Att ha släktträdet online...

Många väljer att ha sin släktforskning online och helt eller delvis åtkomlig för andra. Nuförtiden finns det ju dessutom ett antal färdiga tjänster och system att använda sig av och man slipper skapa egna hemsidor.

Varför vill man då ha släktforskningen synlig ute på nätet? Ja skälen kan ju variera, men vanligast är nog att man vill kunna komma i kontakt med andra som forskar inom samma släkt eller rent av är släkt med en själv.
Sen finns det nog en del som gärna delar med sig av vad man själv har forskat fram för att hjälpa andra. Precis som folk delar med sig av sina recept och annat...

Det finns också många som tycker att det är enkelt och bra att kunna ha släktforskningsarbetet online så att den närmaste släkten kan vara delaktig i både resultat och kanske forska tillsammans.

Redan 1996 hade jag min släktforskning online på egen hemsida hos "Torget" och har under åren fått många kontakter, både okända släktingar och andra som forskat i samma områden osv. Kul och trevligt men ganska mycket pyssel med uppdateringar och att få all information att bli någorlunda överskådligt.

Dock plockade jag bort det mesta för några år sedan då dels mitt ganska omfattande material började att säljas på bl.a cd-skivor av folk jag aldrig ens hört talas om, dels hade jag inte riktigt orken att fortsätta hålla alla databaser och sidor uppdaterade.

Men jag har haft en del av mitt material tillgängligt för den närmast berörda släkten och då framförallt på sajten MyHeritage där jag haft två olika sajter, en för släkten på min fars sida och en för släkten på min mors sida.
Det har fungerat bra och är helt gratis så länge man håller sig inom ramarna och inte har för mycket individer inmatade eller överskrider den ganska väl tilltagna gränsen för mängden uppladdade bilder och liknande.

Dessutom har jag nu på senare tid även börjat lägga upp ett enklare släktträd på Ancestry och även på Geni. Mest för att testa och kunna jämföra för att sedan kunna hjälpa och ge rekommendationer till mina kunder som i många fall också är intresserade att lägga ut sin antavla på nätet för att deras familj ska kunna ta del av den och hjälpa till att fylla på med foton och andra intressanta detaljer.

Det finns en hel del andra intressanta webtjänster som jag tänkte testa och återkomma med lite information om senare, bl.a GeneaNet.

Helt klart är att detta även är "big business" och att man visserligen kan komma ganska långt på det man får gratis, men att man i de flesta fall blir "lockad" att utöka tjänsten och börja betala för den för att få mer plats eller mer funktioner.

Här ett exempel från MyHeritage.






Mitt tips om du ska börja lägga ut ditt släktträd på nätet är att först fundera på i vilket syfte du gör det och sen välja ut några av tjänsterna och jämföra vad som passar dig bäst.

Indexera mera...

Släktforskning innebär mycket letande i olika källor. En del tror att man nuförtiden bara kan slå in sitt personnummer och sen spottar en dator ut en antavla automatiskt, men dit är det nog långt ännu...

Det som däremot ständigt sker är att olika källor överförs till digitalt media. Oftast i form av avfotografering som egentligen inte innebär att man kan sluta att leta, utan endast att man kan leta på datorn istället för att bläddra i böcker. Letandet går möjligen snabbare och tillgängligheten blir större.

Men sen finns det även projekt som går ut på att skapa sökbara register utifrån olika källor. Ett flertal CD-skivor har getts ut de senaste åren som kan vara en mycket värdefull hjälp för den som släktforskar. Det största problemet med detta är att allt jobb måste göras manuellt. Dvs någon måste sitta och läsa i orginalkällan och sen skriva ner vad de läst i ett dataregister. Personen som utför arbetet bör lämpligen vara ganska duktig på att läsa, framförallt otydlig och ålderdomlig text och vara insatt i äldre stavning och namnformer. Självklart bör slarv undvikas, men trots detta är det ju lätt hänt att personen antingen läser fel eller skriver fel...

Ofta är den här typen av indexering ganska små lokala projekt som släktforskarföreningar eller enskilda släktforskare utför i enstaka församlingar eller gårdar inom en församling. Den färdiga databasen kanske endast används av ett fåtal personer trots att många skulle vara intresserade av att använda den. Ibland finns databaser tillgängliga på Internet och kan till och med vara gratis att söka i och ibland finns databasen på CD-skiva och måste köpas.

Fördelarna med ett sökbart register är ju flera; Det går snabbt och man kan hitta personer på någon minut som det annars kanske skulle ta flera år av intensivt letande att hitta och dessutom blir det lättläst och tydligt.

Ancestry heter ett multinationellt företag som är släktforskningens motsvarighet till snabbmatens McDonalds. Ett amerikanskt företag som specialiserat sig på att tjäna pengar på släktforskare, eller att komersiellt erbjuda tjänster åt släktforskare.
En av Ancestrys stora saker är att just indexera olika källor och göra dem sökbara för släktforskare och se till att ta bra betalt för detta. Inget fel med det så länge efterfrågan finns och det gör den.

Det går bra för Ancestry, de köper upp andra företag inom släktforskningen och sväller ut likt en amöba och är involverade i nästan allt som rör släktforskning. Tv program, böcker, dataprogram osv. Företaget är börsnoterat och gör stora vinster.

Deras framgång och storlek gör att de ganska "lätt" kan genomföra relativt stora indexeringsprojekt. Det senaste man lanserat nu i Sverige är en databas med alla födda personer i Sverige under åren 1880-1920. Dvs 40 år av födelseböcker har man satt folk att läsa och skriva av. Drygt 5,6 miljoner födslar har man indexerat och självklart är det ett imponerande arbete.

Jag beslöt mig för att testa den här tjänsten eftersom jag lämpligt nog hade en person som var född 1911-05-09 och död 1962-11-04. Jag hade alltså ingen aning om vart personen var född och att sitta och leta igenom alla sveriges församlingars födelseböcker för året 1911 och leta efter denna Karl Göran vore såklart ett jobb som skulle kunna ta veckor att genomföra (om man nu inte hade tur och träffade rätt tidigt).
På Ancestry lägger man fiffigt nog ut möjligheten att söka i databasen även om man inte har betalt för tjänsten, men självklart får man inte se hela resultatet av sökningen förrän man betalat.

Jag sökte och fann vad som såg lovande ut, betalade och fann att det inte alls var rätt person. I databasen fanns överhuvudtaget inte personen med... Konstigt tänkte jag, kunde han möjligen vara född i Finland eller så?
Tillbaka på ruta ett igen och nu tog jag istället kontakt med stadsarkivet i Norrköping där personen hade dött och bad att få information ur mantalsuppgifterna.
Efter ett tag framkom i mantalslängden att Karl Göran var född i Uddevalla församling.
Jag kollade omedelbart upp detta och mycket riktigt fanns Karl Göran med i födelseboken där med rätt datum och allt.

Frågan blev då varför fanns han inte med i Ancestrys databas med alla som fötts i Sverige mellan 1880 och 1920?
Tydligen har man missat att indexera Uddevallas födelsebok mellan 1898-1920, vilket är en ganska anselig mängd personer man alltså missat. Hur många fler församlingar som det ser ut på samma sätt vet jag inte, men helt klart är det inte alls säkert att du får vad du betalar för när du köper tjänster från Ancestry.

Men indexering är bra och kommer att föra släktforskningen framåt på många sätt. Risken är dock att folk inte kontrollerar uppgifterna man finner i dessa databaser och register gentemot källan de hämtats från. Många fel finns det och oftast är personerna som utför indexeringen inte så duktiga som de kanske borde vara.
Jag skickar ofta in rättelser till olika databaser som jag använder och finner felaktigheter i. det är bra att man kan rätta saker och ting, för ju fler släktforskare som granskar uppgifterna, desto mer korrekt blir det till slut.

Bland det farligaste man kan göra är att fullständigt lita på uppgifter som någon indexerat. Ta t.ex CD-skivorna "Sveriges befolkning 1880, 1890 och 1900" som är totalt nedlusade med felaktigheter. Fortfarande ett bra verktyg, men absolut opålitligt att använda som ensam källa.

Det stora genombrottet vad gäller sökbara databaser och register kommer bli när det går att göra samkörningar i dem, men under tiden får man vara glad för det som finns.

Bilder från förr...

Jag tar hundratals bilder varje år på min son och min närmsta familj och det har jag gjort sedan det blev populärt med digital fotografering. Vissa bilder blir kanske fästa på papper, men majoriteten hamnar på olika digitala förvaringsplatser; hårddiskar, cd-skivor, dvd-skivor, usb-minnen, osv.

Det hela känns lite läskigt då man inte kan veta hur bra det blir i framtiden med att komma åt alla bilderna... Tekniken går framåt i rasande tempo och olika format och standarder förändras. Det är bara att se på detta med disketter... Hur många använder disketter idag? Mina senaste datorer har inte ens någon fysisk enhet för att läsa disketter, så alla mina "back-uper" och annat jag förr tyckte var viktigt att spara är nuförtiden inte längre åtkomligt för mig. Och skulle jag mot förmodan hitta en diskettläsare är det inte säkert att det sparade materialet längre är i bra skick...
Det gäller t.ex även filmer på VHS-band som man sparat för "framtiden" och som vid en uppspelning nu (om man hittar en VHS-bandspelare...) så kan filmerna på barnen, bröllopet, osv kanske bara vara ett flimmrigt brus...

Förr i tiden tog man inte bilder så ofta. Vanligt folk hade ingen kamera att springa runt och knäppa bilder med i tid och otid, utan man gick till en fotograf och lät denne ta ett porträtt eller familjefoto som man sedan ramade in och satte upp på väggen eller sparade i ett fint album.
Detta gör att man sällan ser bilder från förr som visar något vardagligt. Nästan alla som är med på bild är klädda i bästa finkläderna och oftast tagna i en fotoatelje.

De här bilderna från förr som vi släktforskare oftast älskar - och ibland hatar!
Vi älskar dem för att det är så värdefullt att kunna få se sina anor och gamla släktingar på bild och vi hatar dem för att det oftast inte är någon ordning på de gamla bilderna och ingen vet vem som är vem och när de är tagna... Det här är ett stort problem som man då, liksom nu, inte tänker på. Självklart känner du till vem du har tagit bilder på. Men sen blir vi gamla och glömska och till sist dör vi. Bilderna är kvar, men nu plötsligt är det mer osäkert om en bild föreställer mormor eller farmor, eller kanske det var en bild på tanten som bodde i huset brevid?

Enklaste lösningen på det här problemet är att man försöker märka sina bilder med namn och år och kanske plats. Givetvis får man vara försiktig och inte förstöra bilderna, men hellre en identifierad bild med några kråkfötter på än en fin bild där man inte vet vem bilden föreställer...

Jag har tyvärr inte särskilt många bilder från förr. Jag har en låda med diverse blandade bilder som har varit mina morföräldrars. De flesta bilderna är tyvärr omärkta och även om vi ibland kan gissa, så vet vi inte med säkerhet vilka alla personerna är.

Det finns nuförtiden vissa dataprogram som med tämligen avancerade metoder är duktiga på att analysera bilder och göra jämförelser och kunna identifiera personer på bilder. Det bästa är då om man har bilder på en person som man vet med säkerhet vem det är och sen kan man låta programmet jämföra med andra bilder och se om det kan vara samma person som t.ex barn osv. Men än sålänge är den tekniken inget som är billigt eller enkelt att använda för vanligt folk...

Jag har en släkting på min morfars sida som ibland skickar mig lite bilder från förr som funnits i hennes familjs ägo. Sånt här är guld värt och något som man med dagens teknikutbud på scanners eller digitalkameror lättare kan dela med sig av. Plötsligt kan man som släktforskare få ta del av gamla och värdefulla bilder och detta är ju också en form av "back-up" på orginalbilden, liksom man kanske kan få hjälp att identifiera personer på bilderna.

Det finns en trevlig tjänst som heter Porträttfynd och där folk kan skicka in sina gamla bilder (kopior) som kanske kan komma till glädje för någon annan eller som man kan försöka få hjälp med att identifiera personer. I skrivande stund finns det 112184 bilder där att titta på. Helt fantastiskt!
Gå till Rötter och sen klickar du på Porträttfynd i menyn för att kunna se bilderna.

Den här bilden fick jag nyligen från min käre släkting Christine och det är inte något ateljefoto, utan ovanligt nog en utomhusbild som ska föreställa Agda Wong (1885-1934) och hennes mor Anna Sofia Svensdotter (1862-1945). Dvs min morfars faster och farmor.

Felaktigheter i kyrkböckerna

De flesta släktforskare lär sig med tiden att aldrig riktigt lita på informationen i kyrkböckerna... Visst är det våra primära källor och vi är ju oftast helt beroende av dem för att kunna släktforska överhuvudtaget.
Men som sagt, man kan aldrig riktigt lita på dem...
I vissa fall är det inte så illa; kanske inte födelsedatumet som anges i husförhörslängden matchar exakt med datumet i födelseboken, eller så har prästen blandat ihop en persons efternamn och skrivit Svensdotter istället för Larsdotter... Såna småfel kan man räkna med överallt.

Men i vissa delar av landet tycker jag mig märka att framförallt husförhörslängderna är i vissa fall mer fel än rätt i!
Jag har själv många anor från Skåne och har ägnat många år med näsan i just skånska kyrkböcker, så jag vet att de brukar kunna vara lite jobbiga.
Oftast saknas husförhörslängder överhuvudtaget på 1700-talet och brukar börja långt in på 1800-talet istället, samt att det just tycks vara mer felaktigheter i dessa husförhörslängder än det tycks vara i många andra delar av Sverige. Eller?

Jag kontrollerar personligen alltid uppgifter från en husförhörslängd gentemot respektive födelse och dödbok, vilket gör att jag ganska ofta får jobba lite mer än andra tycks göra.
I husförhörslängden kan det stå att Elna Svensdotter är född 1786-12-07 i Församling X, men när man sen kollar födelseboken för X så finns Elna inte med överhuvudtaget...  Av rutin så kollar man ju självklart de närmsta åren i födelseboken och noterar om det kan vara så att det "bara" var årtal- eller datum som var fel.
Tittar man i Disbyt eller på folks hemsidor, så anger de alla att Elna är född 1786-12-07 i X...
Visst kan det vara så att Elna verkligen var född då i X församlig och att hon olyckligtvis missats av prästen som därmed inte fått med henne i födelseboken, sånt händer...

Men i de flesta fall så visar det sig faktiskt att Elna går att hitta i en födelsebok, kanske till och med med rätt födelseår- och datum, men i församling Y eller Z istället...

Nu senast satt jag och arbetade med en större antavla på sex generationer och samtliga anor var i detta fallet just från Skåne. Jag hade hittat samtliga 64 anor i generation sex i husförhörslängderna, samtliga med födelseår- och datum och angiven födelseförsamling. Här tycks majoriteten av alla släktforskare ha nöjt sig.
(Det ser ju toppenfint ut med 64 anor med komplett födelsedatum och församling.)
Men som sagt så nöjer inte jag mig med detta, utan jag vill nu verifiera och hitta dessa 64 personer i respektive födelsebok också.
Och då visar det sig, hör och häpna, att 57 stycken av dessa 64 inte gick att verifiera i födelseboken!
57 av 64 = 89 % FEL! Och utav de sju som faktiskt gick att hitta i rätt födelsebok var det endast två som stämde helt, de andra fem hade fel födelseår- eller datum.

Nu fick jag ju istället börja spåra folk hit och dit (skåningar tycks flytta betydligt mer mellan församlingarna, vilket kanske är en av anledningarna till att prästerna till slut vimsar ihop allt och det blir så många fel?), samt att systematiskt leta i närliggande församlingar efter folk.

Till sist hade jag lyckat hitta 51 av de 57 felaktiga personerna och därmed fått en korrekt födelseförsamling på dem och i många fall även korrekta födelseår- och datum. Det var sex personer jag inte lyckades med säkerhet fastställa vart de var födda, så dessa fick lämnas med "okänd födelseförsamling", vilket inte ser lika snyggt ut, men åtminstone inte är en oriktig uppgift som majoriteten av de andra släktforskarna tycks nöja sig med.

Sen får man nästa problem då kunden hör av sig och frågar varför jag noterat att Elna Svensdotter var född i Z, då han "sett att många andra forskare hittat att hon är född i X"...  Känns ju lite kaxigt att behöva svara att alla andra har fel och mina uppgifter är de korrekta, men det kan jag leva med...

Dock inser man ju hur många släktutredningar och antavlor som faktiskt är helt fel och att detta dels beror på att många "slarvar" med kontrollen av informationen, men också på att kyrkböckerna är så genomlusade med felaktigheter, förväxlingar och vilseledande spår...
Och det gäller självklart inte endast i Skåne.

Minnesluckor...

Kyrkböckerna... Släktforskarens främsta källor. Optimalt så finns det husförhörslängder, födelse-, vigsel- och dödböcker från slutet av 1600-talet och fram till "nutid" i obruten följd. Finns där också flyttlängder så är lyckan närapå fullständig.
Men så ser det ju tyvärr ut i mer sällsynta fall, mer vanligt är att husförhörslängderna börjar en bra bit in på 1800-talet och att födelse- och dödböcker kanske finns från mitten eller slutet av 1700-talet.

Har man otur, vilket jag tycker mig ha ibland, så har kyrkböckerna brunnit upp i slutet av 1800-talet och lämnat ett stort svart hål i församlingens samlade historia. Visst finns det ibland mantalslängder och domboksmaterial som gör att man åtminstone kan få fram något, men det är endast marginellt mot vad man annars hade kunnat hitta i fullständiga kyrkböcker.

Jag har anor från Hamrånge församling i Gästrikland (Gävleborgs län). Hamrånge är tyvärr en församling där kyrkböckerna är mycket bristfälliga och med enorma luckor.
Husförhörslängderna börjar visserligen 1723, men är ganska ofullständiga fram till omkring år 1770.
Sitter just nu och letar i dödboken och ser att det t.ex är lucka mellan år 1727 och 1738.
Man undrar vad som hände under dessa 11 år och hur många personer som dött utan att lämna spår efter sig i historien?

Det kan vara väldigt frustrerande för en släktforskare att hamna med sin forskning i församlingar med stora luckor i kyrkböckerna. Risken är stor att man inte kan komma vidare bakåt och att vissa viktiga uppgifter aldrig går att bekräfta eller hitta.

Annars brukar jag tycka att en del skånska församlingar är riktigt jobbiga då de oftast börjar först långt in på 1800-talet, men jag har insett att det finns "tråkiga" församlingar överallt i Sverige. Ibland finns det ju kyrkböcker men de är i så uselt skick att de i princip är oläsliga vilket också är jobbigt.

En relativt lättläst och bra bild från Hamrånge hfl 1723. Man får vara glad för det kyrkboksmaterial som trots allt finns kvar och nu bevarats för framtiden genom att de fotograferats av.

Släktforskning med hjälp av DNA-teknik.

Nuförtiden börjar det bli mer populärt att använda DNA-teknik i sin släktforskning. Dvs att man får fram sin s.k Haplogrupp.
Jag håller precis själv på att läsa in mig på ämnet och lära mig mer om hur jag på bästa sätt skulle kunna ta hjälp av modern DNA-teknik i släktforskandet.

Det finns flera spännande aspekter varför det kan vara bra att komplettera sin traditionella släktforskning med test av DNA;

• Det kan fungera som en kvalitetskontroll över att de uppgifter man har funnit är korrekta. Vetenskapen säger att rent allmänt så har det under hela människans historia varit så att ungefär 10 % av alla barn som föds inte har den pappa som man tror att man har.
• Man kan få hjälp att hitta okända släktingar och lära sig mer om sitt ursprung, som man annars aldrig skulle hitta genom traditionell släktforskning.
• Man kan vara delaktig och ge ett birag till den internationella forskningen där man försöker kartlägga hur människan har utvecklats och spridit sig över vårt jordklot.

Det optimala vore ju om alla tog prov på sitt DNA. Men i nuläget får man väl säga att "ju fler desto bättre" och det börjar bli populärt även för folk som inte annars sysslar med släktforskning att låta ta prov på sitt DNA för att få lite spännande information om sitt ursprung.

Rent tekniskt så finns det förenklat sätt två olika DNA tester som är av intresse för släktforskare; Y-DNA där man kan följa arvet från far till son och mtDNA där man kan följa arvet från mor till barn. Det är alltså lite "orättvist" fördelat så att en man ärver dels sin fars Y-DNA och sin mors mtDNA, medans en kvinna endast ärver sin mors mtDNA.
Om man är kvinna och vill få veta mer om sitt "manliga" ursprung måste man alltså ta DNA prov från sin far eller bror (och hoppas att man inte tillhör de 10 % som har en annan pappa än man tror sig veta...)

Y-DNA ärvs i princip oförändrat från far till son och det gör att om jag själv tar DNA prov så vet jag att min far och hans far osv ska ha samma Y-DNA som jag själv har. Om jag låter min Y-DNA läggas in i en databas och det visar sig finnas andra män med samma Y-DNA så vet jag att vi är släkt och har haft en delad anfader på faderslinjen.
Vad gäller mtDNA så ärvs den alltså från mor till barn, dvs både till söner och döttrar. Men sönernas mtDNA går i sin tur inte vidare till deras barn, utan det kan bara nedärvas från kvinnor.

Så om jag tar prov på mig själv så är det alltså två raka linjer bakåt jag kan följa; min far, farfar, farfarsfar, farfarsfarfar osv med Y-DNA och min mor, mormor, mormorsmor, mormorsmormor osv med mtDNA.

Vill jag täcka in mer arvslinjer så måste jag försöka hitta släktingar som ger mig mer information utifrån hur deras koppling till släktlinjerna ser ut.
T.ex så kan jag låta ta prov från min morbror och då få vetskap om min morfars Y-DNA och därmed min morfars far, morfars farfar osv. Min morbrors mtDNA bör ju dock vara identiskt med mitt eget.
På det här sättet kan man försöka pussla ihop släktingars DNA för att få ihop en mer heltäckande översikt.

Det som kan tänkas vara lite känsligt vad gäller detta med att testa DNA vore ju om man får resultat som visar att man inte alls är släkt med folk man hittills varit släkt med... Det här tror jag kan skrämma en del från att testa sig faktiskt.

Sen är det ju inte gratis heller... De billigaste testerna kostar idag cirka 1000 kr och beställs framförallt från amerikanska företag där marknaden exploderat senaste åren. Nästan alla dessa företag erbjuder bra möjligheter att matcha sitt DNA mot en databas och man får frivilligt lägga in om ens kontaktuppgifter ska vara synliga för andra eller ej.

Jag lär återkomma med mer om detta i bloggen framöver.

Här är ett litet länktips till den Svenska Haplogruppdatabasen

Att skriva en biografi

En biografi är en redogörelse för en persons liv framställd av någon annan. Om framställningen är gjord av personen själv kallas den självbiografi eller memoarer. Ordet biografi kommer ifrån grekiskans biographi´a, av bi´os 'liv' och gra´phō 'skriva'.

En biografi skrivs som en historia eller berättelse till skillnad från att enbart presentera fakta rakt upp och ner. Som underlag ligger självklart de fakta som funnits i kyrkböckerna, men berättelsen framförs på ett mer personligt sätt och innehåller reflektioner, tolkningar och åsikter av författaren, dvs jag, som skriver biografin.

Varje person är ju unik och har sin egen biografi, därför kan ju innehållet variera i det närmaste oändliga, men här kan du se ett exempel på hur en kortare biografi kan se ut. Det är min mormors morfars far som är huvudpersonen;

BIOGRAFI

Jöns Persson Trygg (1803-1876)

Tisdagen den 18 januari 1803 föds pojken Jöns i byn Sveden i Segersta församling i Hälsingland.

Hans föräldrar är dåvarande drängen, senare bonden, Per Jönsson och hans hustru Anna Nilsdotter.

Jöns är deras första barn och de har gift sig bara några månader tidigare, den 22 oktober 1802.

Onsdagen den 19 januari döps Jöns och faddrar och vittnen vid dopet är; bonden Lars Olofsson och hans hustru ifrån Västtjära och drängen Lars Larsson och pigan Sigrid Larsdotter ifrån Sveden.

I samband med Jöns födelse flyttar familjen inom socknen, från Sveden till Hullsta där Annas föräldrar finns.

I Hullsta kommer Jöns att bli kvar i 22 år, mellan åren 1803 till 1825. Under denna period växer familjen och Jöns får flera syskon;

Kerstin, född 11 augusti 1805

Nils, född 21 september 1808

Sigrid, född 12 september 1812

Per, född 4 juni 1815

Och till sist Lars, som föds 4 augusti 1818

1823 dör fadern i familjen, som då bara är 42 år gammal och detta tycks påverka familjens möjligheter att behålla gården. Jöns som är äldsta son blir nu istället soldat och får soldatnamnet Trygg. Det var ett soldatnamn som använts sedan länge inom socknen och som burits av flera soldater tidigare.

Resten av familjen splittras nu under de närmaste åren då de flesta barnen flyttar vidare till olika ställen. Jöns flyttar 1825 till gården Mårdnäs, där han av någon anledning får jobba några år som dräng i väntan på att han ska få sin militära placering färdig.

1828 blir det tydligen klart att Jöns ska vara soldat och bo på Östra Djupa och han noteras nu som soldat nr 125 och lever där ensam i drygt 13 år, fram till den 31 maj 1841 då han gifter sig med en piga i Mårdnäs med namnet Stina Kajsa Johansdotter. Båda var då 38 år gamla.

Lysningsdatum inför vigsel var söndagarna 16, 23 och 30 maj och vigselnotisen talar om att det är; Soldaten nr 125 vid Kungliga Hälsinglands Regemente, Jöns Trygg vid Djupa och pigan Stina Kajsa Johansdotter på Mårdnäs som gifter sig.

Det noteras inför vigseln;

"Blifvande brudgummen begärde lysning och företedde Compagniechefens tillstånd, såväl som blifvande brudens skriftliga tillstånd af hennes bror såsom giftoman"

Stina Kajsa Johansdotter, var född 1803 i Voxna församling i Hälsingland.

Hon anges i husförhörslängden vara "deflorerad" och anges även varit anklagad för barnamord av ett tidigare oäkta barn 1839.

Efter vigseln flyttar Stina Kajsa till Jöns bostad i Östra Djupa och knappt sex månader senare, torsdagen den 18 november 1841 föds sonen Per.

Jöns och Stina Kajsa får sen inga fler barn och den lilla familjen lever tillsammans ända fram till år 1862 då sonen Per också väljer den militära karriären, han anges vara ”rekryt nr 109” och lämnar hemmet och flyttar till intilliggande Hanebo församling i Hälsingland.

Någon gång mellan 1851 och 1858 noteras att Jöns pensioneras som soldat.

Jöns och hans hustru Stina Kajsa får ytterligare nästan 15 år tillsammans i Östra Djupa efter att sonen flyttat hemifrån.

Jöns Trygg avlider den 7 oktober 1876. Han var då 72 år gammal och hade bott i Segersta församling hela sitt liv. Som dödsorsak anges; Bensår

Han begravs på Segersta kyrkogård den 15 oktober 1876

Hans hustru lever vidare som änka i drygt 10 år för att sedan avlida 1887.

När jag skriver biografier så försöker jag sätta mig in i personens situation och miljö så gott det går. Det gäller att försöka få en överblick hur huvudpersonen relaterar till sin omgivning och gärna ha en hyffsad koll på vad som allmänt var på gång rent historiskt vid den tidpunkt som huvudpersonen levde. Det är bra om man som författare av en biografi även är någorlunda hemma i geografin och på de platser där huvudpersonen huserat under sin livstid. Ofta får man ägna en stund åt att göra lite "bakgrundsresearch" på orten och även den sysselsättning personen hade.

Självklart blir en biografi som är konstruerad hundratals år efter att personen dött och i huvudsak baserad på uppgifter ur kyrkböckerna, inte lika innehållsrik som en självbiografi eller då författaren kunnat träffa och fråga ut huvudpersonen. Men biografier är uppskattade som komplement till släktforskningen och ett lite mer "levande" sätt att få sina anor presenterade på.

Bild från Generalmönsterrullan 1843 för Hälsinge Regemente, Livkompaniet