Att lösa brottsfall med genetisk genealogi

Idag har tidningarna skrivit nyheten om att ett gammalt ouppklarat dubbelmord nu är löst med hjälp av genetisk genealogi, dvs släktforskning med DNA.
Tidningsartiklar: Expressen Aftonbladet DN
Det här är nyheter i Sverige, men metoden har använts ganska flitigt under de senaste åren i andra länder, framförallt i USA.

En av mina kollegor i USA, CeCe Moore, har t.o.m fått en egen TV-serie som heter The Genetic Detective som visar hur hon hjälper polisen med att lösa gamla "cold cases" där polisen inte lyckats gripa någon med traditionellt polisarbete.

Här i Sverige har polisen nu alltså valt att prova denna metod och tagit hjälp av en av mina kollegor inom DNA-genealogin; Peter Sjölund, som precis som jag själv, varit igång med DNA-genealogi i över 10 års tid och är också en mycket duktig släktforskare.

Resultatet på pilotfallet med det ouppklarade dubbelmordet i Linköping 2004, tycks nu vara klart och man har idag gripit en person som enligt uppgifterna ska ha identiskt DNA med det DNA som polisen säkrat från brottsplatsen 2004.

Hur går då detta till?
Principen med att använda genetisk genealogi för att hitta personer är egentligen ganska enkel, samtidigt som det krävs ett gediget detektivarbete med släktforskningen och bra insikt och kunskaper att använda DNA-genealogi.


Genealogiska DNA-tester tas av de som är intresserade att släktforska. Det finns många olika skäl till varför man vill använda DNA-tester; det kan vara att hitta släktingar man inte känner till, det kan vara för att bekräfta släktskap och verifiera att den traditionella släktforskningen (med kyrkböcker och andra arkivkällor) är korrekt och det kan vara för att söka svar på släktgåtor med okända fäder osv.

Alla som testas läggs in i en databas och sen jämförs man mot alla i databasen för att se hur mycket DNA som man delar med andra. Beroende på mängden DNA man delar med andra kan man dra ganska bra slutsatser hur nära släktskapet är , framförallt om kopplingen man har inte ligger alltför många generationer bak i tiden.

När polisen samlat in DNA från en misstänkt så kan man nu använda detta DNA för att jämföra med alla andra i databasen och se om man hittar några släktingar. Med tanke på hur många som nu släktforskar och använder DNA i sin släktforskning, så bör man i normala fall få en hel del släktingar, även om dessa kanske är ganska avlägsna där det gemensamma släktskapet ligger rätt många generationer bakåt i tiden.
För oss som är duktiga på släktforskning och framförallt att jobba med resultat från dessa DNA-tester, så kan vi nu börja utreda och hitta ett gemensamt ursprung mellan gärningsmannen och hans DNA-släktingar. När man sen hittat en gemensam ana, så vänder man och börjar släktforska fram alla ättlingar (dvs barn, barnbarn, barnbarnsbarn, osv, osv) fram till nutid och detta kan såklart bli en väldigt massa personer.

Den lista med personer man till sist fått fram bör sen innehålla namnet på gärningsmannen också. Beroende på alla faktorer som; kön, ålder, geografi och mängden delat DNA osv, så bör man kunna ringa in ett mindre antal personer som är möjliga att matcha gärningsmannen.
I kombination med vanligt polisarbete bör man nu kunna få fram ett begränsat antal "misstänkta" och för att slutligen kunna bevisa att man hittat rätt person så får polisen ta ett nytt DNA-test på den misstänkte och jämföra med det DNA man samlat in sedan tidigare. Om DNA matchar så är saken klar.

Det råder lite delade meningar om det är bra eller dåligt att släktforskare nu kan hjälpa polisen att lösa gamla ouppklarade brott med sitt DNA.
De flesta verkar anse att det är positivt att kunna få dessa brott uppklarade då det rör sig om grova brott och även om det visar sig vara en släkting vill man att brott ska klaras upp och gärningsmän ska bli straffade.

FamilyTreeDNA har gjort det möjligt för de som testar sitt DNA hos dem att själva välja om de vill delta i det som förkortas LEM (Law Enforcement Matching). Om man inte gör det så får inte Polisen möjlighet att jämföra brottslingars DNA med ditt.

Jag tror nog att de flesta gärna vill att grova våldsbrott och mord ska klaras upp. Men känner man att folk man vill DNA-testa i sin släkt är tveksamma pga rädsla för missbruk osv, så är det bra att man då kan välja bort det.

Detta ställer man in under sina inställningar.

Släktforskning med DNA 2020

Det finns nuförtiden ett ganska stort utbud av genealogiska DNA-tester för släktforskare.

När jag började med släktforskning för drygt 35 år sen så skämtade vi ibland om att i framtiden skulle man antagligen ha någon maskin som utifrån en persons DNA utförde en analys och snabbt spottade ut ett komplett släktträd åt en - och att all vanlig släktforskning i kyrkböcker och annat arkivmaterial skulle vara onödigt.
En del menar kanske att den dagen fortfarande kommer, men vi är iallafall inte riktigt där ännu, även om släktforskningen har utvecklats rejält sen dess.
De första DNA-testerna för släktforskning var med dagens mått inte mycket att hurra för, det var framförallt lågupplösta Y-DNA tester som användes och de finns fortfarande kvar idag (fast i högre upplösning).

"Revolutionen" inom släktforsknings-DNA var när de autosomala DNA-testen kom. Först ut var faktiskt testföretaget 23andMe, som redan 2007 lanserade ett test, men det var primärt inriktat mot medicinska - och hälsoaspekter.

Men 2010 så lanserade FamilyTreeDNA (FTDNA) sitt test FamilyFinder, som på allvar fick igång möjligheten att börja använda DNA som ett verktyg i släktforskningen. Därefter har andra företag hakat på; Ancestry, LivingDNA, MyHeritage, m.fl.

Nu 2020, så skulle jag vilja sammanfatta läget så att de flesta som inte är släktforskare har köpt sitt test från antingen MyHeritage eller Ancestry, båda företagen marknadsför sig väldigt kraftfullt i media och de fokuserar framförallt på ursprung och etnicitet. Dessa båda företag har dessutom en enorm kundbas redan och det är lätt för dem att integrera sitt DNA-test med sitt nuvarande produktutbud.

De som är lite mer inbitna släktforskare ser man ofta välja FTDNA och de som även vill använda sitt DNA även för hälsorelaterad och medicinsk information, finns hos 23andMe. (Nuförtiden erbjuder dock även de mer traditionella släktforskningsföretagen möjlighet att få s.k "hälsorapporter".)

Att testa sig hos ALLA testföretag är såklart det "bästa" om man verkligen vill maximera sin genealogiska DNA-forskning, men dels kan det ju bli dyrt att behöva köpa många tester och vissa av företagen kostar det en hel del fortlöpande att vara medlem på också.
Som tur är har flera av testföretagen öppnat upp möjligheter att föra över kopior på testresultat från andra testföretag, antingen gratis eller till en lägre kostnad.

Ett tips många får nuförtiden är att om man endast vill betala för ett test, så ska man göra det hos Ancestry och sen därifrån använda resultatet att ladda upp på FTDNA och till MyHeritage.
Nackdelen med det är då att Ancestry är ett företag där det kostar pengar att både testa sig, men också att vara medlem i. Ancestry tar heller inte emot några DNA-resultat från andra testföretag, men du kan exportera ditt resultat till nästan alla andra testföretag (utom 23andMe).

Att testa sig hos MyHeritage kostar också pengar både för testet och för att vara medlem. Men de tar emot DNA-resultat från andra testföretag. Du kan exportera ditt DNA-resultat till FTDNA.

FamilyTreeDNA (FTDNA) kostar inget att vara med i och man betalar endast för testet. De tar också emot testresultat från andra testföretag gratis. Här kan man även testa Y-DNA och mtDNA, om dessa tester intresserar dig. Du kan exportera ditt DNA-resultat till MyHeritage.

23andMe tar inte emot resultat från andra testföretag. Hälsoaspekten har alltid varit största fokus här, men man erbjuder nuförtiden även test enbart för släktforskning. Du kan exportera DNA-resultatet till alla andra testföretag utom Ancestry.

Personligen jobbar jag sen 10 år tillbaka med FTDNA och där har du själv kontroll över ditt testresultat och betalar inget för användandet. Och de tar emot resultat från andra testföretag.

En fördel med Ancestry och MyHeritage jämfört med FTDNA och 23andMe är att de är översatta till svenska, vilket många, framförallt äldre personer, uppskattar. Ska du dessutom kombinera ditt DNA-test med att bedriva släktforskning och bygga släktträd osv, så erbjuder såklart Ancestry och MyHeritage även detta (men det kostar pengar).
FTDNA erbjuder i princip enbart ett verktyg för de som redan släktforskar på annat sätt, men är gratis att använda om du testat dig eller fört över ditt testresultat dit.

Så oavsett vart du testat dig, så är mitt tips att alltid föra över ditt DNA-resultat till FTDNA.

  

Framtidens DNA-tester.

2014 har varit ett händelserikt år. På många sätt förstås, men just nu tänker jag på DNA-genealogi och dess utveckling.

Det är svårt att få fram konkret information om hur många nya som låtit testa sitt DNA under året. Family Tree DNA (FTDNA) har nu snart 700 000 testresultat i sin databas och min professionella uppskattning är att kanske vi snart börjar närma oss 10 000 svenskar som testat sig totalt.
Jag har personligen beställt över 250 test-kit till mina klienter bara i år och intresset för- och frågor kring- hur man kan använda DNA i släktforskningen har ökat kraftigt i min verksamhet, både från kunder och media.

Själva testerna i sig har dock inte förbättrats eller förändrats nämnvärt. Priserna har legat på ungefär samma nivå pga rådande konkurrens mellan de olika testföretagen. Det jag tycker mig se är att ledtiden från beställning till färdigt resultat har förkortats något, högst sannolikt pga utökad och förbättrad kapacitet i labben och snabbare utrustning för analys.

Många frågar om vi snart kommer få nya, bättre DNA-tester som ersätter eller uppgraderar de befintliga och antagligen kommer det fortsätta att tas fram utökade tester för SNP-tester vad gäller Y-DNA och kanske vi får se en uppgradering av testchip för autosomalt DNA också?
Kanske får vi se även en systemuppdatering av det referenssystem eller "build" som man konstant jobbar på hos NCBI m.fl.

Men framförallt tror jag på en utveckling av analysverktygen, vilket förhoppningsvis kommer ge oss större och bättre möjligheter att få fram användbar information från våra testresultat. Och ju fler som testar sig, desto bättre kommer möjligheterna bli. Jag gissar att vi kan se minst en fördubbling av det totala antalet testade svenskar under 2015, kanske ännu fler än så. Vilket i sin tur innebär att matchningar blir fler och lättare att triangulera, att hitta och bekräfta kopplingarna till.

Intresset för djupare ursprung, etnicitet, mänsklighetens utbredning osv fortsätter nog att locka en hel del att testa sitt Y-DNA och mtDNA, trots att dessa är relativt trubbiga verktyg för just släktforskning. Men den stora ökningen tror jag kommer fortsätta vara kring atDNA, eller de autosomala DNA-testerna, som Family Finder. Ett modernt test med fullt fokus på just tillämpad släktforskning.
Det ska bli mycket spännande att följa den utvecklingen.

Och stort tack till alla besökare här på bloggen. Snart är det 50000 besökare som hittat hit och förhoppningsvis hittat något läsvärt. Gott Nytt År!

Multipla släktskap kan trassla till det...

Det handlar i grunden om matematik eftersom vår befolkning förr var betydligt mer sparsam än den är idag. För ca 500 år sedan hade Sverige ca 800 000 invånare och från dessa härstammar merparten av dagens snart 10 miljoner invånare. Med andra ord är det väldigt vanligt att de flesta svenskar har en eller flera släktkopplingar till varandra om vi ser bakåt en 10-12 generationer.

"Vi är alla släkt", iallafall om vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden. Vissa befolkningar, som den svenska och kanske än mer den finska har dessutom ofta ett stort antal anförluster (dvs att en och samma person förekommer på flera ställen i ens antavla).

Det här gör att man med en och samma person kan ha ett antal olika släktskapskopplingar, eller multipla släktskap, som vid ett genealogiskt DNA-test yttrar sig på lite olika sätt.
Det kan bli trassligt helt enkelt. I vissa fall kan små delar, eller segment, komma från de olika släktkopplingarna och sättas ihop till större, sammansatta segment. Och i vissa fall så är det enbart en eller ett fåtal av släktkopplingarna som faktiskt visar sig i resultatet och de resterande andra har helt slumpmässigt fallit bort. Och då vet man alltså inte vilken koppling som är den som visar sig i DNA-matchningen.

Oftast visar sig multipla släktskap annars i testresultaten som att vara ett större och starkare släktskap än det sen visar sig vara på riktigt. Dvs man kan få indikation på att man bör vara fem-männing med en person som man egentligen är sju-männing med OCH man även är dubbelt åtta-männing med osv.
Ett sätt man ibland kan skilja på dessa matchningar är att de oftast har en ganska stor mängd delat DNA (shared DNA), men att det längsta sammanhängande segmentet (longest block) inte är förhållandevis så stort.

Har man anor från norra Sverige, Finland och även kopplingar till kolonialamerikaner (de amerikaner som har sitt ursprung i de kolonier som grundades i början av 1600-talet), samt många adelssläkter, så är risken avsevärt större att man får multipla släktskap och resultaten i Family Finder kanske inte ger helt korrekt avståndsbedömning av släktskapet. Det beror då på att det var vanligare med trassliga och multipla släktskap här.

Det kan vara svårt att ange ett bekräftat släktskap i Family Finder när man upptäcker att det finns multipla släktskap eftersom man endast kan ange ett släktskap, vanligen väljer man då det närmaste (även om det kanske inte är just den kopplingen som man ser i resultatet).

Att leta efter okänd far med hjälp av DNA

Många släktforskare stöter på begreppet "fader okänd" i sin släktforskning.
Vanligtvis är det då tyvärr ganska liten chans att man med tillgängliga källor lyckas hitta och identifiera den okände fadern. Och när man har gjort sitt bästa med de traditionella källorna är det många som gett upp och försökt förlika sig med att man antagligen aldrig får veta vem den okände mannen var.

Men nu är det många som inser att det här med genealogiska DNA-tester faktiskt kan vara en väg att lösa dessa gåtor. Och helt klart så finns det chans och möjligheter, även om de fortfarande är ganska sällsynt att man lyckas. Men med tiden bör chanserna öka och möjligheterna bli fler.

Förut hade vi endast Y-DNA och mtDNA att testa, men idag kan vi testa även autosomalt DNA.
mtDNA har aldrig varit lämpat för att söka efter okända fäder med, men Y-DNA har använts och vissa gör det fortfarande. Y-DNA nedärvs från far till son och det innebär att om man ska använda Y-DNA krävs det att den okände finns på en obruten fädernelinje, så är det din okände morfar du försöker hitta så blir det plötsligt mycket svårt eller omöjligt att använda Y-DNA.
Dessutom är Y-DNA ett oerhört "trubbigt" verktyg som gör att det är svårt att dra klara slutsatser från resultatet. Även om du nu letar efter en okänd farfars far och själv är en man.
Problemet är att även med en perfekt matchning med Y-DNA, kan det gemensamma släktskapet ligga många, många, många generationer bakåt i tiden.

Med autosomalt DNA har vi större möjligheter att söka efter okända fäder oavsett om det är mormors far eller farmors morfar vi eftersöker. Problemet här är istället att det okända släktskapet får inte ligga för lång tillbaka i tiden och att det krävs mycket arbete med att sortera de matchningar man får och att vi får släktingar som är relaterade till alla våra släktled. Med andra ord gäller det då att ha bra koll på den delen i släktträdet som inte är okända, eftersom vi måste leta fram de släktmatchningar som är relevanta. Och det är oftast inte helt enkelt.
När vi sen tror oss ha identifierat de släktskap som är kopplade till den okände fadern, så är det vanligen några generationers glapp och det uppstår en "gråzon" som kan vara krävande att ta sig igenom.

Viktigast att tänka på är att testa personer som ligger så nära den "okända" personen som möjligt. Dvs är det farmors okända far jag söker efter så är det bäst att testa farmor om hon är i livet, därefter fadern och om inte det är möjligt till sist, en själv. Varje ny generation innebär att mängder av värdefullt DNA försvinner, så försök alltså komma så nära som möjligt. Detsamma gäller om man mot förmodan har en "misstänkt" person som man letat upp levande ättlingar till, sök så nära som möjligt.

Man kan också ta med andra, redan kända släktingar, i testandet. Har du tex en kusin på din fars sida, så kan dennes testresultat i kombination med ditt eget, ge värdefull information för att framförallt utesluta släktskapsmatchningar. (Får ni gemensamma matchningar så bör dessa rimligen inte vara kopplade till din okände morfar, osv)

Helt klart är att DNA-tester som Family Finder ger möjligheter och en chans att få upp ledtrådar och viktiga pusselbitar i jakten på en okänd far om denne inte finns alltför långt tillbaka i antavlan. Men räkna med att det tar tid och att det krävs mycket arbete och att du eventuellt kommer behöva komplettera ditt resultat med att låta testa fler personer i din släkt.
Men chansen finns iallafall och hittar du inte just den okände fadern, så lär du hitta massa släktingar som var okända för dig. Och för varje vecka som går så ökar chansen att du till sist hittar den avgörande pusselbiten och kanske löser släktens gåta. Lycka till!

Skåne eller Skottland? Världen är ganska liten ibland...

Jag har låtit testa mina föräldrar med olika DNA-tester och för ett tag sedan när det ramlade in nya "matchningar" så ser jag plötsligt att en amerikansk kvinna dyker upp både hos min far och min mor i deras respektive matchningslistor i Family Finder.

En "matchning" innebär alltså att personen har testat sig med ett likadant DNA-test och att man har tillräckligt mycket gemensamt DNA för att räknas som genetisk släkting. Eftersom det hela tiden testar sig allt fler personer runt om i världen så sker "matchandet" fortlöpande och är för många en spännande höjdpunkt varje vecka (oftast) då det kommer in nya matchningar. Vissa får många och andra får färre, men generellt så kan man säga att de flesta får ca 5 % tillskott av nya matchningar varje månad, så matchningslistan växer hela tiden och man får mer resultat att jobba med.

Som sagt, den amerikanska damen dyker plötsligt upp som matchning både hos min far och min mor och det var ju lite spännande eftersom det i övrigt inte finns några uppenbara kopplingar mellan min far och mor genetiskt.
Efter ett tag får jag tillgång till kvinnans antavla, som visar att hon i huvudsak har anor från USA och tidigare från England, Skottland, Irland, Tyskland och ja - Sverige.
De svenska anorna tycks ha kommit från Skåne och där vet jag att min morfar har sitt ursprung, så även om jag ännu inte funnit den exakta kopplingen, så är kopplingen till min mor där alltså ganska tydlig.
Men när det gäller min far så har han såvitt jag vet inte någon anknytning till Skåne alls. Men å andra sidan har jag en del "luckor" med okända fäder som ställer till det i min fars antavla. Skulle det alltså kunna röra sig om någon från Skåne även hos honom...?

Efter en del knåpande och jämförande hit och dit, så insåg jag att det var mer sannolikt att kopplingen mellan min far och den amerikanska damen fanns någonstans i Skottland eller Irland och inte i Skåne.

Min farmors far är okänd enligt kyrkböckerna, men "släkthistorien" gör gällande att det ska ha varit en rödhårig sjöman från Skottland eller Irland (läs gärna mer här) och när jag börjar jämföra gemensamma matchningar åt olika håll, så ser jag att det på min fars sida och den amerikanska damen enbart dyker upp andra matchningar med just Skottland och Irland som ursprung och inget svenskt alls till skillnad om jag jämför likvärdigt med min mors matchningar med damen.

Så utav en slump så är alltså jag personligen släkt med denna amerikanska dam både via min morfars skånska rötter och min farmors (förmodade) rötter från Skottland/Irland.
Det är spännande att komplettera sin släktforskning med DNA-tester. Prova själv och kanske även du upptäcker att världen kan vara liten ibland.

5 skäl för ett DNA-test

Anledningen till att man släktforskar är vanligtvis en nyfikenhet på sitt ursprung.
Släktforskning utförs traditionellt genom att man söker i kyrkböcker och liknande källor.
Varför vill man då blanda in DNA-tester i sin släktforskning?

Här är några av de vanligaste skälen till att komplettera med DNA-test.

1. Man har "luckor" i sin traditionella släktforskning som man vill försöka fylla ut.
2. Man vill verifiera sin traditionella släktforskning så att den är biologiskt korrekt.
3. För att bekräfta eller avfärda ett förmodat släktskap.
4. Hitta nya och okända släktingar runt om i världen.
5. Att hjälpa andra med sin släktforskning.

Det finns såklart andra skäl till varför man kan vilja göra ett genealogiskt DNA-test.
Helt klart är att de som har mest framgång med sitt testresultat är de som redan har en traditionell släktforskning att arbeta med vid sidan om. Att endast satsa på DNA-tester kan förstås vara spännande, men man inser ganska snart att det är mycket detektivarbete som uppstår när man arbetar med resultat och vid försök att koppla ihop på vilket sätt man är släkt med de personer man får som matchningar. Ordet släktforskning eller genealogi, betyder just läran om att ta reda på hur personer är släkt på för sätt. Med DNA-tester får man veta hur mycket släkt man är med andra personer som också testat sig, men man får tillsammans reda ut kopplingen och då kommer den traditionella släktforskningen fortfarande spela stor roll.

Kombinationen traditionell släktforskning ihop med DNA-testet Family Finder är en bra start!

DNA-test för att fastställa etniskt ursprung?

En av de allra vanligaste frågor jag får är om det är möjligt att fastslå om man i sina anor har en viss folkgrupp. Det kan vara samer, judar, valloner, balter, vikingar, med flera...

Rent kort skulle jag vilja svara NEJ på den frågan, eftersom det inte finns något markant DNA som urskiljer en same eller en vallon.
Som jag skrev om tidigare när det gäller admixture resultat så kan man se vilka rester av DNA man själv har kvar och kan se vilket DNA detta mest liknar i jämförelse med olika referensbefolkningar. Detta är såpass grovt att man kan få fram om man mest tycks vara europé, asiat, afrikan, osv. Men avsaknad av visst DNA behöver inte betyda att man saknar koppling till dessa regioner, bara att just detta DNA inte blivit kvar i den konstanta mixning och urvattning som sker med vårt autosomala DNA.

Dock kan man självklart få indikationer ibland som kan ge stöd för en teori om viss etnisk koppling. Man kan se att vissa haplogrupper (sånt man får fram genom att testa Y-DNA eller mtDNA) har en högre förekomstfrekvens bland vissa folkslag. Detta i sig ger dock inget bevis på att man därmed har vikingar eller samer i sitt ursprung (vilket troligen väldigt många av oss har rent logiskt utan att behöva testa sig för det).
Ibland kan man såklart även se att man tycks ha många DNA-matchningar i vissa geografiska områden eller länder som då kan vara en ledtråd att man mycket riktigt har en koppling dit.

FTDNA har ett test där man kan kontrollera om man har judiskt ursprung. Det är alltså inte så att man då har ett viss typ av DNA som är typiskt judiskt, utan man har helt enkelt testat många personer från kända judiska släkter och jämför sedan sitt resultat mot dessa.
Eftersom judendom är en religion och inte något genetiskt, så har man hos FTDNA varit noga med att påpeka att man med DNA-test inte kan kontrollera om någon är jude, men man kan möjligen se om en person genetiskt matchar andra kända släkter som är judar.
Enligt min åsikt är alla såna typer av tester ganska "luddiga" eftersom det trots sin omfattning är ett begränsat underlag att jämföra mot. Och visst, får man då matchning kan man möjligen säga att det finns en genetisk koppling till personer som är judar. Uteblir matchningen kan man dock inte dra slutsatsen att så inte är fallet.

Som släktforskare är mitt primära intresse för DNA-tester om man kan använda DNA för att hitta och bekräfta eller avfärda släktskap mellan personer. Vi är alla släkt med varandra om vi går tillräckligt långt tillbaks i tiden, så för mig är det mest intressant med DNA-tester som kan hjälpa till konkret och användas som ett komplement och verktyg till traditionell släktforskning.

Jag har en släkting som nyss gjorde ett mtDNA-test och fick veta att hennes haplogrupp var U5b1b1a, vilket i sin tur är en haplogrupp som normalt sägs vara just typiskt bland samer. I hennes fall har hon dock skånska rötter på sin mödernelinje så långt ner det går att släktforska. Är det då så att hon ska känna att hon har "samiskt blod" i sig, eller är det så att kanske ju fler som testar sig och sitt mtDNA så visar det sig att denna haplogrupp kanske förekommer mer frekvent även på andra håll, så att den inte längre ska räknas som speciellt samisk? Det lär kanske visa sig i framtiden.

Sex snabba tips för Family Finder

Family Finder (FF) är ett autosomalt DNA-test från Family Tree DNA (FTDNA) som är användbart för släktforskning.
I korthet fungerar Family Finder såhär;
Man beställer Family Finder testkit från FTDNA.
Personen som ska testas "topsar" insidan på kinden och testkitet returneras till FTDNA.
Resultatet läggs in i deras enorma databas och jämförs med alla andra som testat Family Finder.
De personer man delar DNA med (släktingar) blir matchningar och dessa presenteras i en lista.
Man försöker reda ut hur man är släkt med sina matchningar.
Nya resultat tillkommer och matchas i databasen princip varje vecka.

Vilka får man då matchningar på? Själva testet är tänkt att hitta "nära" släktingar som man i huvudsak delar gemensam ana med inom de senaste 5-7 generationerna. Ett släktskap inom upp till 3-männingar ska detekteras till 100 %, 4-männingar upp till 90 % och sen sjunker siffrorna rejält för varje generation. I praktiken innebär det att man kan testa sig själv och t.ex en 5-männing och inte få varandra som matchning om det inte finns tillräckligt med delat DNA hos er (trots att ni alltså ändå är 5-männingar). De som testar sig själv och en kusin eller 3-männing ska dock få en matchning.

Ett "problem" med FF är att man oftast får en hel del väldigt avlägsna matchningar, som kan ligga 10-15 generationer bak i tiden trots att testet egentligen inte är till för det. Faktum är att ca 90 % av de matchningar man får brukar vara såpass avlägsna att det sällan går att bekräfta på vilket sätt man är släkt med dessa. De återstående 10 % kan också vara avlägsna, men förhoppningsvis går de att jobba vidare med, Remote-matchningarna kan dock bli mer intressanta när man så småningom lyckats hitta och bekräfta släktskapen till några matchningar.

TIPS 1:
Koncentrera dig i huvudsak på att försöka bekräfta de matchningar som inte är s.k "remote" (avlägsna). Om man tittar i "relationship range" och man ser ordet "remote" där, så är det ytterst liten chans att du kommer att kunna bekräfta släktskapet med traditionell släktforskning. Självklart kan man kolla igenom dessa ändå och se om man hittar något uppenbart. Jag skulle gissa att det kanske är mellan 1-5 % av ens "remote"-matchningar som man lyckas hitta kopplingen till.

TIPS 2:
Se till att du har en antavla uppladdad till din profil! Genom att exportera ut en s.k gedcomfil från ditt släktforskarprogram på datorn som du sedan importerar till FTDNA. Det här underlättar enormt i arbetet med att försöka bekräfta släktskap. Har du all din släktforskning enbart på papper och i pärmar? Ja då är det dags att sätta sig med ett enkelt släktforskningsprogram (finns gratisvarianter) och lägga in dina anor åtminstone 5-6 generationer bakåt i tiden för att sen exportera ut en gedcomfil. Det tar ca 1 timme kanske om man är ovan att få fram en sådan fil, men det ger oerhört mycket fördelar i det fortsatta utredningsarbetet.

TIPS 3:
Om du helt "kör fast" och tycker att det inte på något sätt går att hitta kopplingar till de matchningar som ändå inte är "remote", försök att låta testa någon i den närmaste släkten för att skapa åtminstone en referenspunkt. T.ex en kusin eller en 3-männing. En varning kan dock vara på sin plats då det ibland visar sig att ens kusin kanske inte var ens kusin och om detta skulle vara jobbigt att hantera så tänk på att risken finns. När man sedan får kusinens resultat och (förhoppningsvis) matchar denne så kan man ha stor nytta av att luska ut vilka andra av ens matchningar som hänger samman på samma gren i släktträdet som kusinen.


TIPS 4:
Ha tålamod! Ofta tycker folk att det känns som man bara har avlägsna och helt oförklarliga matchningar som man inte får ihop kopplingarna till. Men precis som i Triss-reklamen; "Plötsligt händer det!" och man får någon matchning som ger massor av värdefull och intressant information. Det brukar vara så att man får ca 5-10 % nya matchningar varje månad. Visserligen är även dessa till 90 % "remote" antagligen, men med tiden så kommer det bara bli bättre!

TIPS 5:
Använd verktygen  "Common matches" eller ICW (in common with) flitigt. Det här är det absolut bästa verktygen för att hitta kopplingar och samband mellan dina matchningar. (Gärna i samband med vertyget "Matrix"). Tyvärr lägger många ner massor av möda på att använda Kromosom-browsern istället, trots att den sällan är särskilt användbar om man inte redan har bekräftade matchningar att jämföra med.

TIPS 6:
Kontakta dina "nära" matchningar med e-post! Många gånger när det saknas uppladdade antavlor osv så har personen i fråga ändå en hel del information. Kanske sitter man med hela släktforskningen på papper och inte vet hur man får till en gedcomfil. Kanske har man tagit en "paus" i forskningen och inte upptäckt att nya matchningar tillkommit osv. Självklart kan du även kontakta dina "remote"-matchningar, men då brukar det som sagt sällan ge annat än mer frustration över att man inte hittar kopplingen.