävs mycket arbete och att du eventuellt kommer behöva komplettera ditt resultat med att låta testa fler personer i din släkt.
Men chansen finns iallafall och hittar du inte just den okände fadern, så lär du hitta massa släktingar som var okända för dig. Och för varje vecka som går så ökar chansen att du till sist hittar den avgörande pusselbiten och kanske löser släktens gåta. Lycka till!

2014-09-14

Skåne eller Skottland? Världen är ganska liten ibland...

Jag har låtit testa mina föräldrar med olika DNA-tester och för ett tag sedan när det ramlade in nya "matchningar" så ser jag plötsligt att en amerikansk kvinna dyker upp både hos min far och min mor i deras respektive matchningslistor i Family Finder.

En "matchning" innebär alltså att personen har testat sig med ett likadant DNA-test och att man har tillräckligt mycket gemensamt DNA för att räknas som genetisk släkting. Eftersom det hela tiden testar sig allt fler personer runt om i världen så sker "matchandet" fortlöpande och är för många en spännande höjdpunkt varje vecka (oftast) då det kommer in nya matchningar. Vissa får många och andra får färre, men generellt så kan man säga att de flesta får ca 5 % tillskott av nya matchningar varje månad, så matchningslistan växer hela tiden och man får mer resultat att jobba med.

Som sagt, den amerikanska damen dyker plötsligt upp som matchning både hos min far och min mor och det var ju lite spännande eftersom det i övrigt inte finns några uppenbara kopplingar mellan min far och mor genetiskt.
Efter ett tag får jag tillgång till kvinnans antavla, som visar att hon i huvudsak har anor från USA och tidigare från England, Skottland, Irland, Tyskland och ja - Sverige.
De svenska anorna tycks ha kommit från Skåne och där vet jag att min morfar har sitt ursprung, så även om jag ännu inte funnit den exakta kopplingen, så är kopplingen till min mor där alltså ganska tydlig.
Men när det gäller min far så har han såvitt jag vet inte någon anknytning till Skåne alls. Men å andra sidan har jag en del "luckor" med okända fäder som ställer till det i min fars antavla. Skulle det alltså kunna röra sig om någon från Skåne även hos honom...?

Efter en del knåpande och jämförande hit och dit, så insåg jag att det var mer sannolikt att kopplingen mellan min far och den amerikanska damen fanns någonstans i Skottland eller Irland och inte i Skåne.

Min farmors far är okänd enligt kyrkböckerna, men "släkthistorien" gör gällande att det ska ha varit en rödhårig sjöman från Skottland eller Irland (läs gärna mer här) och när jag börjar jämföra gemensamma matchningar åt olika håll, så ser jag att det på min fars sida och den amerikanska damen enbart dyker upp andra matchningar med just Skottland och Irland som ursprung och inget svenskt alls till skillnad om jag jämför likvärdigt med min mors matchningar med damen.

Så utav en slump så är alltså jag personligen släkt med denna amerikanska dam både via min morfars skånska rötter och min farmors (förmodade) rötter från Skottland/Irland.
Det är spännande att komplettera sin släktforskning med DNA-tester. Prova själv och kanske även du upptäcker att världen kan vara liten ibland.

2014-08-27

5 skäl för ett DNA-test

Anledningen till att man släktforskar är vanligtvis en nyfikenhet på sitt ursprung.
Släktforskning utförs traditionellt genom att man söker i kyrkböcker och liknande källor.
Varför vill man då blanda in DNA-tester i sin släktforskning?

Här är några av de vanligaste skälen till att komplettera med DNA-test.

1. Man har "luckor" i sin traditionella släktforskning som man vill försöka fylla ut.
2. Man vill verifiera sin traditionella släktforskning så att den är biologiskt korrekt.
3. För att bekräfta eller avfärda ett förmodat släktskap.
4. Hitta nya och okända släktingar runt om i världen.
5. Att hjälpa andra med sin släktforskning.

Det finns såklart andra skäl till varför man kan vilja göra ett genealogiskt DNA-test.
Helt klart är att de som har mest framgång med sitt testresultat är de som redan har en traditionell släktforskning att arbeta med vid sidan om. Att endast satsa på DNA-tester kan förstås vara spännande, men man inser ganska snart att det är mycket detektivarbete som uppstår när man arbetar med resultat och vid försök att koppla ihop på vilket sätt man är släkt med de personer man får som matchningar. Ordet släktforskning eller genealogi, betyder just läran om att ta reda på hur personer är släkt på för sätt. Med DNA-tester får man veta hur mycket släkt man är med andra personer som också testat sig, men man får tillsammans reda ut kopplingen och då kommer den traditionella släktforskningen fortfarande spela stor roll.

Kombinationen traditionell släktforskning ihop med DNA-testet Family Finder är en bra start!

2014-07-24

DNA-test för att fastställa etniskt ursprung?

En av de allra vanligaste frågor jag får är om det är möjligt att fastslå om man i sina anor har en viss folkgrupp. Det kan vara samer, judar, valloner, balter, vikingar, med flera...

Rent kort skulle jag vilja svara NEJ på den frågan, eftersom det inte finns något markant DNA som urskiljer en same eller en vallon.
Som jag skrev om tidigare när det gäller admixture resultat så kan man se vilka rester av DNA man själv har kvar och kan se vilket DNA detta mest liknar i jämförelse med olika referensbefolkningar. Detta är såpass grovt att man kan få fram om man mest tycks vara europé, asiat, afrikan, osv. Men avsaknad av visst DNA behöver inte betyda att man saknar koppling till dessa regioner, bara att just detta DNA inte blivit kvar i den konstanta mixning och urvattning som sker med vårt autosomala DNA.

Dock kan man självklart få indikationer ibland som kan ge stöd för en teori om viss etnisk koppling. Man kan se att vissa haplogrupper (sånt man får fram genom att testa Y-DNA eller mtDNA) har en högre förekomstfrekvens bland vissa folkslag. Detta i sig ger dock inget bevis på att man därmed har vikingar eller samer i sitt ursprung (vilket troligen väldigt många av oss har rent logiskt utan att behöva testa sig för det).
Ibland kan man såklart även se att man tycks ha många DNA-matchningar i vissa geografiska områden eller länder som då kan vara en ledtråd att man mycket riktigt har en koppling dit.

FTDNA har ett test där man kan kontrollera om man har judiskt ursprung. Det är alltså inte så att man då har ett viss typ av DNA som är typiskt judiskt, utan man har helt enkelt testat många personer från kända judiska släkter och jämför sedan sitt resultat mot dessa.
Eftersom judendom är en religion och inte något genetiskt, så har man hos FTDNA varit noga med att påpeka att man med DNA-test inte kan kontrollera om någon är jude, men man kan möjligen se om en person genetiskt matchar andra kända släkter som är judar.
Enligt min åsikt är alla såna typer av tester ganska "luddiga" eftersom det trots sin omfattning är ett begränsat underlag att jämföra mot. Och visst, får man då matchning kan man möjligen säga att det finns en genetisk koppling till personer som är judar. Uteblir matchningen kan man dock inte dra slutsatsen att så inte är fallet.

Som släktforskare är mitt primära intresse för DNA-tester om man kan använda DNA för att hitta och bekräfta eller avfärda släktskap mellan personer. Vi är alla släkt med varandra om vi går tillräckligt långt tillbaks i tiden, så för mig är det mest intressant med DNA-tester som kan hjälpa till konkret och användas som ett komplement och verktyg till traditionell släktforskning.

Jag har en släkting som nyss gjorde ett mtDNA-test och fick veta att hennes haplogrupp var U5b1b1a, vilket i sin tur är en haplogrupp som normalt sägs vara just typiskt bland samer. I hennes fall har hon dock skånska rötter på sin mödernelinje så långt ner det går att släktforska. Är det då så att hon ska känna att hon har "samiskt blod" i sig, eller är det så att kanske ju fler som testar sig och sitt mtDNA så visar det sig att denna haplogrupp kanske förekommer mer frekvent även på andra håll, så att den inte längre ska räknas som speciellt samisk? Det lär kanske visa sig i framtiden.




2014-06-28

Sex snabba tips för Family Finder

Family Finder (FF) är ett autosomalt DNA-test från Family Tree DNA (FTDNA) som är användbart för släktforskning.
I korthet fungerar Family Finder såhär;
Man beställer Family Finder testkit från FTDNA.
Personen som ska testas "topsar" insidan på kinden och testkitet returneras till FTDNA.
Resultatet läggs in i deras enorma databas och jämförs med alla andra som testat Family Finder.
De personer man delar DNA med (släktingar) blir matchningar och dessa presenteras i en lista.
Man försöker reda ut hur man är släkt med sina matchningar.
Nya resultat tillkommer och matchas i databasen princip varje vecka.

Vilka får man då matchningar på? Själva testet är tänkt att hitta "nära" släktingar som man i huvudsak delar gemensam ana med inom de senaste 5-7 generationerna. Ett släktskap inom upp till 3-männingar ska detekteras till 100 %, 4-männingar upp till 90 % och sen sjunker siffrorna rejält för varje generation. I praktiken innebär det att man kan testa sig själv och t.ex en 5-männing och inte få varandra som matchning om det inte finns tillräckligt med delat DNA hos er (trots att ni alltså ändå är 5-männingar). De som testar sig själv och en kusin eller 3-männing ska dock få en matchning.

Ett "problem" med FF är att man oftast får en hel del väldigt avlägsna matchningar, som kan ligga 10-15 generationer bak i tiden trots att testet egentligen inte är till för det. Faktum är att ca 90 % av de matchningar man får brukar vara såpass avlägsna att det sällan går att bekräfta på vilket sätt man är släkt med dessa. De återstående 10 % kan också vara avlägsna, men förhoppningsvis går de att jobba vidare med, Remote-matchningarna kan dock bli mer intressanta när man så småningom lyckats hitta och bekräfta släktskapen till några matchningar.

TIPS 1:
Koncentrera dig i huvudsak på att försöka bekräfta de matchningar som inte är s.k "remote" (avlägsna). Om man tittar i "relationship range" och man ser ordet "remote" där, så är det ytterst liten chans att du kommer att kunna bekräfta släktskapet med traditionell släktforskning. Självklart kan man kolla igenom dessa ändå och se om man hittar något uppenbart. Jag skulle gissa att det kanske är mellan 1-5 % av ens "remote"-matchningar som man lyckas hitta kopplingen till.


TIPS 2:
Se till att du har en antavla uppladdad till din profil! Genom att exportera ut en s.k gedcomfil från ditt släktforskarprogram på datorn som du sedan importerar till FTDNA. Det här underlättar enormt i arbetet med att försöka bekräfta släktskap. Har du all din släktforskning enbart på papper och i pärmar? Ja då är det dags att sätta sig med ett enkelt släktforskningsprogram (finns gratisvarianter) och lägga in dina anor åtminstone 5-6 generationer bakåt i tiden för att sen exportera ut en gedcomfil. Det tar ca 1 timme kanske om man är ovan att få fram en sådan fil, men det ger oerhört mycket fördelar i det fortsatta utredningsarbetet.

TIPS 3:
Om du helt "kör fast" och tycker att det inte på något sätt går att hitta kopplingar till de matchningar som ändå inte är "remote", försök att låta testa någon i den närmaste släkten för att skapa åtminstone en referenspunkt. T.ex en kusin eller en 3-männing. En varning kan dock vara på sin plats då det ibland visar sig att ens kusin kanske inte var ens kusin och om detta skulle vara jobbigt att hantera så tänk på att risken finns. När man sedan får kusinens resultat och (förhoppningsvis) matchar denne så kan man ha stor nytta av att luska ut vilka andra av ens matchningar som hänger samman på samma gren i släktträdet som kusinen.


TIPS 4:
Ha tålamod! Ofta tycker folk att det känns som man bara har avlägsna och helt oförklarliga matchningar som man inte får ihop kopplingarna till. Men precis som i Triss-reklamen; "Plötsligt händer det!" och man får någon matchning som ger massor av värdefull och intressant information. Det brukar vara så att man får ca 5-10 % nya matchningar varje månad. Visserligen är även dessa till 90 % "remote" antagligen, men med tiden så kommer det bara bli bättre!

TIPS 5:
Använd verktygen  "Common matches" eller ICW (in common with) flitigt. Det här är det absolut bästa verktygen för att hitta kopplingar och samband mellan dina matchningar. (Gärna i samband med vertyget "Matrix"). Tyvärr lägger många ner massor av möda på att använda Kromosom-browsern istället, trots att den sällan är särskilt användbar om man inte redan har bekräftade matchningar att jämföra med.


TIPS 6:
Kontakta dina "nära" matchningar med e-post! Många gånger när det saknas uppladdade antavlor osv så har personen i fråga ändå en hel del information. Kanske sitter man med hela släktforskningen på papper och inte vet hur man får till en gedcomfil. Kanske har man tagit en "paus" i forskningen och inte upptäckt att nya matchningar tillkommit osv. Självklart kan du även kontakta dina "remote"-matchningar, men då brukar det som sagt sällan ge annat än mer frustration över att man inte hittar kopplingen.


2014-05-31

Det man har visar inte alltid vad man är...

myOrigins heter den uppgraderade versionen av Population Finder.
myOrigins är ett "delresultat" i det autosomala DNA-testet Family Finder från Family Tree DNA.

Min pappas myOrigins resultat.

Många tycker att myOrigins är oerhört spännande och intressant och tror sig med resultatet få svar på detaljer kring sitt djupare ursprung. Men sanningen är att man endast får svar på vad som "blivit kvar" i den kontinuerliga blandning och "urvattning" som vårt autosomala DNA utsätts för genom generationerna.

I princip är det enkelt - allt DNA får inte plats! Ren matematik och logik.
Trots det tror många att resultatet ger en komplett och rättvisande bild över hur ens totala djupa ursprung ser ut. Men återigen, det visar bara vad som inte försvunnit...
Och sen av det som nu finns kvar, så jämförs detta mot en referensdatabas som är ganska grov och man matchas sen till det som är mest likt och ur detta presenteras resultaten i procent.

Om vi tittar på min pappas exempel ovan så blir han klassad som 100 % Europé, vilket alltså inte behöver vara korrekt. Det kan mycket väl ha funnits några anor från Asien eller Afrika eller andra världsdelar, men vars DNA inte "överlevt" alla generationers blandningar och bortfall.


myOrigins resultat för min far, hans bror och hans syster.

Om vi tittar på min far och två av hans syskon så ser vi också att det kan ge ganska olika resultat (trots att det är fastställt att de är helsyskon), vilket tydligt illustrerar hur stor påverkan slumpen har vad gäller autosomalt DNA. Bilden här intill visar min pappas resultat överst, min farbrors i mitten och nederst ser vi min fasters resultat. Tre helsyskon med ganska olika resultat.


Så visst kan det vara kul och spännande med myOrigins och andra ADmixture verktyg, men se det inte som något facit eller att det behöver vara ens särskilt representativt för just ditt totala ursprung.

Magnus Bäckmark skrev nyligen ett ganska utförligt blogginlägg om myOrigins för den som vill fördjupa sig ytterligare i matematiken.

2014-04-29

Historiska poster för släktforskare.

MyHeritage meddelar att man nu har passerat 5 miljarder historiska poster och att man lyckats med den bedriften efter två års hårt arbete. Ganska imponerande!

Inte mycket av detta material berör dock Sverige än så länge, vad jag har sett. Det mesta av materialet är kopplat till USA. Men då många svenskar faktiskt har koppling till USA i sin släktforskning, så kan det ändå vara användbart för oss.
Man har även fått in en del folkräkningsuppgifter från Norge (1875) som jag själv hittade en del intressanta uppgifter i när jag sökte efter några "försvunna" personer i min egen släktforskning.

Detta med historiska dokument kommer nog bli en allt mer intressant sida av släktforskningen. Att hitta bilder på gravstenar, klassfoton, passagerarlistor, tidningsurklipp, osv ger ofta lite mer liv åt de mer grundläggande uppgifterna i släktforskningen.

Och det är självklart inte bara MyHeritage som satsar på den här typen av historiska dokument och "extramaterial", utan det börjar bli allt vanligare att hembygdsföreningar, släktforskarföreningar osv hittar ett projekt som man tar sig an att digitalisera och göra tillgängligt för allmänheten, antingen gratis eller som en betaltjänst.
T.ex kan nämnas Genealogiska Föreningens (GF) projekt med "Inrikes pass", som lockar många. De har även ett spännande klipparkiv med familjenotiser från dagstidningar (1936-1990) som har över 2 miljoner poster tillgängliga för sina medlemmar. Kan helt klart rekommenderas och gör medlemskapet ännu mer prisvärt!

På Stockholms Stadsarkiv i deras skolarkiv har jag flera gånger hittat skoluppgifter och till och med klassfoton som man kan få kopior på när det berör personer som studerat på någon av Stockholms gamla skolor. Mycket spännande!

Så släktforskning behöver inte enbart vara namn och årtal på personer när de föddes, vigdes och dog. Ibland har man turen att hitta mycket mer "kött på benen" och skapa mer liv i sin släkthistoria.

Bilder på gravstenar börjar bli populärt och går att leta efter på olika tjänster som t.ex Släktforskarförbundets projekt; Gravsstensinventeringen, eller amerikanska Find A Grave.
Annars får man försöka ta egna bilder. Här ett foto på min farmor och farfars gravsten.