Vem var min farmors far?

Alma Elvira Pettersson, 1908-1976

Än så länge vet vi inte vem som var min farmors far. Min farmor "Vivvi" var född 1908 utan angiven fader i kyrkböckerna...
Enligt en muntlig, ganska vag historia inom familjen, så skulle det ha varit en "rödhårig sjökapten" som var den okände fadern.

Min farmors mor var, vid tiden för min farmors födelse, sjömansänka sedan något år tillbaka och tycktes röra sig mellan hemförsamlingen Mönsterås i Småland och Stockholm.
Min farmor föds uppe i Spånga församling, men det var nog mest en "skenmanöver" då familjen både före och efter födseln finns i Mönsterås.

Min farmor var som ung extremt rödhårig, vilket hennes mor och hennes halvsyskon inte tycks ha varit. Min farmor födde 10 barn, varav de flesta är mer eller mindre rödhåriga och även många utav hennes barnbarn likaså.
Personligen är jag kanske inte att betrakta direkt som rödhårig, men absolut lite "rödlätt", liksom min egen son är...
Det rödhåriga skulle med andra ord kunna vara ett ganska starkt arv från min farmors okände far.
På bilden ser farmor mest gråhårig ut, hon var ca 60 år när bilden togs.

I Sverige är det kanske inte så vanligt med extremt rödhåriga personer, så tanken har fallit mig att kanske den "rödhårige sjökaptenen" kom från annat land?
Enligt rapporter så är rödhårighet relativt ovanligt, en del säger att ca 1-2 % av befolkningen är rödhåriga, men andra, t.ex "Sällskapet Rödhåriga i Sverige" menar att det kanske bara rör sig om några promille egentligen.

Enligt studier så är rödhårighet tydligen vanligast hos personer från Skottland och Irland.

Med detta i bakhuvudet så är det nu extra spännande att se att min fars DNA-testresultat hela tiden får nya matchningar mot personer med just Skotskt eller Irländskt ursprung!
Ungefär 25 % av hans matchningar indikerar alltså ett ursprung från Skottland och/eller Irland!

Så jag börjar absolut känna att den rödhårige sjökaptenen mycket väl kan ha varit en sjöman från Irland eller Skottland. Det är åtminstone min nuvarande arbetsteori.

Nu återstår att se om jag med fortsatta DNA-matchningar kan lyckas ringa in rätt person så småningom. De flesta matchningarna jag har i nuläget är tyvärr ganska avlägsna, men rätt som det är så kan det dyka upp något riktigt nära. Min farmors far kan ju haft andra barn och barnbarn osv, eller att han hade syskon eller kusiner vars ättlingar kanske testar sitt DNA så småningom?

Mycket spännande är det och med hjälp av DNA så har jag faktiskt hopp om att vi någon gång ska få veta exakt vem som var min farmors far!

DNA-året 2013

I våra grannländer Finland och Norge, ligger man några år före oss svenskar vad gäller genealogiska DNA-tester.

Men 2012 var ett ganska bra år även här i Sverige och om vi fortsätter att följa våra grannars utveckling så bör vi se en rejäl ökning av DNA-tester för släktforskning under året 2013.

Jag har sett beräkningar som visar att ungefär 10000 svenskar kommer att beställa ett genealogiskt DNA-test under 2013 och kanske upp mot 25000 ytterligare under 2014.

Jag hoppas verkligen att det blir så och att vi svenskar också inser värdet och de fantastiska möjligheter som genealogiska DNA-test innebär, precis som våra grannar gjort och framförallt USA, som idag dominerar stort.

Jag är den enda APG-listade genealogiska DNA-konsulten i Sverige och jag kommer göra mitt yttersta för att sprida budskapet och upplysa folk om alla fördelarna med DNA-tester för släktforskning.

Ett av mina mål för 2013 är att hålla några gratis seminarier i ämnet DNA för släktforskning här i min hemkommun Trosa. Vi är drygt 11000 invånare här i Trosa kommun och mitt mål är att få minst 100 personer att göra ett genealogiskt DNA-test under 2013.

Mormors mormors mormors mormor hette Margta.

Margta Nilsdotter föddes 1698-08-27 i Tönnånger i Skog församling i Hälsingland. Hennes mor tycks ha hetat Margta även hon, fast troligen Persdotter i efternamn.
I födelseboken står det visserligen Margreta, men stavningsvarianterna på namnet var många på den tiden. (Margareta, Margeta, Margreta, Margrita, osv).

Jag har inte ännu hunnit utreda Margtas föräldrar så väl, men det kommer. Kanske hittar jag ytterligare en generation bakåt så småningom?

Idag vet jag att Margta tillhörde haplogruppen J2b1a, vilket är lite ovanligt i dessa trakter.
Att jag vet det beror på att min egen mor testat sitt DNA och tagit ett s.k mtDNA-test.
Just mtDNA nedärvs från mor till barn och det sker ytterst sällan några mutationer eller förändringar, så min mor har ärvt det från sin mor och hon i sin tur från sin mor osv, osv, ända tillbaks till kanske 10-20 000 år sedan eller ännu längre.

Haplogrupp J2b1a ligger närmast under J2b1, som lär ha uppstått mellan 10000 och 20000 år sedan i Nära Östern. (se kartan)

Enligt Wikipedia så är just J2b1 en haplogrupp som i princip inte existerar i Europa.
"J2b1 = Virtually absent in Europe. Found in diverse forms in the Near East."

Så lite nyfiken blir jag såklart hur det kommer sig att en linje med J2b1a hamnat uppe i Hälsingland.på 1600-talet. Det kan förstås vara så att det inte är så unikt som man tror, utan att statistiken förändras varteftersom fler låter testa sitt DNA och underlaget därmed blir större.

Min mors matchningar, dvs andra som testat sig och har samma variant av J2b1a är idag endast två personer; en kvinna i Danmark och en i England. Enligt statistiken så är det ungefär 50 % chans att vi skulle kunna hitta en gemensam anmoder inom de närmaste 28 generationerna, vilket kan innebära ca 700 år tillbaka i tiden. Det lär tyvärr bli svårt att kunna hitta och bekräfta detta i några källor.

Min mor har dock gjort ett komplett mtDNA-test (FMS) och får man en match på den nivån så bör man hitta gemensam anmoder någongång de senaste 16 generationerna, vilket är lite närmre tidsmässigt och kanske, med lite tur, även möjligt att kunna bekräfta med källor.
Den som gör ett FMS (komplett) mtDNA-test får också alltid sin fullständiga haplogrupp bestämd.

Rädda våra gamla socknar!

Rädda Socknarna!

Just nu pågår ett upprop och en namninsamling för att rädda våra gamla svenska socknar!

Du hittar uppropet här; http://upprop.nu/NRMK och jag uppmanar och hoppas jag att fler kan tänka sig att skriva på uppropet!

Jag tycker de gamla svenska socknarna ska få överleva och att de är en viktig del av vårt kulturarv!

Däremot håller jag inte helt med om mycket av argumentationen som framförs om hur avgörande och viktigt det är att socknarna blir kvar; Jag tror t.ex INTE att det kommer att bli svårare att släktforska i framtiden om socknarna skulle försvinna!

Jag menar, det är ju ingen som går ut och raderar alla tidigare sockeninformation ur de gamla kyrkböckerna och de nya uppgifterna finns ju på data, vilket snarare kommer underlätta framtida släktforskning. (Däremot anser jag att den typen av släktforskning som vi hittills har bedrivit inte kommer fungera för framtida generationer, men det är oavsett om socknar finns kvar eller ej, läs gärna här.)

Socknarna har ändrats förr och sättet man angett folks födelseplats har varit olika under olika tidsperioder, vilket självklart krånglar till det lite för oss släktforskare.

Men sedan datorisering och folkbokföring tagit över handskrivna kyrkböcker, så innebär det faktiskt en förenkling och förbättring vad gäller släktforskningen!

Viktigt att tänka på är att släktforskning, eller genealogi som det heter, går ut på att ta reda på personers släktskap. Egentligen är det alltså ganska oväsentligt vart en person är född, eller vilket yrke de har osv för att få klarhet i ett släktförhållande.
Efter att folkbokföringen och våra personnummer införts så försvinner risken för personförväxling som annars alltid finns i de gamla kyrkböckerna, likaså är uppgifterna sökbara och lättillgängliga.

Däremot ger ju socknar, yrken, gårdsnamn och prästens noteringar om att någon var "halt eller lytt" givetvis mer "krydda" åt släktforskningen, vilket är viktigt för många och intressant för de flesta. Men som sagt själva släktforskandet, att ta reda på hur folk är släkt, det blir bara lättare med datorisering och folkbokföring.

Så det är alltså inte av släktforskningsmässiga skäl som jag gärna ser att våra socknar får finnas kvar, utan enbart för att våra svenska socknar är ett gammalt kulturarv som funnits sedan "urminnes tider".

Allt nytt är dock inte av ondo och allt gammalt är inte bara bra... Jag tycker om utveckling och framåtskridande rent generellt, men i detta fall vill Skatteverket ta bort de gamla socknarna enbart för att slippa hantera dem och jag tycker det är lite kul att ha kvar nåt som är ofarligt, men ändå ger en viss krydda åt våra liv och är en del av Sveriges karaktär.

Så skriv på uppropet om du vill ha kvar socknarna, men räds inte möjligheterna att släktforska även om dom tas bort.

Att mina framtida barnbarn kanske kommer att noteras vara födda i "Område 77, Sektor 12" ser möjligen mycket tråkigare ut än att det skulle ha stått; "Trosa-Vagnhärad, Södermanland", men de kommer fortfarande vara mina barnbarn och det kommer vara enkelt att få fram hur vi är släkt med varandra och andra personer.

Vem tror du att du är?

TV programmet "Vem tror du att du är?" är en riktig succé som är omtyckt av de flesta oavsett om man är släktforskare eller inte.

Camilla Läckberg (SVT)

Igår var det dags för avsnittet där Camilla Läckberg fick sin släkt utforskad och det bjöds på en del intressanta inslag med mycket varierande människoöden. Miljön från Fjällbacka och alla dessa Stenhuggare är bekanta för oss som gärna läser deckardrottningen Camillas spännande böcker.

Många släktforskare suckar över att man i programserien oftast ger en ganska glamorös och en oerhört förenklad bild på hur man "egentligen" släktforskar, men syftet är ju inte att det ska vara en "kurs i släktforskning" eller ett program baserat på vedermödorna bakom själva forskandet.
Istället är väl tanken att programmet ska ge en inblick i vissa utvalda forskningsresultat och självklart vill man fokusera på- och framhäva det lite speciella eller udda eftersom det trots allt är TV och begränsat till en timmes visningstid.

För egen del får jag ganska många förfrågningar från folk som vill beställa släktforskning "så som de får på TV" och man med detta i första hand avser att man vill få en slags redigerad "story" där det ingår mycket bilder och någon intressant vinkling av sin släkthistoria.

Bilder och personliga brev osv är dock något som i normala fall eventuellt finns bevarat hos privatpersoner inom släkten och svårt att hitta för en uppdragsforskare i de primära källorna. Möjligen om det rör sig om kända personer eller om personen figurerat i media.

Att man i programserien visar gamla filmsnuttar och bilder gör att de flesta tittarna blir riktigt "avundsjuka" över att någon haft turen att få sina gamla släktingar med på film och bild.
De flesta känner inte till, eller förstår inte att dessa arkivfilmer och gamla fotografier oftast på inget sätt har någon individuell koppling till huvudpersonens egna släkt, utan är med i programmet för att illustrera en "tidsanda" eller ett visst hantverk osv.

När det gäller inslaget med Camilla Läckbergs okända morfars far; Meyer, så blev det till viss del väldigt spekulativt och även om det precis som Ted Rosvall sa, är ganska sannolikt, så är det ju långt ifrån bekräftat.
Här blir jag, som är väl insatt i modern DNA-teknik för släktforskning, lite upprörd över att man inte tar med och visar upp möjligheterna med DNA i programmet.
I de amerikanska avsnitten har man faktiskt på senare tid börjat ta med just DNA-tester som ett naturligt inslag i släktforskningen.

I detta fall ligger det förmodade släktskapet inte särskilt långt tillbaks i tiden och det borde vara en ganska enkel match att låta Camilla Läckberg, eller kanske ännu hellre hennes mor, ta ett autosomalt DNA-test för att sen låta jämföra resultatet med en testad person från en annan ättling till denne Meyer, för att kunna få fram ett betydligt mer säkert resultat på antagandet.

Men oavsett ev. glamourisering, förenkling och vissa brister, så är programmet "Vem tror du att du är?" uppenbart något som får människor att börja fundera på sin familj, sin släkt och sitt ursprung. Och det är något jag anser vara det viktigaste syftet med ett sådant här program och jag hoppas att man kommer fortsätta med programmet här i Sverige.
I USA har man lite oväntat lagt ner serien "Who do you think you are?", trots att den varit oerhört populär även där-

Till Camilla Läckberg och andra som har liknande gåtor i släkten, vill jag bara säga att du är välkommen att höra av dig till mig och jag kan bli din personliga DNA-Assistent.

Valloner i släkten

Louis De Geer

Många Svenskar säger sig veta eller tro att de har Valloner bland sina anor.
I många fall förklaras en persons mörka hår eller bruna ögon att vara något som nedärvts under många generationer just från någon anfader som varit Vallon.

De flesta Valloner kom in i Sverige under början av 1600-talet. En viktig person i sammanhanget var den kända Louis De Geer som var ansvarig att många Valloner hittade till Sverige. De kom hit som skickliga specialister med viktig kunskap att få igång framförallt den svenska järnhanteringen. Det lär ha varit knappt 1000 stycken Valloner som blev kvar i Sverige efter att merparten av dem återvänt hem till sina hemländer. Väldigt många Valloner med franskklingande namn blev snabbt "försvenskade" och började använda vårt svenska namnskick med patronymikon, varmed det efter några generationer var svårt att veta om det rörde sig om personer med Vallonskt ursprung.

Men det fanns ju de som behöll sina efternamn och dessutom inte gärna beblandade sig med den svenska befolkningen i samma utsträckning, utan man gifte sig med personer ifrån andra Vallonsläkter under många generationer framåt.

De flesta tycker nog att det är ganska spännande och kanske till och med lite prestigefyllt att ha Valloner i antavlan. Det händer ibland att man sätter det Vallonska släktledet främst och väljer ut dessa, ibland väldigt få, anor att vara de "viktigaste" i sitt ursprung.

Eftersom de flesta Valloner som kom hit var utbildade och kunniga inom smide eller därtill relaterad verksamhet såsom järnbruk osv, så är det vanligt att man hittar en större andel Valloner inom stora smedsläkter och annat "bergsfolk".

Jag har inte hittat några Valloner med de traditionella efternamnen i min egen släkt, däremot tycks det finnas en hel del av de snabbt "försvenskade" Valloner som framförallt hade något enklare yrken inom smeds- och järnhantverket, som kolare och hjälpsmeder.

För den som är intresserad av Valloner i allmänhet så rekommenderar jag att titta på "Sällskapet Vallonättlingar - SVÄ" som har en ganska omfattande verksamhet och information om  de olika Vallonsläkterna.

Förutom med traditionell släktforskning så finns det även möjlighet att med autosomala DNA-tester hitta spår av ett Vallonsk ursprung. Däremot är det inte säkert att man trots Vallonskt ursprung i antavlan har nedärvt något DNA som kan härledas till Vallonien.

Det finns en bok som heter "Valloner - Järnets människor" som är spännande läsning om Valloner i Sverige.

Släktfiskare

Släktforska kan man göra på flera olika sätt, men ett av de mer spännande sätten är nog att "fiska" efter släktingar. Något jag kallar släktfiskning.

Det bästa sättet att fiska på är att ha bra redskap, bra bete och ett bra ställe att fiska på. Detta gäller även släktfisket och precis som med vanligt fiske så är det också bra att ha både tur och skicklighet för att uppnå bra resultat.

Det bästa betet att agna med är sitt eget DNA, fördelen är att det är ditt eget och att det är garanterat äkta; Ditt DNA är slutresultatet eller "facit" på ditt ursprung! Uppgifter i födelseböcker osv kan vara fel av många orsaker, ditt DNA är däremot alltid rätt!
Det finns idag många företag som specialiserat sig på att utföra DNA-tester. En del av dem fokuserar på hälsa och olika genetiska tillstånd, för släktforskare och släktfiskare är det oftast bäst att anlita ett företag som specialiserat sig på DNA-tester för just släktforskning och inget annat. Jag rekommenderar Family Tree DNA i USA (FTDNA), som kan erbjuda hög kvalitet och alla typer av DNA-tester som behövs till överskådliga priser.


När det gäller vanligt fiske kan du välja att; kasta, meta eller lägga nät och när det gäller släktfiske så kan du välja mellan; YDNA, mtDNA och atDNA

 YDNA kan endast män använda, mtDNA och atDNA kan användas av bägge könen.

Med YDNA kan du fånga manliga släktingar som delar ditt DNA på det raka fädernet. Precis som med vanligt kastfiske där du kan välja olika storlek på dragen, så kan du med YDNA välja olika antal markörer du vill agna med, det minsta är 12 och det största 111 markörer.
Släktfiskar du med ett 12 markörers YDNA så har du större chans att få napp, men det blir väldigt avlägsna släktingar du får upp. Använder du 111 markörers så har du chans på "gammelgäddan", men det nappar troligtvis oerhört sällan...

Med mtDNA kan du fånga släktingar som delar ditt DNA på det raka mödernet. I vanligt fiske kan du välja olika storlek på krok och flöte och om du släktfiskar kan du välja mellan storlekarna; HVR1, HVR2 och FMS, som fungerar på samma sätt. Här finns såklart chans att få upp något stort, men även med FMS så är risken att den släkting som nappar är väldigt avlägsen.

När det sen gäller atDNA, eller autosomalt DNA, så motsvarar det som sagt att lägga ut nät i vanligt fiske. Här kan du få massor av fisk och släktfiskaren kan likaså fånga upp massor av släktingar. Maskorna är ganska stora och de avlägsna släktingarna kan oftast simma rakt igenom och undkomma, men istället kan du få upp släktingar som delar ditt DNA från alla delar i din antavla, dvs även farmor, morfar, farfarsmor osv. Det enda som ställer till det är att det kan vara svårt att få grepp om hur man är släkt och det är en stor fördel om man har en rejäl traditionell släktforskning att använda parallellt i utredningsarbetet när man sen "rensar nätet".

Självklart går det bra att kombinera alla metoderna på olika sätt. Och vill man använda fler nät så ser man till att testa atDNA för sina far- och morföräldrar, föräldrar, kusiner, syskon, osv.

Vart man släktfiskar spelar såklart även stor roll! Storleken på fiskeplatsen kan vara viktig, men att fiska i en stor sjö med fisk som nappar dåligt är kanske inte lika bra som att fiska i en mindre sjö med mer nappvillig fisk och detta gäller även släktfisket. Optimalt så fiskar man i alla sjöar, men det blir förstås både dyrt och arbetsamt.

Varje vecka så testar sig hundratals med människor världen över och deras DNA-resultat läggs in hela tiden, så för varje vecka som går ökar dina chanser att få napp!

Känner du att detta med släktfiske verkar krångligt och tidskrävande, men ändå är intresserad av att få dina släktingar "uppfiskade" så är DNA-Assistans en tjänst just för dig.